Hästen i mitt hjärtaMarkus Fuchs, en av de största inom hoppsporten, tvingades som många andra sälja sin första topphäst. Här berättar han om tre hästar som satt avtryck i hans hjärta.
Markus Fuchs: ”Det fick kosta vad det ville att få honom frisk”

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Markus Fuchs var mästerskapsryttare i 30 år och tog tre EM-brons i lag, EM-silver i lag och individuellt, VM-brons och OS-silver i lag och en seger och flera pallplatser i världscupfinaler. Han här farbror till dagens toppryttare Martin Fuchs.
Främst av alla de tävlingshästar han ridit sätter han världscupvinnaren Tinka’s Boy.
Avtackades i Göteborg
Tinka’s Boy, KWPN hingst f 1989, död 2022, e Zuidpool-Zeus.
– En fantastisk häst. Han hade ridits av Nick Skelton i England innan jag fick honom. Han hade en massa scope, och en fantastisk ridbarhet. Hemma kunde min fru rida ut honom i skogen. Det såg inte så smidigt ut när jag red honom, men han gick bäst på det sättet. Han var fantastiskt frisk och sund; på de sju år som jag tävlade honom så var hela veterinärräkningen på totalt ungefär 1 000 euro, för han var så frisk. Sedan fick han en senskada vid en olycka i La Coruna i slutet av 2004. Då fick det kosta vad det ville att få honom frisk.
– Han fick vila i mer än ett år, men sedan var det ändå för osäkert om han skulle kunna komma tillbaka fullt ut. Vi beslöt att pensionera honom. Han blev avtackad i Göteborg. Det var där vi haft vår allra största framgång, när vi vann världscup-finalen 2001, och jag har alltid gillat den tävlingen.
– Efter det var han avelshingst på heltid, stationerad i Frankrike. Han var bland Frankrikes mest använda hingstar flera år i rad, med över 200 ston. På vintrarna kom han hem till mig, men när han blev äldre så fick han stanna i Frankrike hela året. Han var på ett stuteri utanför Lyon, där klimatet var mycket mildare än i Schweiz och han kunde gå i gräshage året runt. Jag brukade hälsa på honom där minst en gång om året, ibland två.

Hästen från VM-debuten
Lady Seven, ISH sto f 1965.
– Pappa köpte henne som 4-åring på Irland. När hon var nio år och jag 19 år 1974 var vi med på VM i Hickstead. Året innan blev jag schweizisk seniormästare med henne, trots att jag ju egentligen var junior. Så bra var hon. Hon var en fantastisk häst, men efter det fick pappa sådana bud att han måste sälja. Han hade aldrig blivit erbjuden sådana pengar och jag förstod att han var tvungen. Hon såldes för 300 000 schweizerfranc till Leon Melchior på Zangersheide, vilket är vad en 6-åring kan kosta i dag, men då var priserna helt annorlunda.

Han tömde sparkontot
Shandor, Hann val f 1979, död 2004, e Winnetou-Vollkorn xx.
– Det var en riktigt trevlig häst. Han hade inte så mycket scope men mycket bra mentalitet, stort hjärta. Han ville alltid göra sitt bästa och var dessutom mycket vacker. Tills jag fick Tinka’s Boy 20 år senare tyckte jag att han var mitt livs häst. Jag köpte honom som 6-åring, och tömde mitt sparkonto för att kunna göra det; 150000 D-mark var mycket för en 6-åring då. En kompis tjatade om jag skulle komma och se honom, men jag sade gång på gång att jag inte hade råd. Till slut åkte jag, och natten efter att jag provridit kunde jag knappt sova. Jag ville ha honom, men tyckte inte att jag hade råd. Men jag köpte.
Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 13/2024.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på