John Whitaker: ”Vi hade inga pengar”

John Whitaker, som fyller 70 nästa år, är  fortfarande det mest kända namnet i hoppklanen Whitaker, som består av ett 15-tal internationella ryttare. John Whitaker har ridit sex OS, sju VM, nitton EM, tjugotvå världscupfinaler och vunnit tjugoåtta medaljer och 93 bilar. Allt detta och mycket mer kan man läsa om i hans aktuella självbiografi som vi säljer både i vår monter på SIHS och här, i Ridsports bokshop.

Hur kom det sig att det blev en bok just nu? Du har väl fått frågan tidigare?

– Ja, jag har fått frågan några gånger. Nu kom den från Sarah Peacocke, en journalist som är engagerad i sporten, och vi har känt varandra länge. Hennes dotter har tävlat i hoppning. Hon började fråga ett år innan vi sedan satte i gång, till slut sade jag ja. Vi tänkte att jag ju är i slutet av karriären men det går fortfarande bra, och att det kunde vara ett bra tillfälle. 

Minnen och intervjuer

Hur har ni arbetat?

– Det blev många zoom-möten. Totalt tog det nästan ett år. Vi gick igenom allt som hänt, hästar som jag ridit, vad som gått bra och bakslag. Sedan intervjuade hon min familj också, och några andra ryttare, som Malin (Baryard Johnson), Ludger (Beerbaum) och Markus (Ehning).

Hur var det med alla fakta? Hade någon i familjen sparat tidningsklipp?

– Jag gjorde det faktiskt mest ur minnet. Min fru Clare har sparat en del klipp, men jag minns mycket. Korttidsminnet är inte så bra, men långtidsminnet är det!

Har du och Clare känt varandra länge?

– Ja, vi träffades när jag var 16 och hon var 15. Vi gifte oss när jag var 24 och hon 23. (Clares far ägde Johns topphäst Ryan’s Son, och Clare var hans skötare, reds anm).

På pallen med brorsan

Vilket är ditt favoritminne?

– Jag har haft tur och har så många fina minnen. Men ett särskilt speciellt är då jag vann EM 1989 med Milton, samtidigt som min bror Michael var tvåa. 

Du har väl inte bara haft tur, utan också jobbat hårt? 

– Ja, jag har jobbat hårt, och har försökt göra allt på ett bra sätt och alltid sätta hästen främst. Jag får ofta frågan hur det kommer sig att mina hästar håller så länge, och det stämmer ju att många av dem varit länge i sporten.

Tror du det är något i boken som överraskar läsarna?

– Kanske hur lite vi hade när vi började. Vi hade inga pengar, utan gjorde allt med små medel. Billiga hästar, enkel utrustning, en gammal transport. (Johns föräldrar var mjölkbönder i liten skala, reds anm). 

Fyra dagars resa

Det finns en historia om en av dina första längre tävlingsresor?

– Ja, jag var anmäld på Hickstead med min ponny. Jag var 15 år gammal. Vi åkte fyra dagar innan, för att pappa tyckte att vi skulle ha tid att acklimatisera oss på Hickstead. Men det tog fyra dagar innan vi ens kom fram, precis till att klassen skulle börja. Lastbilen gick sönder på vägen och det var andra
missöden också. 

– På sätt och vis var det väl lättare att komma fram i sporten då, men det visar samtidigt att det går att lyckas utan mycket pengar. I dag tar det oss fyra timmar att komma till Hickstead.

I somras avgjorde John Whitaker för andra året i rad nationshoppningen på Hickstead till Storbritanniens fördel; förra året i omhoppning, i år genom en avgörande nolla som ankare.

Signerar boken

Har ni haft någon officiell bokrelease?

– Det var en stor hästmässa i mellersta England nyligen (Your Horse Live med 350 utställare), och där signerade jag böcker i två dagar. Jag ska signera på världscupmeetinget i London också i december. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 20/2024.