Landslagsryttare i hoppning satsade på svår dressyr i hemlighet

Hon rider för USA och är med på den korta listan inför VM i Herning tillsammans med hästen Agana Van Het Gerendal Z. I stallet står dessutom svenskproducerade Skyhorse, tidigare Happy Day ter Putte som reds och ägdes av Jacob Hellström tillsammans med Thomas Fasteus. Men amerikanska Lillie Keenan är inte bara hoppryttare på landslagsnivå – i smyg har hon även börjat rida och tävla dressyr med sikte på svår klass.

– Den största utmaningen är galoppiruetterna. Det är en rörelse som kräver maximalt med energi, du behöver vara modig för att samla. Det är svårt för jag har inte den energin med mina hopphästar, men det är målet, säger Lillie Keenan till Eurodressage.

– Jag pressar verkligen mig själv för att uppnå det, om jag kan klara av att göra en skolad piruett kan jag också lära mina hopphästar att göra det och bli snabbast i omhoppningen. Du vinner i svängarna och om de kan sitta ner och vända på det sättet, då är det en ”game changer”.

”Älskar byten i varje”

Efter att ha hoppat stora klasser i Wellington, Florida, gjorde hon i helgen debut i den lilla dressyrtouren i Ocala, även det i Florida. För Eurodressage berättar Lillie Keenan att hon hade suttit på en dressyrhäst tre gånger men att hon tränat mycket dressyr med sina hopphästar innan hon började rida dressyr på allvar. Möjligheten kom tack vare vännen Louisa Eadie vars gravida elev behövde ridhjälp, och hästen i fråga är 19-åriga läromästaren Ferrari.

– Målet från början var att rida Prix S:t Georges. Jag ville klara av ett program av den kalibern, säger Lillie Keenan som också uppnådde sitt mål och mer därtill.

– Jag älskar byten i varje. Ibland när jag gör byten i var tredje eller fjärde blir det för många och jag börjar göra ettor och tvåor. Det är utmanande men det är verkligen min favorit framför alla andra.

Njuter av grundridningen

Lillie Keenan berättar att hon inte skolar hästarna så mycket mellan hindren, ”det är inte min styrka”, säger hon.
– Fysiskt är jag inte tillräckligt stor för att göra det. Jag tror att mina hästar hoppar bäst när de får galoppera med mig i klassisk amerikansk ”forward seat”. Det vill jag inte ändra på. Ju bättre jag gör min hemläxa, desto lättare sits får jag i ringen. Det har gjort den stora skillnaden för mig.

Lillie Keenan sätter alltid upp mål för dagens ”flat work”, exempelvis rakriktning.
– Det låter väldigt basic men även om jag tävlar på femstjärniga internationella tävlingar fokuserar jag ändå på grunderna. Många missar det.

Med dressyren har hon fått ny respekt för grundridningen.
– Jag njuter av att jobba med grunderna, jag ser det inte som en börda eller ett måste.

Efter att ha ridit sina hopphästar hela dagen åker hon och rider Ferrari.
– Louisa säger alltid att hon måste ”av-hoppifiera” mig. Hon måste ändra min sits och få mig att slappna av i benen.

McLain Ward kom på henne

När Lillie Keenan först började med dressyr ville hon hålla det hemligt. Hon ville inte att någon skulle veta. Till och med på stora hopptävlingar i Wellington smög hon iväg efter hoppklasserna med ansiktet dolt för att ingen skulle se henne. Landslagskollegan McLain Ward kom på henne och frågade vad hon egentligen lärde sig av dressyren.

– Han tänkte att det skulle påverka mig i hoppningen. Jag sa att det viktigaste som Louisa har sagt till mig är att inte använda för mycket ben och att jag har fokuserat mycket på det.

McLain Ward frågade om hon skämtade – det var exakt det som han hade sagt till henne i flera år.
– Efter det sa McLain till mig att fortsätta rida dressyr, säger Lillie Keenan.

– Först och främst är målet att ha roligt. I andra hand hoppas jag på att en dag få rida och tävla en yngre häst upp till FEI-nivå.