Johanna Lassnack: ”Tro inte på allt du ser”

Instagram är som McDonald’s med den enda skillnaden att du inte ens behöver be om plusmeny. Du får både plus och extra och alldeles för mycket utan att fråga.

Varför känner vi ett sådant behov av att titta på vad alla andra gör, samtidigt som vi försöker jämföra oss själva med det vi ser? Varför lockas vi av bilder på andras perfekta liv, när vi vet att bilderna har passerat ett antal redigeringsprogram innan de har godkänts? Och varför försöker vi sedan visa upp den bästa sidan av oss själva, iklädda det nyaste filtret och i det iscensatta perfekta ögonblicket i jakten på likes, för att visa att vi också har ett bra liv?

Det är egentligen inget problem att vi vill visa upp den bästa sidan av oss själva. Det är heller inte ett problem att vi nätverkar genom bilder, kommentarer och likes. Problemet är att vi alldeles för ofta går på det vi ser.

Kära skrållare. Tro inte på allt du ser. Det är inte alltid lycka du ser när någon står i rampljuset med ett leende. Det är inte alltid lycka du ser när någon just har fått sin nya lastbil, sin nya sadel eller den senaste outfiten och glatt visar upp detta i flödet. Lycka kan inte köpas för pengar. Detsamma gäller för respekt och vänlighet. Och för kunskap.

Jag utvecklar inte kunskap i min sport för att jag byter sadel eller köper ett nytt schabrak. Inte heller rankas jag högre för att jag klistrar loggor på min transport eller för att jag köper en ny hjälm. Visst känner jag mig lite snyggare i min nya outfit, men det är saker som bara håller för stunden. Ett par nya häftiga stövlar kan inte mätas med ett äkta leende, att hjälpa någon som behöver hjälp, att vara en god medmänniska, att hålla sina löften och att respektera sin omgivning. Det tror jag att alla håller med om.

När vi ändå pratar sociala medier – varför är vi så bra på att påpeka vad som är fel hos andra, i stället för att någon gång ge oväntat beröm? Det är så enkelt att sitta där bakom skärmen och skicka en elak kommentar eller gilla någons redan elaka kommentar. Men om man tänker på det, är det precis lika enkelt att skicka en schysst kommentar.

Vad gäller Instagram finns två regler – tro inte på allt du ser och var schysst. Alla bär vi på saker inom oss som vi inte visar upp i flödet, och alla fajtas vi för att hålla huvudet högt. Vi måste respektera varandra precis så som vi är. Det som är det bästa som finns för någon, kan vara det värsta för någon annan. Vi måste lära oss att förstå det, samtidigt som vi måste vara nöjda med oss själva. Då slipper vi sukta efter falsk bekräftelse i form av likes och kommentarer. För vi vet att vi är bra, vi vet att vi duger och vi vet att vi borde vara förbannat nöjda med oss själva.

Vi vet också att riktig lycka och bekräftelse får man inte i en app. Det får man i verkligheten när man har gjort något som människor respekterar och håller dig högt för. Eller när du har uppnått det där som du så länge har tränat på. Det är på riktigt.

Johanna Lassnack
Johanna jobbar som mental coach och föreläser om mental träning. Hoppryttare som är 27 år och bor i Ängelholm.

Detta är en krönika, ett personligt skriven text där skribenten själv står för sina åsikter. Texten var publicerad första gången i Ridsport nummer 2/2018.