Jag lever enligt protokollet

Det finns inte längre så många dagar i mitt liv som inte innebär att jag antingen är med i stallet, på en dressyrtävling eller på något annat sätt sysslar med något som är hästrelaterat. Jag har ju försökt att kämpa emot, behålla något av livet som var innan jag träffade en hästtjej, men det går inte längre.

En god vän till mig, som också levde ett hästfritt liv innan han träffade sin hästtjej, köpte gård och flyttade ut på landet kämpar också med att behålla en liten, liten bit av det där livet före hästlivet. I hans fall så består hans motstånd av en liten sportig Mercedes som står parkerad på gårdsplanen.

Det är hans sätt att behålla en liten bit av det gamla livet. Naturligtvis är bilen totalt oduglig på landet med sin låga markfrigång, trehundra hästkrafter och bakhjulsdrift, men den är ett viktigt statement. Jag är dock ganska övertygad om att den där bilens dagar snart är räknade och kommer att bytas ut emot en SUV eller kanske en traktor, men det har jag inte hjärta att säga till honom.

Själv har jag gett upp. Det är inte någon idé att kämpa emot längre. Jag kommer därför, från och med idag, att leva mitt liv som en dressyrtävling. Jag kommer att bära med mig ett dressyrprotokoll där jag för in allt som händer under dagen, betygsätter det och ger kommentarer. Det kommer att se ut någonting ungefär så här: