”Lyssna på unga när ni fattar beslut”

Läs hela inlägget från den tidigare ponnyryttaren Sofia Livman, 17 år:

”Jag är en helt vanlig hästtjej som ägnar mitt liv åt ridsporten. Jag brinner för hästarna och det är här jag har hittat min livslycka. Jag har till och med år 2014 tävlat aktivt på ponny i hästhoppning med två olika d-ponnyer och jag har, precis som alla andra, haft både fram- och motgångar.

Jag älskar att rida, träna och tävla. Jag älskar att komma till en tävlingsplats och heja på mina kompisar. Jag älskar känslan när man lyckas lotsa runt sin ponny över höga hinder. Jag älskar när man kan tänka “Shit, vad jag red bra!”. Jag älskar samhörigheten som man får med sin häst.

Precis som många andra började min ridkarriär på ridskola. Efter några år fick jag en sköthäst, följt av en medryttarhäst, en foderhäst och slutligen fick jag min första egna ponny. I dagsläget äger jag min tredje egna häst, vilket är min första storhäst. Planen var att gå över på storhäst först när min ponnytid var över, det vill säga efter att jag fyllt 18 år, men eftersom mina ponnyer tragiskt gick bort tog jag steget upp på storhäst tidigare än planerat. Kalla det slumpen, men det var i precis i rättans tid. För nu har ett helvete brakat loss i ponnyvärlden.

På den senaste tiden har det uppstått så otroligt många nya och korkade regler inom ponnysporten. Det är förändrade åldersregler, SM-regler som tar bort chansen för otroligt många ekipage att någonsin få en medalj, regler som sänker kvalgränserna och som följd uppmuntras ryttarna att starta på nivåer som de inte är klara för. En konsekvens: Skaderisken skjuter i höjden!

Regler som gör att många ponnyryttare känner att de inte hör hemma på tävlingsbanan, regler som gör att många tröttnar på ponnyvärlden och längtar därifrån. Regler och beslut som gör att många har beslutat sig för att lämna ponnyvärlden tidigare än planerat, och det har även lett till att många har beslutat sig för att inte alls ge sig in i ponnyvärlden pågrund av detta. Är det så här det ska vara? Självklart inte.

Man kan läsa hur Ridsportsförbundet har gått ut med att de vill främja barns tävlande och hur man vill skapa fler engagerade i sporten. Men allt detta har lett till negativa påföljder. Vi som redan är involverade varnar självklart utomstående för hur det sitter några personer och tar beslut utan att ha någon aning om hur det kommer att påverka sporten. Vi varnar för hur skitsnacket går, hur vi ungdomar trycks ner. Vi varnar för att lönsamheten att tävla ponny snart kommer att försvinna. Det blir en ond spiral. Självklart vill inte fler bli en aktiv del av något som ger missnöjda utövare.

Trots att jag inte längre tävlar ponny var jag en del av ponnysporten när det mesta började och därför tänker jag fortsätta med att jobba för rättvisa i ponnysporten. Därför skriver jag texter som denna. För det som sker idag, det är långt ifrån rättvist. Det bestäms nya regler som påverkar så otroligt många nya människor utan någon som helst form av konsekvensanalys. Det slängs ut påståenden och regler som man sedan inte kan svara på frågor kring. Ungdomarna, alltså VI, som dessa beslut faktiskt rör – har inget att tycka till om. Man lyssnar inte på oss.

Jag är en stolt medlem av den ideella föreningen Svensk Ponnysport. Detta är en förening som startades av ett gäng vuxna – ponnyföräldrar, domare, tränare etc. som tröttnade på det som ponnysporten utsattes för. Svensk Ponnysport jobbar aktivt med att försöka förbättra den svenska ponnysporten och för att få fler att lyssna på ungdomar.

Jag blir skrämd av tanken på hur lite vissa vuxna människor lyssnar på oss ungdomar. Jag blir ledsen när jag ser vad vuxna människor häver ur sig på sociala medier i olika kommentarsfält. Vuxna som representerar Ridsportsförbundet, vuxna som jobbar som tränare, uppfödare eller har någon annan sorts roll i hästvärlden. Vuxna som på fullaste allvar verkar tro att vi ungdomar inte kan tänka själva. Går man in på Svensk Ponnysports facebooksida kan man se många välskrivna inlägg. Detta är inlägg som skrivits av vuxna eller av ungdomar. Kommentarerna som skrivs där kommer från människor i alla möjliga olika åldrar. Och vad för sorts kommentar kan man se om och om igen? Jo, kommentarer från vuxna människor som antyder att Svensk Ponnysport propagerar oss ungdomar att vända oss mot ridsportsförbundet. Detta är helt befängt. Det gör mig OTROLIGT ledsen, arg och besviken – att se hur många vuxna som verkar tro att unga människor är fullkomligt  inkompetenta och inte kan tänka själva. Vi får inget att säga till om gällande besluten, vi tas inte på allvar och vi får från olika håll höra att vi bara tycker på ett visst sätt för att andra vuxna tryckt i oss det.

Jag blir så fruktansvärt förbannad. Jag är 17 år. Nej, jag har inte lika mycket livserfarenhet som någon som är 18, 25, 37, 54 eller 82. Men jag kan tänka. Jag kan resonera, jag kan dra slutsatser och främst av allt – jag kan ha åsikter om saker/beslut som PÅVERKAR mig. Jag kan tycka. Jag tror att många vuxna idag skräms av att barn och ungdomar har stor framförhållning. Många antyder att vi inte respekterar vuxna, men så är inte fallet. Det som det har skett en utveckling av är ungdomars civilkurage. Vi vågar säga ifrån när något är fel. Mycket tack vare de som faktiskt stöttar oss gällande detta. De som pushar oss ungdomar framåt och som faktiskt tänker på att det trots allt är vi som är den kommande generationen som en dag kommer gå i deras spår. Det finns de vuxna som vågar ta till sig av barns kritik. För även om vi inte vet mer än er om allt, så finns det otroligt många ungdomar som har ett mycket bättre synsätt på omgivningen än vad vuxna har.

Istället för att trycka ner barn och ungdomar på kränkande sätt bör man lyfta fram oss. Man bör visa att vi lägger intresse i detta. Detta är något som många av oss ägnar våra liv och hela vår fritid åt. Det är något som vi älskar. Ponnysporten är en samhörighet, en livsstil som vi har valt. Vi bör ha rätt till att säga till om vi tycker något är fel. Man bör lyssna på oss. Vi ska inte behöva bli nedtryckta eller klappade på huvudet och höra orden “äsch, bry dig inte om det, det löser sig”. För det gör det ju uppenbarligen inte. Vi sätter ner foten, vi säger ifrån. Och vad får vi höra då? Att vi har blivit propagerade, att vi är uppkäftiga och att vi inte har någon respekt för vuxna. Det handlar inte om att visa respekt för en viss åldersgrupp. Det handlar om att visa respekt för individer som gör det för oss med. Människor som lyssnar på oss, tar till sig av vår kritik och lyfter oss framåt.

Jag vill tacka Svensk Ponnysport för allt ni gör för barns tävlande och barn och ungdomar rent generellt inom hästvärlden. Ni lyfter fram oss, ni tar del av våra åsikter och pushar oss framåt till att våga tycka och tänka. Ni visar intresse för det vi har att säga och ni bryr er om hur vi utvecklas inom sporten. Ni arbetar helt ideellt för att skapa en mer trivsam miljö för barn och ungdomar. Ni genomförde Swedish Masters, ni är aktiva inom sociala  medier, ni anordnar miniclinics. Ni ska ha så otroligt mycket eloge för ert arbete och vi ungdomar kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt.”

Sofia Livman