Hållbarhet och grundridning

Eftersom det är påsktider är det lite som att jobba helg då alla har fått en ledig dag, antingen torsdag, fredag eller måndag. Jag har på måndag så jag kan se fram emot en långhelg. Zalza kändes inte helt hundra i går heller så jag börjar misstänka att något inte helt står rätt till.

Jag har en fingertoppskänsla som jag är väldigt glad för och det är att känna skillnaden mellan när hästen har ont och när den bara är ogenomriden. En häst som går med spänningar i kroppen kan till och med se halt ut, men så får man den att slappna av och resultatet är något helt annat. Spänningar gör att hästen ofta blir oliksidig och kan därför se ut som om den har ont. Hur som helst så tror jag att något är galet så Jonas (vår veterinär) får kolla på henne nästa vecka.

Varje häst ser olika ut och har olika behov så självklart ska man ge hästen en passande plan. Nu tycker ni säkert att det låter allt för enkelt och det är precis vad det gör. Att kunna pussla ihop hur man ska träna upp hästen är svårt och det är just det som gör vissa ryttare mer framgångsrika än andra. En smart ryttare kan, enligt mig, träna upp en häst efter dess kapacitet och få den att hålla. En smart ryttare tänkte konsekvent och det är just det som skapar en hållbar häst.

Detta har jag alltid försökt sträva efter. Det innebär att jag alltid söker efter en god fysisk OCH psykisk hälsa för hästen. Man kan inte utesluta något. En häst är en häst och har därmed naturliga behov. Jag tror på att låta föl och unghästar gå i stor kuperad hage. Kuperade hagar gör att hästen ställs inför utmaningar och måste koordinera sig själv. Kroppskontroll är något som förhindrar att hästen blir en olycksfågel som äldre. 

När vi köpte Zalza (hon är egentligen mammas häst) var hon överrörlig som 5-åring. Hon var verkligen noll koll-gummiboll ute i hagen och jag var rädd för att hon skulle bryta av sina ben. Men i stället för att låta henne gå i minihage och bara hålla henne på banan red jag rakt ut i skogen och bort från stigarna där det var som mest kuperat. Hon gick i hagen med min ponny Electra och hade i början benskydd på som billig försäkring. Nu har hon så bra koll att jag kan slänga upp en nybörjare och låta de gå vart de vill. 

Att rida i skogen behöver inte betyda att man släpper på allt och rider fullt ös, medvetslös. Istället bjuder det in till en ny miljö där häst och ryttare kan mötas, lite mer utan gränser -ridhusväggar. Går du i en brant nedförsbacke får inte hästen bara rasa ned. Den måste lära sig att hålla vikt på bakbenen och vänta. Den ska inte bara välta framåt för att det är jobbigt. Det är samma sak som när du rider på en dressyrbana. Hästen ska fortsätta lyssna på dig även om det är jobbigt.

Det är guld att ha en miljö som bjuder in till avslappning. För mig är det dock också viktigt att kunna ställa lite krav ute i skogen. Ett bra exempel är när jag tränade mycket på piruettarbetet. Allt handlar om att få en bra galopp INNAN du börjar vända runt i en piruett. I ridhuset tar diagonalen slut, men på en skogsväg kan du fortsätta så länge du behöver för att sedan få en så pass samlad galopp att du faktiskt kan vända på en skogsväg och DET är inte så himla lätt! Men när du faktiskt kan vända på en skogsväg så är det plätt lätt att vända i ridhuset. Och när du väl har vänt runt och fått en bra utgång ifrån piruetten så kan du belöna båda dig och din hästen genom en frisk galopp rakt fram för att bibehålla framåtbjudningen. Nu gör hon jättefina piruetter utan problem.

Att rida runt i olika miljöer och på olika underlag är en bra bit på vägen, men såklart inte allt. En dressyrhäst måste gymnastiseras. Stretcha och gå under belastning – precis som vilket elitidrottare som helst. Nej, en häst blir inte hållbar om man rider tävlingsridning hela tiden. Man ska alltid kunna falla tillbaka på rent basic-arbete; stretching, längning av överlinjen och bara massor tempoväxlingar och övergångar. Hästen ska alltid, oavsett vad du gör, svara för dina hjälper och söka sig fram till bettet.

Man får inte kasta bort de där timmarna man red runt i ridhuset på ridskolan. Då man bara tränade på att sitta korrekt, styra, starta och stoppa hästen. Det är grunderna och det är precis det jag fortfarande tränar på. All denna variation av miljö, underlag och form på hästen har en röd tråd och det är just grundridningen. Det är något som ska genomsyra allt eftersom det är just det som kommer lösa alla problem som uppstår så länge inte hästen har ont såklart.

SÅ nu ska jag sluta babbla in mig i det här. Det blir bara osammanhängande när jag är trött och jag tror att ni ändå fattat grejen. Det är skräckfilmstime här med Emma, Jessica, Mik, Philine, Zane och Lãsma. Det är supersmart att tjejerna skrämmer upp sig själva för de som  jobbar helg ska nämligen ut i mörkret för att ta emot sju hästar vid midnatt. Jag har ju bloggat så jag ska nog överleva att gå ut själv för att klappa lite på min lilla häst innan jag går och lägger mig. Gonatt!