Hon är ridskolans mesta storasyster

– Oavsett vad som har hänt i min omvärld, så har stallet alltid varit ”same, same” på något vis.

Det säger Hermine Pagmar Hansson, som alltid har uppskattat och velat förvalta den här känslan. Genom åren har hon varit engagerad i såväl ridskolan som klubben i Djursholm. Hon startade i miniorsektionen och har nu varit medlem i de flesta av ridklubbens kommittéer.

Hermines engagemang är helt ideellt och vid sidan om hennes arbete inom konstvärlden. Och även om hennes vänskapsband sträcker sig både upp och ner i åldrarna så brinner hon för barn och ungdomar.

Varför tror du att du är så uppskattad i klubben?
– Jag blir oerhört glad när jag får höra att jag varit som en storasyster för många. På något vis har jag kunna använda mina egna livserfarenheter för att möta andra. Både när de mår bra och mindre bra.
– Jag försöker att inte bara finnas där fysiskt, utan även mentalt. Jag tror att många känner att de kan prata med mig och att jag lyssnar. Sedan försöker jag att se min omgivning. Ge alla en känsla av att de hör hemma här.

Vad driver dig?
– Det kan låta klyschigt men min närvaro i stallet och för andra har blivit i det närmaste ett kall. Jag tror att jag har en sensibilitet och den har jag velat ta vara på. Någonstans undermedvetet har jag nog önskat ge tillbaka det jag själv fick när jag var liten. Förhoppningsvis lite till.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2023.