Dressyrdiskussioner – inget nytt under solen

I artikeln gick  hovstallmästare greve Carl Bonde hårt åt tidens stora ryttare, bland vilka han såg det största slarvet. Beklämmande och ett sorgligt faktum, ansåg Carl Bonde.

”Fel som låst sig fast hos våra elitekipage sprida sig lätt ned till de yngre och mindre erfarna. De senare blicka med beundran upp till stjärnorna, söka efterlikna dem och så insmyger sig lätt den åsikten, att den korrekta sitsen och de fina hjälperna ej äro av betydelse: Man vinner ju ändå.”

Exempel på bristande sits

Som exempel tar han en kür där en ryttare satt tillbakalutad med tårna vid hästens armbågar. En annan hängde framåt med hälarna i hästens ljumskar. En tredje malde med uppdragna hälar sporrarna invid sadelgjorden.

Han nämner även pristagare som vid galoppombyten kastade sig från ena till andra sidan ”som cirkusryttare” och hästar med ”handflatsstora sår” efter sporrar.

Hur ska detta avhjälpas? frågar sig Carl Bonde och svarar: ”Ja, kritiken bör ju kunna uträtta en hel del, under förutsättning att ryttarna verkligen tar del av densamma vilket inte alltid är fallet, och uppfattar den som en välvillig handledning till bortarbetande av felaktigheter och inte som utslag av kritiklust.”

Uppmanade sänkning av betyg

Carl Bondes bitska debattinlägg avslutas med en uppmaning till dressyrdomarna att bestraffa felaktig sits och grova hjälper med att sänka betyget för inverkan.

”Det är nödvändigt att domarna kraftigt ingripa mot den insmygande dekadensen i den svenska dressyrkons-ten och därvid ej låta sig bländas av ryttarens renommé.”

Fakta

Forskning om hästens form

Flera forskningsprojekt har tittat på hästens form under arbete. Men  det kan vara svårt att dra säkra slutsatser av forskningen.

I sitt kandidatarbete 2015 vid SLU:s veterinärprogram, ”Arbetsformens betydelse för dressyrhästens psykiska och fysiska välbefinnande”, har Frida Nilsfors gått igenom ett 30-tal internationella studier från 1999 till 2014 i ämnet. Flera av dem har rollkur i fokus, en extrem arbetsform som numera är bannlyst av FEI, men även hästens form generellt har studerats.  

Forskarna har bland annat tittat på konfliktbeteenden och mätt kortisol i saliv efter träning med huvudet i olika positioner. Förhöjda kortisolnivåer anses indikera mental stress.

Resultaten är olika, likaså mätningsmetoderna, och Nilsfors konstaterar att det inte går att dra några säkra slutsatser. Det gäller även nivåerna av muskelenzymer.

Hur synfält och andningsvägar påverkas av huvud och nackes position har också studerats. Att det påverkas står klart, när och hur finns det däremot olika slutsatser om.

Några av studierna pekar på ryggsmärta hos dressyrhästar och menar att det ofta går att koppla till en felaktig position av huvud och hals. Musklerna som löper under ryggraden sträcker ut ryggen och musklerna över ryggraden drar ihop ryggen. De senare dominerar alltså vid samling och hög nacke och de förra när halsen sänks och sträcks.

En av Frida Nilsfors slutsatser är att det är av största vikt att variera formen under ett träningspass, ”för att säkerställa fysisk välfärd hos hästen.”

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2022. Svensk Ryttartidning var ett månadsmagasin för hästsport och avel och officiellt organ för Svenska Kavalleriklubben. Bondes text publicerades i nummer 8, 1943.