Hemma från äventyret

Vilken start på den här säsongen. Blev lite omvänd ordning med maraton sista dagen. Det har man i vanliga fall andra dagen och med precision som avslutning. Men det var ju 200 startande denna tävling så kanske hade varit att pressa gränserna om alla hade haft maraton samma dag.

Med på tävling följde kollegorna Samba Girl, Satir, Corfy, Luma de lux och Crissfire som gjorde sin första körtävlingsdebut. Kom på en 15:e plats i dressyren med en lite överladdad förlöpare, 57,34 straff. I precisionen, dag två, hamnade Fredrik på en 5:e plats. Han klarade både tiden och alla bollarna.

Jag vet att man inte får ha favoriter bland hästarna och jag tycker om dem alla jättemycket. Men ibland har man en häst som man kanske har ett lite starkare band till än andra. Och i mitt fall är det Samba som också kallas för ”den ryska kulstöterskan” då hon kanske är ganska stor både på höjd och bredd. Hon är inte tjock utan bara väldigt kraftig benstomme kan man väl kalla det. Hur som helst gjorde hon debut som förlöpare i precision och maraton och hon var en stjärna! Öronen framåt, balanserad och smidig. Jag visste väl att hon skulle klara det galant.

Sista dagen var det maraton, det var väl tur att min hjärna inte behövdes några längre stunder då den tycks ha legat av sig lite under vintern. Det var bara var musklerna som behövdes där längst bak. Chefen hamnade på en 12:e plats vilket gjorde att han i slutänden tog hem en 8:e plats.

Trots att vi hamnade på otursbåten* och jag inte fick min Milka så tycker jag att jag höll ett ganska bra humör hela tävlingen, men är fruktansvärt glad att jag hade med mig den fantastiska Maja och den underbara Anna-Karin till hjälp. De är som Milka för själen…

*Världens minsta färja som i det här fallet rymde två hästlastbilar med släp, fyra vanliga lastbilar och en grislastbil men ingen shop med Milka… Om jag någon gång klagar över mitt jobb så ska jag alltid minnas de som jobbar på små båtar med luktande gods.