Han är svensk ridsports röst

– Jag fick hästar och ridning med modersmjölken, säger Jan Fristedt som föddes på en hästgård i Östergötland för 74 år sedan. 
Från uppväxten på en hästgård började vägen till speakeruppdrag på stortävlingar via kavalleriet. Jan Fristedt var officer på K4 i Umeå i många år. På reglementet fanns det 400 hästar. Och hästar har fortsatt att vara centralt i hans liv – både privat och yrkesmässigt – ända sedan dess. 
– Hästar betyder oerhört mycket för mig. Jag börjar varje dag med stalltjänst klockan 7 på morgonen. Det är fodring, mockning, utsläpp och allt annat som hör till, säger Jan Fristedt. 

Sedan drygt 13 år bor han i Bredsättra på östra Öland. Där är han i allra högsta grad delaktig i driften av sin tidigare sambo Ninni Svenssons ridskola och ordförande i klubben som är knuten till verksamheten. Han är ridklubbens ordförande och självklart speaker när det arrangeras tävling eller något annat på anläggningen. 

Speakerkarriären började för över 30 år sedan. Först klingade den numera välkända stämman på nationella tävlingar. Sedan blev det Scandinavium. Och VM i Stockholm. Och Falsterbo. Och Globen. Och Breeders. Och Ribersborg. Och…
– Jag har alltid tyckt att det är vansinnigt roligt. 
Varför tror du att du har blivit så populär som speaker?
– Det märks nog att jag tycker det är roligt. Jag hoppas att folk tycker att jag är engagerad. Och så kan jag ju sporten ganska bra efter alla år. Jag är också domare så jag har koll på reglementet. En annan sak är att jag inte har någon utpräglad dialekt. Det är nog ganska enkelt för alla att höra vad jag säger. 

Hans egen historia följer svensk ridsports utveckling. Från kavalleriet gick han till dåvarande Svenska Ridsportens Centralförbund, SRC, 1972. Där arbetade som biträdande generalsekreterare till 1980. Därefter blev han chef för Ridskolan Strömsholm fram till 1988 innan det var dags för nästa hedersuppdrag – nu som sportchef för dåvarande SRC som senare slogs ihop med bland annat Ridfrämjandet till nuvarande Svenska Ridsportförbundet, SvRF. När SvRF flyttade till Strömsholm hoppade Jan Fristedt dock av jobbet.
– Jag var en av dem som var mot flytten från Stockholm. Då kändes det lite konstigt att jobba kvar, säger Jan Fristedt. 

Han är en av inte alltför många nu levande som har följt svensk ridsports utveckling från militärtiden till den folksport den är i dag. 
– Det har varit en makalös utveckling. Inte minst på tävlingssidan, säger han. 

Han har också en egen ryttarkarriär. Han har gått långa kursen på Strömsholm under militärtiden och har tävlat svår hoppning, medelsvår dressyr, medelsvår fälttävlan, tävlat några steeplechaselopp och på senare år även tränat travhästar. Han tvekar inte en sekund på frågan vilka som är hans bästa hästminnen:
– Det är de OS jag har varit på i olika funktioner. Atlanta, Sydney och Barcelona. Ett OS är alltid ett OS. Och så var det fantastiskt roligt att få det allra första hederspriset som delades ut på Ryttargalan. Det är jag glad och stolt över.
Finns det något du helst inte vill minnas, någon riktig blunder som speaker?
– Nej, inte mer än att det har krånglat med mikrofoner och högtalare ibland. Men då har jag en ganska hög stämma jag kan ta till så det brukar gå bra i allafall. En gång satte jag mig på en traktor ute på en tävlingsbana och jobbade. Det gick det med. 

På senare år har han dragit ner lite på speakerjobben. Och nu har han bestämt sig för att bara vara speaker i Falsterbo och på Breeders. 
– Jag gillar det där med unghästar, att följa dem och se dem utvecklas. 
Hur förbereder du dig inför en tävling?
– Mycket. Jag har en pärm med information om ryttarna. Jag använder kanske bara 10 procent av all information jag har. Men man vet aldrig när den kommer till använding. När Angelica Augustsson skrällde och vann världscupen i Göteborg för några år sedan hade jag till exempel massor att berätta om henne. 
Vad ska du göra nu då när du inte jobbar så mycket?
– Jag älskar att resa. Gärna till USA där jag har min bror och hans familj. Eller till solen och värmen. Och så läser jag mycket, helst deckare. Jag försöker också att hålla igång med att jogga och följer mycket sport på tv, gärna trav.