Maria Wiik 1,45-segrare hos Näsets Ryttarsällskap

Leif Hall hade fått till en rytmisk bana med rejält tilltagna vägar i helgens 1,45-hoppning hos Näsets Ryttarsällskap. Det gällde att hålla flåset uppe ända in i mål på den 14 språng långa banan med maxtiden 112 sekunder och bedömningen A:0. Något som Maria Wiik och hennes vägvinnande skimmel Viper Mobäckens lyckades bäst med. Ekipaget var klassens enda felfria och därmed var segern given.

Det är ekipagets andra 1,45-vinst inom loppet av ett par veckor. Senast vann de efter en felfri runda hos Gävle Ponnyklubb. När det hände igen visste lyckan inga gränser.
– Att vinna i Gävle kändes stort! Att sedan få vinna igen på hemmaklubben var en otrolig känsla. Tårarna kom då jag passerade mållinjen.

– Målet med Viper har varit att rida SM, vilket jag nu kvalat till, så det känns fantastiskt roligt!

”Viper” är född hemma på gården hos Maria i Tjäll utanför Sollefteå. Att vare sig han eller Maria hade några problem med flåset kanske kan bero på träningsupplägget.
– Vi har inget ridhus så det blir lite åkande vintertid för att få träna hoppning. Vintertid gör vi mycket galoppintervaller i snön på skogsvägar som stärker konditionen, och jag rider mest i skogen och på uteritter året om, berättar Maria.

Hur ser du på för- och nackdelar med att träna utan ridhus?
– Nackdelen är att jag måste åka till ett ridhus när det blir mörkt, kallt och snöstorm. Fördelarna är att jag tror jag får en sund, stark och glad häst av min träning ute. Jag har en rätt stor paddock som jag markarbetar i året om, men väldigt mycket av grundjobbet gör jag i skogen.

Hemma har Maria idag fyra hästar från ett års ålder till 20.
– Själva har vi en 2-åring som jag köpte som fölunge efter min gamla häst Ragazza, som jag red 1,50 på för många år sedan. Den är efter Hip Hop-Robin Z, och den ser jag fram emot att börja jobba med i vinter.

SM-aktuelle Viper är inte bara stor rent fysiskt, han har även en grandios karaktär. Han mäter 174 cm i manken och har många idéer för sig, berättar Maria.
– Han tar alla chanser han får att ta sig ur boxar och hagar. Glömmer man en gummistropp på boxen går han ut, och sedan öppnar han till de andra också.

Huruvida det verkligen bär av till Falsterbo om tre veckor återstår dock att se. Maria har inte riktigt bestämt sig ännu.
– Det är en lång resa till Falsterbo och 1,50 är stora hinder! Dock känns det som en dröm att få gå in på den stora arenan.