Tre veckors tur ute på turné

Tre veckor på turné, jag och sex fyrbenta kollegor har lärt känna varandra på ett helt nytt sätt under de här veckorna. Började med en härlig Holland resa som tog en tillbaka till vintertid, anlände i ösregn, vilket aldrig är en bra start. Men marken torkade upp förvånansvärt bra, vilket kan uppskattas. Valkenswaard var hemma på Boyds gård, ligger på andra sidan vägen av Jan Tops ställe. A-sträckan i maraton gick i skogen bakom Tops stall.

Dressyren gick ändå okej, något galoppinslag blev det tyvärr men slut poängen på 55.16 och en åttonde plats. Maraton var över förväntan, förra årets best buy Zidane och Catcher bara zick zackade mellan stolparna. Det var skönt att första tävlingen bjöd på hinder som skapade flyt istället för att det skulle vara trångt och knixigt. Sju hinder som var väldigt publikvänliga och låg nära varandra, ett hinder var inne i ridhuset. Eftersom det fanns rörliga hinderdelar så sattes en (om jag förstår det hela rätt) ny regel till verket. Om man råkar flytta en hinderdel så pass att man inte kan passera genom resterande portar och slutföra hindret måste groomarna flytta hinderdelen medan klockan fortfarande tickar. Väldigt bra tycker jag, förstå hur farligt det hade varit för funktionärerna att hoppa in i ett hinder med ett spann i full galopp?  Vi hamnade i varje fall på en tredjeplats i maraton. 

Precisionen gick bra, kusken måste bara öka tempot lite. Fjärde plats totalt! Samtidigt som det var det vanliga hederliga tävlandet så pågick också en annan slags lagtävling, Pro Am cup. De hade lottat ihop lag med proffs och amatörer som tävlade tillsammans i lag och det lovades ett fint pris på slutet. Alla resultat räknades ihop, det var roligt att se hur kuskarna samarbetade. Vi hamnade med engelsmannen Wilf Bowman-Ripley. Vi räknades tydligen som proffs även om Wilf faktiskt kommit högre upp prispallen vid några tävlingar, ochvårt lag vann! Himla roligt inslag. Johan Dengg hamnade i samma lag som Christoph Sandmann. 

När tävlingen var över flyttade vi djur och lastbilar hem till Boyd och sa adjö till resten av teamet medan jag och Denggs groom Christine stannade kvar med elva kollegor. Vad hade jag gjort utan denna fantastiska människa som hjälpte mig mer än man kunnat be om? Så lärde vi känna en massa härliga människor hos team Excell. Fick följa med lite på ett av alla hans spann och lära mig en massa nya saker, det är nyttigt att åka med andra hästar ibland. Vi hade med oss fem hästar och en unghäst som skulle lära sig rutinerna som Boyd körde lite när Fredrik var hemma. Efter nyttigt lösgörande pass tyckte herr Boyd att det var lämpligt att testa lite maraton. Speciellt att köra upp för bron som stod kvar sen tävlingen och ner i vattnet. När de tvekade och kastade sig bort från bron körde han lika lugnt dit igen och så sa han något väldigt klokt.  

” Det handlar inte om hur man tvingar ner en häst i vattnet eller hur man tvingar upp en häst på bron, det handlar om hur man tar dem därifrån. Man ska göra det till en trevlig upplevelse och inte rusa igenom vattnet och vara nöjd att man fått dem dit, utan man ska skritta ut från det. Klarar man det så får man inga problem sen.”

Och han hade rätt, han skrittade ner från bron och upp ur vattnet och de tvekade aldrig de andra gångerna. Ibland är allt bara så himla logiskt.