Inlärningsexperten Angelo Telatin: ”Det handlar nästan alltid om armbågen”

Vad är de vanligaste misstagen vi gör i hästhantering från marken?

– Jag blev kallad till en mästerskapshäst för några månader sedan. I tre månader hade man försökt få på hästen en mask för behandling av andningsbesvär, men hästen vägrade, den ville inte låta skötaren ta i örat. Det var snälla människor som aldrig straffade hästen, de hade försökt med att ge den godis, men det ledde bara till att hästen inte ville ha godis alls. 

– Jag gjorde kombinerad target training; hästen rörde masken med mulen och vid varje beröring fick den omedelbart en foderbelöning. Sedan rörde jag vid örat tills hästen fällde fram det och släppte sedan örat. På 15 minuter fick jag hästen att
acceptera masken. 

Hur kan så framstående hästmänniskor ha sådana problem? 

– Jag brukar prata om hästkänsla. Många duktiga ryttare har den känslan och hanterar hästar intuitivt, och det fungerar på 90 procent av hästarna. Men när det kommer en extra känslig individ kan det vara svårt att veta var i händelsekedjan man bör göra förändring.

Vad är hemligheten? 

– Att vara medveten om att vi jobbar med negativ förstärkning 90 procent av tiden. Att ge hästen en spruta eller att spraya den med flugspray är saker som hästar kan reagera på. Det gäller att inte sluta förrän hästen visar det önskade beteendet, att stå stilla. Därmed inte sagt att man ska fram med sprutan på en gång på en spruträdd häst. Det gäller att vänja den gradvis, shaping, men det kan ändå gå på minuter att vänja den. 

Vad är vanligaste ryttarfelet?

– I 99,9 procent av fallen handlar det om armbågen, den enda leden hos ryttaren som kan kommunicera med hästens mun. Vi vet inte om det, men vi sänder nya signaler hela tiden om kontakten glappar. 

– Vi vill att det ska vara binärt, som ”ettor och nollor” eller som ”ja och nej”. Men när armbågen inte är elastisk förlorar vi kontakt med hästens mun från och till, det blir ”jajnejanejjanejnej”. Det kan framkalla frustration och stress. 

– Hästen försöker lista ut vad den ska göra för att slippa de ständiga kommandona, och provar nya beteenden. Kanske börjar den slänga med huvudet och ett glapp i tygeln i just detta moment fungerar som en eftergift; ”’ja”’. Därmed har vi förstärkt beteendet.

Går det att göra något åt detta?

– Ja, det gäller att ryttaren får känna hur det ska kännas. I alla andra sporter gör tränarna övningar för att idrottaren ska få in känslan. Som i simning, om det går dåligt får simmaren komma ur bassängen och göra en specifik övning för att få in muskelminnet av hur det ska kännas. Det här går att göra även i ridning. Det är bättre att förbättra en del i taget, gärna avsuttet. 

Till sist. Du brukar hoppa banor utan träns. Varför? 

– Det är en utmaning för att se om det går att göra saker annorlunda. Det är fascinerande att se hur hästen har så många andra sätt att lyssna på ryttaren än via bettet. Och att se en ryttare lyckas, som trodde att hen aldrig skulle lyckas hoppa utan träns, är fantastiskt. Det blir en känsla av att ryttaren och hästen är ett. 

Fakta

Om Angelo Telatin

Angelo Telatin är en internationellt känd föreläsare och ridinstruktör med den högsta ackrediteringen inom coachning från det brittiska ridsportförbundet.

Han undervisar inom hästens beteende, inlärningsförmåga och träning vid Delaware-universitetet i USA. Han är styrelsemedlem i International Society for Equitation Science (ISES) och har doktorerat på temat ”tillämpad inlärningsteori i träning av hästen”.

Positiv och negativ förstärkning

• Positiv förstärkning innebär att något tillförs till hästen, till exempel en godisbit, när den gör rätt. Metoden är lättast att använda vid hantering från marken men fungerar även uppsuttet.
• Negativ förstärkning innebär att tryck eller lätt beröring tas bort när hästen gör rätt. Risken är att trycket tas bort när hästen gör fel – och då kan hästen tolka det som att det felaktiga beteendet är vad vi vill att hästen ska göra. 

Angelo Telatin förespråkar en kombination av metoderna.

Inlärningsteori

Inlärningsteori går ut på att belöna hästen när den gör rätt. Belöningen kan vara att lägga till något som hästen tycker om, som godis eller beröm, eller att ta bort något som hästen tycker är obehagligt, till exempel genom en eftergift i tyglar eller en klämmande skänkel. Det är viktigt att belöningen kommer vid rätt tidpunkt, för om den kommer försenad eller när hästen är i ett nytt moment, tror hästen att det är det momentet som belönas.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 9/2025.