Louise Lindström: ”Vårt ansvar att bli så kunniga vi någonsin kan”

I skrivande stund sitter jag på läktaren i stora ridhuset på Flyinge och tittar på bruksprovet – närmare bestämt de direktkvalificerade hingstarnas exteriörbedömning.  Jag fascineras återigen av vår sports komplexa natur. Så många parametrar spelar in för att skapa ett framgångsrikt ekipage, framför allt genuin kunskap.

Det är vårt ansvar som ryttare och hästägare att bli så kunniga vi någonsin kan för att våra hästar ska ha det så bra som möjligt och kunna prestera sitt bästa utifrån sin individuella förmåga. Oavsett om man vill lyckas med avel, på tävlingsbanorna eller helt enkelt ha en sund och glad hästkompis.

Jag vill slå ett slag för att ta hjälp av kompetenta människor, av erfarna, utbildade, dokumenterat godkända, examinerade, legitimerade, diplomerade yrkesutövare.

På nätet finns många olika grupper för hästintresserade. Man delar häst-historier och fina bilder och frågar även efter tips och råd. Någons häst är stark och i kommentarsfälten dyker mängder av lösningar upp. En annan undrar vilket bett som passar dennes häst och förslagen strömmar in. Vissa lösningar och förslag är kanske bra, andra är i mina ögon fullständigt otänkbara.

Jag vänder mig inte på något sätt emot gemenskapen och erfarenhetsutbytet som finns i grupperna. Men det vore schysst mot hästen att man försäkrar sig om att den man tar råd av verkligen har kompetens att ge dem.

Under det senaste året har det i olika sammanhang sagts att ”snart är alla de riktiga hästkarlarna utdöda”, men jag håller inte med. Jag har den djupaste respekt för de många människor som bär på väl beprövade hästkunskaper. Erfarenheter som har förts vidare genom generationer och sådana som tillkommit genom modern forskning.

En veterinär har minst fem års utbildning. På våra riksanläggningar finns fleråriga yrkesutbildningar för beridare, unghästutbildare och hovslagare. Ridsportförbundet diplomerar tränare, ridlärare och yrkeserfarna hästutbildare. Det finns med andra ord alla möjligheter att ge sin häst chansen att ta del av det andra lagt tid på att studera och lära sig av några av de mest erfarna i branschen.

Vi blir aldrig fullärda, och ju mer man vet, desto mer inser man att man inte vet. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vara ödmjuk inför den insikten. Särskilt när man håller en annans liv i grimskaftet.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Texten publicerades första gången i Ridsports pappersutgåva, nummer 5 2018.