Lätt och enkelt i de belgiska hingstproven

I BWP, som fungerar som upptagningsområde för både franska, holländska, tyska och så klart belgiskfödda hingstar, börjar processen med att granska hingstar redan i april året innan det är dags att visa dem för avelsgodkännande. 

Många hingstämnen genomgår den första fasen som är en hälsodeklaration, endast de med godkänd status går vidare till andra fasen. Proceduren ger hingstägarna svart på vitt om deras ämne håller måttet rent fysiskt innan anmälan går vidare, ett ekonomiskt sätt att hantera allas tid och pengar. 

Fas 2 utan ryttare

I andra fasen är BWP:s urvalsprocess i stort sett identisk med den som finns i de tyska förbunden, danska DWB och nederländska KWPN. Löshoppning och visning vid hand, gångarter på hårt underlag, galopp bedömd i åtta. Så här långt känns det mesta igen, med skillnaden att på den belgiska anläggningen Azelhof utanför Lier kommer intresserade oerhört nära processen. Publiken står bara någon meter ifrån där hingstarna ställs upp, det är mycket familjärt och avslappnat. 

Avelsvärderingsnämnden för hoppning – Stefaan De Smet, professor vid Gents Universitet, Hans van den Brock, Tim van Tricht och Inge Meurrens, avelsansvarig inom BWP – ser ut att ha ögonkontakt med visare och ryttare. Det är mindre av nämnd och visare och mer av gemensamt avelsintresse. 

Visas ridna i fas 3

I tredje fasen, dit mindre än en tredjedel av de initialt anmälda går, ligger fokus på att hingstarna visas ridna och hoppade. Under tre dagar visas de 3-åriga hingstarna under sadel. 

Först visas de av egen ryttare över en låg och inbjudande serie, ganska likt en löshoppning. Fokus ligger på inställning och temperament – målet är att se hingstarnas intresse för hinder, attityd under ryttare och allmänt intryck. Ridningen som visas upp är enkel och kraven låga – styra, gasa och bromsa är det som krävs. I Belgien verkar det finnas en ny slags karriär för ryttare; majoriteten är ganska korta, lätta killar ungefär som galoppens jockeyer. De rider utan spö och sporrar. Blir en hingst lite exalterad hanteras det med ridning framåt utan att det görs någon affär av det. 

”De kommer alla från Belgien och rider professionellt som hoppryttare”

Marieke Quinten om testryttarna

Den andra dagen är det testridning där två olika testryttare provar varje hingst. Totalt är det fyra testryttare som turas om att prova hingstarna. Marieke Quinten, evenemangsansvarig i BWP, berättar att det oftast är olika testryttare år från år. 

– Vi växlar mellan flera olika, en del nya och en del som varit någon gång förut. De kommer alla från Belgien och rider professionellt som hoppryttare, berättar hon. 

Odramatiskt och lugnt

Testridningen är genomgående ganska odramatisk, visst är det en och annan hingst som drar iväg, bockar lite eller inte riktigt är med på noterna. Testryttarna löser det med lirkande och lite annat vägval när två–tre hingstar testas samtidigt som det surrar i hela hallen. 

Tredje dagen är det dags att visas med egen ryttare igen, över hinder på en kort liten bana. Även detta moment går förvånansvärt enkelt, hindren är låga och hingstarna bjuder naturligt på. 

Ett godkännande här innebär tillstånd att betäcka under det innevarande året. 

För fortsatt och så småningom permanent betäckningstillstånd krävs att hingstarna deltar i hingsttävlingarna, som årligen går över flera deltävlingar under vintersäsongen. Detta kan genomföras ända tills hingsten är sju år, men det krävs två säsonger för att nå permanent godkännande. 

Hingstar som presterar dåligt på tävlingsbanan får inte några ston – uppfödarna styr på det sättet vilka som når slutligt godkännande. 

Det belgiska BWP-systemet har inspirerat DWB att införa liknande krav på 4- och 5-åriga hopphingstar.

Se resultatet från årets selektering här.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 5/2024.