Dressyrryttaren som rider fälttävlan: ”Har öppnat många dörrar”

Matilda Linder är i grunden dressyrryttare och håller till i Stockholm i Vendelsö på Högdalens gård.

– Där har jag utbildning och inackordering av dressyrhästar. Jag har varit på gården i 15 år, började som beridare där och sedan fick jag möjlighet att ta över verksamheten för tio år sedan. Idag har vi runt 20 hästar på anläggningen. Det är väldigt roligt.

Hon har flera unghästar i stallet – och så Frank Wild (SWB val f-13 e Firenze – Warsteiner 946, uppf Anita Rostner äg Matilda Linder) den 13-årige dressyrhästen som hon utbildat själv från unghästklasser till Grand Prix-nivå. Vid de internationella tävlingarna i Flyinge kommer de till start i de trestjärniga klasserna.

Det har varit en jätterolig resa, samtidigt som ingen annan häst har brutit så många av mina ben.

Ville ge hästen tid

– Frank är den första hästen som jag tagit upp till GP-nivå. Det är första gången som vi gör det här och det har varit en jätterolig resa.

– Han kom till mig som 4-åring som inackordering. Tanken var att han skulle säljas som åttaåring och att jag skulle få procentandelar i hästen allteftersom jag tränade honom inför det. Han har varit lite knepig och har behövt sin tid. Som 6-åring var han fortfarande lite sen i sin mentala mognad och ganska svår. En fantastiskt rolig häst att jobba med, men han har krävt en hel del. Han har alltid haft enorm talang för allt det tekniska, älskar att jobba och är otroligt lättlärd. Men däremot har han haft svårare att finna ro i sig själv.

Matilda kände att hästen behövde mer tid och att den inte skulle vara färdigutbildad på en viss nivå som 8-åring. Hon valde därför att köpa hästen som sexåring och behålla honom själv.

– Jag ville ge oss den arbetsro vi behövde. Det har varit en jätterolig resa, samtidigt som ingen annan häst har brutit så många av mina ben vid avramlingar. Senast i höstas fick jag en spricka i höften, spricka i ett nyckelben, fem brutna revben och en punkterad lunga när vi skulle skritta ut i skogen. Han är absolut inte dum, men han är reaktiv och det är en jättestor häst. Jag ramlar inte av så ofta, men när jag gör det så skadar jag mig.

– Det har också varit det svåra på tävling, att han är reaktiv. Men samtidigt är han helt fantastisk. Han älskar livet och allt man gör med honom, men ibland blir det lite mycket bara.

Annat upplägg ledde till fälttävlanssatsning

Att Matilda skulle börja med fälttävlan, parallellt med sin dressyrsatsning, var inte självklart. Det hela började när veterinären hittade ett fynd på röntgen i hasen på hennes egna uppfödning Decibell by M (SWB sto f-19, e Hesselhöj Donkey Boy – Belissimo M, uppf/äg Equestrian by M, Matilda Linder).

Hästen var avlad för att bli dressyrhäst, men veterinären menade att hon antagligen inte skulle hålla för ridning och att det inte var lönt att försöka rida in hästen.

– De trodde inte att hon skulle hålla, men eftersom hon mådde bra och inte var halt så tänkte jag ge det ett försök helt utan krav. För att ge henne en riktigt bra chans så behövde vi tänka till kring inridningen. Hästen skulle inte ridas på bana eller longeras, utan skulle ridas mycket utomhus rakt fram med ett helt annat upplägg, säger Matilda.

Hon tog hjälp av fälttävlansryttarna Anna Freskgård och William Nilson Fryer.

– William red in henne och fick sedan fortsätta träna henne och hästen höll fint för det arbetet. Han startade henne sedan i fälttävlan, bara som en rolig erfarenhet. Hästen tyckte att det var jätteroligt och det gick så himla bra.

Som femåring gick Decibell Breeders Trophy i fälttävlan med William i sadeln.

I grund och botten är det hästar det handlar om och de måste få den varierade träningen.

Sunt träningstänk

– Då kände jag att hästen tycker ju det här är jätteroligt, jag kanske också borde testa. Jag blev väldigt inspirerad av hur unghästarna tränas inom fälttävlan och tycker att det verkar vara ett sunt sätt att träna på. Jag gillar verkligen det tänket och ville lära mig allt om hur unghästarna tränas för att kunna ta med mig det till mina andra dressyrhästar.

– Jag har tagit med mig mycket kring att vara mer flexibel i mitt tänk kring träning av hästarna. Även för Frank behöver allt vara mer flexibelt och att man tänker utanför boxen för att hitta lösningar. Det har öppnat många dörrar. Det är inte bara dressyr vi håller på med, utan det viktigaste är hästträning. Varje häst ska tränas för att bli en sund och bra häst, inte enbart för att den ska prestera i en viss gren. I grund och botten är det hästar det handlar om och de måste få den varierade träningen.

Vinst i debuten

Sagt och gjort – Matilda bestämde sig för att själv starta Decibell i en H90 och debuterade i fälttävlan förra året. Det blev vinst inte bara i den första starten, utan även i den andra.

– Det var skitkul! Efter det ville jag starta igen så vi gjorde totalt fyra starter förra året. Tanken är att göra säsongsdebut med henne snart. Vi ska nog inte upp i så höga klasser, men jag vill rida en internationell enstjärnig tävling på henne. Hon verkligen älskar terrängen och är jätterolig att träna.

Hästen är nu sju år.

– Än så länge har hon hållit och känns väldigt fräsch. Vi har röntgat henne regelbundet för att se om det skett någon förändring i hasen, men det har det inte gjort. Hon har aldrig varit halt eller visat något tecken på problem. Det har också gjort att jag håller mig till den typ av träning som jag vet fungerar för henne. Skulle jag haft henne som enbart dressyrhäst hade jag ridit mera samling, men nu blir det mer fokus på hoppning och uteritter. Det är en väldigt trevlig häst.

Hon tar med sig mycket från träningen inom fälttävlan tillbaka till dressyrhästarna.

– Bland annat har jag en helbror till Frank som jag tror kan ha stor nytta av träningen från Anna och William, med målet att han ska bli mer mentalt stabil än vad Frank har varit.

Jobb och hobby

Att rida fälttävlan beskriver Matilda som en rolig hobby som har hjälpt henne med prestationsångesten som hon emellanåt känt inom dressyren.

– Det är svårt ibland. Det är första gången jag tar upp en häst till Grand Prix i dressyr och vartenda pass vill man bara göra rätt. Det är första gången vi gör det här så det har blivit mycket att tänka på. Att då få rida fälttävlan ibland har blivit som en extra hobby. Det är ingen press alls, utan folk är bara glada om vi kommer i mål och har överlevt. Det är bara roligt och det har hjälpt mig väldigt mycket, säger Matilda.

Drömmer om mästerskap

– Inom fälttävlan är mitt mål att överleva alla starter samt att rida en enstjärnig internationell tävling någon gång. För Franks och min del är målet att rida mästerskap i dressyr någon dag. Jag hoppas att det är något vi kan göra tillsammans. Det känns som om han tycker att det är kul och tränas hållbart, så det hoppas jag att vi kan fortsätta med.