Meteoren Uta Gräf

Uta Gräf rider Grand Prix på toppnivå i Tyskland med sin hingst Le Noir. De har otaliga succéer bakom sig och Uta har gjort sig känd för att kunna visa upp Le Noir utan bett och träns i Grand Prix rörelser.
– Jag är inte en advokat för bettlöst, jag gjorde det bara för att visa att det går – men det går just för att jag skolat Le Noir med hjälp av bett före, konstaterade Uta.

Hennes demonstration inleddes med flera filmer ifrån hennes anläggning och hästhållning. Hos Uta saknas det konventionella stallar och boxar annat än till hingstar. Även tävlingshästarna hålls i flock utan täcke om de inte varit tvugna att klippas. På clinicen visade oklippta förmågor upp och Uta har inget ridhus.
– Det sätt vi håller hästarna på sparar mycket tid för oss och sen vet vi idag att de mår så mycket bättre av det och det är det viktigaste förklarar Uta.

Hästvänligt och framgångsrikt
De har stora öppna stallar och hästarna går med få undantag tillsammans i en stor flock. Hingsten De Noir leker med sin åsna, det räcker.

– Det är lättare att känna att du kan rida utan rädsla när hästarna har fått gå ute. Le Noir är min mest kända häst hittills. Våra hästar får mer motion, stimulans och känner mindre behov av att stöka när de rids, förklarar Uta.

– Jag försöker alltid rida på även om något udda händer som att hela flocken galopperar förbi ridbanan, det är viktigt att inte ingjuta rädsla i hästen, säger Uta.
Le Noir går i hage, utan skydd och täcke och hanterar tävlingsmiljön väldigt bra trots musik, strålkastare och annat.
Uta berättar passionerat om sin syn på hästhållning på lite bruten engelska men det går bra.
– Det är inte något motsatsförhållande mellan att tävla på högsta nivå och låta hästen gå ut i hage .När hästar går ut i hagen för första gången har de inte skor bak men sen får de det. Våra flockar består av valacker och det sker inte förändringar hela tiden. 
– Jag lärde mig det här av min man Stefan för cirka 20 år sedan. Då jobbade jag i två olika stall, ett där hästarna stod inne och ett där vi hade dem ute. Jag kunde se skillnaden i skador, de var många fler bland hästarna som stod inne mycket.
– Vi har runt 40-45 hästar, en del hästar stannar inte så länge utan tränas i några få månader men mina vill jag gärna ha under längre perioder.

Uta förklarar att hennes demonstration går ut på att visa hur det går att utveckla en normal, kanske lite obegåvad häst mot högre klass, en som är mer lämpad och begåvad samt en supertalang.

Först ut är Helios 9 år e Hibiskus-Grosso Z, en helt normal, ganska tråkig outvecklad häst från början som varit 5 år i träning, är uppfödd och ägd av Frau Scheritas.
– Ingenting med Helios var wow men inget var heller dåligt, uppfödaren ville att han skulle var glad och hälsosam.
– I början var det problem med självbärighet, han orkade inte bära sig helt enkelt.
– Helios ville alltid försöka även om han inte hade så lätt, det går att komma mycket längre än man tror om du jobbar målmedvetet.
Uta jobbar för att få honom lång och låg, när han är avslappnad så visar hon hur man kan arbeta för att förbättra galoppen.
Hon gör en mindre volt med hjälp av en svag sluta några steg på volten, på så sätt förbättrar hon bakbensaktiviteten genom att Helios sätter under sig mer.
– När jag slappnar av i kroppen och ger hjälp med ytterskänkel så blir det en bra känsla för honom och då får han gå ut och spåra på volten igen.
Så fort Helios ger Uta det hon söker så låter hon honom slappna av och ger honom ”a good feeling”, ett bra läge som han sedan söker självmant.
Naturligt för Helios var att dra in nosen och bli för kort i halsen så Uta har jobbat mycket med att få läget med nacken som högsta punkt till något som Helios tycker om.
Han har alltid haft en bra mellantrav så därför avslutar hon alltid med det och berömmer honom riktigt mycket. Helios ser mycket nöjd ut och känner sig som en superstar, viktigt för en häst menar Uta.

Den mer lämpliga dressyrhästen Lawrence, 11 år e Fidermark, står på Grand Prix-nivå i utbildning, går ute tillsammans med 28 kamrater. Uta fick honom som 8-åring, då var han stark i munnen och ”lekte” med sin ryttare
Lawrence var alldeles för besvärlig och Uta kände stor tveksamhet om detta var en häst för henne. Så blev det så i alla fall för att Uta gillade ägaren.
– Nu har jag lärt mig en ny ridstil tack vare honom.
Utmaningen med Lawrence är att få honom att acceptera Utas skänkelhjälper samt att lyssna aktivt på henne och inte föregå hjälperna.
– Jag gör hela tiden det Lawrence inte förväntar sig för att få honom mer uppmärksam och lyssna på mig, förklarar Uta.
Laurences normala galoppombyten är ganska platta och utan gest så Uta jobbar med att förbättra byteskvalitén. Hon rider framåt med större galoppsprång och introducerar sedan bytena.
– Det började så dåligt men nu går han Grand Prix med mig, jag är jätteglad för att rida honom, jag vill aldrig kliva av.
Uta visar fin piaff och passage men det dröjde innan hon introducerade det för att han började blir för spänd, nu använder Uta det till att förbättra traven.
– Jag har alltid trott på honom, vetat att han hade GP i sig, jag visste bara inte om det skulle ske med mig.

Den verkliga talangen är Damone Jerome, 10 år och silvermedaljören från unghäst-VM 2010, alltid väldigt balanserad redan som unghäst.
– Han lärde mig hur det känns att rida en verkligt balanserad och begåvad häst, han har varit perfekt från start, sa Uta.
Uta värmer upp Damon Jerome med ett antal olika rörelser som valacken har väldigt lätt för, hon länger tygeln i alla gångarter och valacken bibehåller rytmen.
Hon jobbar med skritt-trav övergångar växelvis med längre och kortare hals, hela tiden för att valacken inte ska kunna förutsäga hennes begäran.
– Det handlar hela tiden om att han ska vara lyhörd för mina hjälper och lyssna på mig.
För att hantera den stora galoppen har hon övar mycket på att öka och minska steglängden, ibland med lång tygel och ibland med kort, allt för att öva upp hans förmåga att bära sig själv hela tiden.
– Han är så begåvad att jag lär mig mer från honom hela tiden, nästa år hoppas jag kunna tävla Grand Prix, säger Uta som inte har bråttom med någon häst.
– För mig är det viktigt att veta att jag kan länga tygeln och får genast tillbaka honom, det gäller säkert inte alla ryttare men för mig betyder det att allt kan lösa sig.

Uta Gräf återställde tron på en dressyrsport i framtiden för stora delar av forumet. Så lekfullt, harmoniskt och med hög kvalité parat med god hästhållning, ett exempel för alla.

En film (tyska) om Uta och Stephans sätt att träna sina hästar hemma i sin miljö. I bakgrunden syns deras lösdriftshallar där hästarna kan uppehålla sig.