Hoppryttaren Ella Littorin, 22, släpper debutromanen Rummen

Hon vill helst inte att boken blir ljudbok.

– I ärlighetens namn vill jag inte det. Men det beslutet är ju förlagets, säger Ella Littorin när Ridsport träffar henne under releasekvällen på onsdagen.

Hon utvecklar snabbt resonemanget, nästan som om hon redan vet hur provocerande åsikten kan uppfattas i en samtid där ljudböcker blivit norm för många läsare.

– Om man har möjlighet att läsa själv så önskar jag egentligen att man gör det. Självklart vill jag att så många som möjligt ska kunna ta del av boken, även människor som av olika anledningar inte kan läsa tryckt text. Men just den här berättelsen vill jag helst ska uppstå inne i läsaren.

Minska bruset

Hon menar att ljudboksformatet ibland riskerar att göra litteratur till ännu ett brus i bakgrunden.

– Ljudböcker har gjort oss människor väldigt bra på att multitaska. Man lyssnar samtidigt som man kör bil, tränar eller scrollar. Den här boken vill jag egentligen att folk ska sätta sig ner och läsa. Höra den i sitt eget huvud, på det sätt som den låter och känns för just dem.

Det är ett rätt kaxigt resonemang från en 22-årig debutant i en tid där stora delar av bokbranschen snarare jagar nästa ljudbokssuccé. Men samtidigt säger det ganska mycket om hur nära litteraturen faktiskt ligger Ella Littorin.

För böcker har aldrig varit något tillfälligt intresse för henne. Medan många andra kanske scrollat sig genom tonåren har Ella Littorin läst romaner vid sidan av satsningen på hästarna. En av favoritförfattarna är Virginia Woolf.

Sigrids jakt på frihet

Debutromanen kretsar kring Sigrid, en ung vansinnigt ekonomiskt oberoende kvinna som rör sig genom olika rum, relationer och mentala tillstånd i jakt på någon form av frihet. Sigrid bor på ett stort gods, med hästar som kuliss till berättelsen. 

Ella Littorin beskriver henne som motsägelsefull, obekväm och stundtals svår att tycka om. Hon har varit väldigt rolig att lära känna under skrivandet, men kanske inte som en person man egentligen vill ha i sitt eget liv, konstaterar Ella. Romanen rör sig i ett gränsland mellan det drömlika och det obekvämt konkreta, där läsaren själv får fylla i mellanrummen.

– Jag hoppas att man känner någon typ av frihet när man har läst boken. Frihet från sociala normer och från vår idé om vad som är normalt och friskt, säger Ella Littorin.

Inspirationen till boken har hämtats ur människor, känslor och irritationer hon samlat på sig genom livet.

– Vissa delar är väl bara alla personer som någonsin har enerverat mig. Det är fantastiskt att få skriva av sig om sådana bitar.

Skrivprocess och sommarbete

Mycket av boken skrevs under en intensiv period förra sommaren. Tempot i egna företaget Littorin Equestrian hade tillfälligt saktat ned när många av hästarna gått på sommarbete. Plötsligt uppstod något som annars är en bristvara i hästbranschen: tid.

– Det var högsommar, många hästar var på bete och jag fick ett andrum. Jag satt och skrev nästan konstant.

Hon beskriver perioden som närmast manisk.

– Det kändes som att jag bara var ett kärl för berättelsen. Som att orden bara kom till mig.

Ibland dök formuleringar upp som överraskade henne själv.

– Det kom ord som jag inte ens visste betydelsen av, men ändå ville använda.

Uppföljare på gång

Ella Littorin beskriver det som lite av ett under att boken nu faktiskt existerar. Att skrivlusten och möjligheten synkade.

– Man är inte jätteinspirerad att försöka bli författare när man kommer in efter att ha burit sjutton vattenkannor och blivit avslängd två gånger under dagen, säger hon och skrattar.

Även om Rummen bara precis har nått bokhandlarna kluras det redan på fler.

– Jag vill skriva något i samma anda, men kanske lite skevare och lite närmare en verklighet som Sigrid är helt skild från.