Hopphästar med Finess

Det började för mer än tre decennier sedan med ett litet russ för barnens skull. I dag är Birgitta och Anders Nilsson inbitna hopphästuppfödare med två Elitston och SM-vinnare i meritlistan.
– Vi kan tacka samarbetet med duktiga ryttare för framgångarna, säger de två pensionärerna, som följer sina alster på tävling så ofta de kan.

Familjen Nilsson blev med häst på lite underliga vägar – Anders fick deras första russ som arvode för utebliven betalning för ett plåtslageriarbete. Så småningom inköptes både en connemara och en galoppör för att stilla familjens ridbehov. Birgitta, Anders och deras två döttrar har alla ridit, men i dag är det bara föräldrarnas intresse för uppfödning som är aktivt.

Med Finess (Elitsto, 1975-99, e Falstaff u Rosita e Oberon) ändrades allt, hon köptes direkt från uppfödaren Kerstin Jansson ochblev först ridhäst, hon tävlades i fälttävlan av Catarina Pi Andersson.

Hennes karriär som avelssto började inte alltför väl, vid premieringen tyckte Olle Kjellander så här om den då rätt så korpulenta Finess: »Ta hem henne som leksak till barnen«. Men Birgitta och Anders tyckte ändå att det kunde vara värt att betäcka sin ögonsten, tack och lov för det!

Av Irco Marcos hingsthållare Gert Monell fick de tipset att använda hingsten med det goda temperamentet på Finess. Stoet kunde ha ett ganska vasst temperament, även om hon var lätt att hantera. Finess var lite av en enmanshäst och Birgitta och Anders har valt lugna och sansade hingstar till henne, ofta efter diskussioner med Ragnar Bengtsson. Glöd fanns det så det räckte.

Med Irco Marco blev det tre avkommor: Otto Marco, Liza Marco och Ina Marco, som alla gått Breeders med Maria Gretzer. Ina Marco (f -92) är i dag avelssto hemma i Jämshög tillsammans med sin halvsyster Firona (f -95 e Roderik) som fick sin Elitutmärkelse under Avelschampionatet 2011. Otto Marco gick internationell hoppning med Jens Fredricson och startade SM med Linda Hallgren innan han exporterades till USA. Finess sista avkomma Filip (e Feliciano) gick lag-SM med Caroline Persson och är exporterad till Spanien.

De mest aktuella framgångarna på tävlingsbanan står Finess-dottern Fironas avkommor för. Cafino (f -03 e Cardento) vann JSM i somras med Karl-Jacob Ingvarsson och är etablerad på 1,40-nivå som 8-åring. Nyligen gick La Vitesse, Ina Marcos dotter med Last Liberty, 4-årschampionatet i hoppning med Camilla Axelsson, som hjälpt till med inridning och visning av f lera av Nilssons uppfödningar.
– Vi blev tidigt rätt så bortskämda med hur fint Maria Gretzer matchade våra första uppfödningar, menar Birgitta.
– Inte så att vi är missnöjda med hur senare hästar utbildats och tävlats, men Maria har en systematik i sitt upplägg, förklarar Anders.

Enligt Birgitta krävs det flera sorters ryttare för att matcha en ung häst på bästa sätt. En som är riktigt bra på de första stegen med unghästen, en ryttare duktig för grundutbildningen och en tredje sort som är verkligt bra på tävlingsmatchningen.

Nilssons har sålt sina uppfödningar i 2-5-årsåldern. Under flera år hade de mycket god hjälp av Sara Andersson, en flicka från orten som i dag är polis i Halmstad. Årets stoföl undan Ina Marco och Last Liberty, döpt till Last Libertina, har sålts till Sara.
– Hon är värd en sådan fin häst efter vårt goda samarbete, säger Birgitta.

På senare år har paret åkt från gården i Jämshög i Blekinge till Skåne för betäckningarna. De har haft hjälp av Hans-Göran Persson på Möllerup med allt det praktiska kring betäckningarna.
– En bra seminstation med en duktig veterinär som Michael Fork är guld värt. Det är värt de många milen ner, för det fungerar bättre, säger Anders apropå avståndet. Det är en bra bit över 20 mil från Jämshög till Skivarp.

Egentligen hade de bestämt sig för att trappa ner och leasa ut sina två ston, men när affären skulle göras upp kunde parterna inte komma överens. Därför har Birgitta och Anders två föl i år, båda efter Last Liberty. Stona är inte betäckta i år, men det blir nog betäckning nästa år, kanske.
– Det är fina ston, vi känner dem utan och innan och de lämnar bra avkommor, det är lite synd att låta bli, tycker Birgitta.

Fironas hingstföl i år tycker de mycket om, det är mycket av Finess som går igen i Figarro. Trots sina framgångar har de inte lättare än andra uppfödare att få sina hästar sålda.
– Jag undrar lite över hur de som köper häst tänker. De vet ibland inget om släktingarna, kanske bara hingsten och det räcker inte, säger Anders och fortsätter:
– Saknas det en bra mormor blir det inget i nästa led.

Och en bra mormor – det har Nilssons hästar. Finess går igen i temperament, kämparanda och kapacitet hos alla ättlingarna.