Mota masken med mockning

Förekomsten av stor blodmask har ökat i Sverige, enligt en undersökning som gjorts på ett antal utvalda hästgårdar och jämförts med data från slutet av 1990-talet.

En av orsakerna är att man då avmaskade mycket oftare än vad som sker i dag. Numera rekommenderas riktad avmaskning, vilket innebär att det bara är de hästar som enligt träckprov uppvisar maskägg över en viss nivå som avmaskas. Detta system innebär att risken för att maskarna blir resistenta mot avmaskningsmedlens substanser minskar, men på köpet har stor blodmask slunkit under radarn och kunnat öka. Det är därför viktigt att inkludera diagnostik för stor blodmask.

För små blodmaskar gäller att de hästar som har ett visst antal EPG (egg per gram) vid träckprov avmaskas och på så sätt hålls parasitbördan på rimlig nivå. När det gäller stor blodmask blir läget annorlunda.

Extra undersökning tillkommer

Detta beror på att grundanalysen vid träckprov inte gör skillnad på om blodmaskäggen kommer från stor blodmask eller små blodmaskar.

För att få fram detta måste antingen en särskild odling eller ett PCR-test göras. I båda fallen är det en extra undersökning som tillkommer.
– Det är viktigt att göra odling hos hästar med låg förekomst av blodmaskägg, säger parasitolog Eva Tydén vid SLU. Lågt antal EPG är ingen riskfaktor i sig, stor blodmask förekommer lika mycket hos hästar med högt EPG som lågt.
– Risken består i att man missar att de med lågt EPG har stor blodmask eftersom dessa hästar inte avmaskas lika frekvent. När hästar med högt EPG avmaskas, bekämpas även stor blodmask.

Ser ett ökat intresse

På Vidilab har personalen sett ett markant ökat intresse för tilläggsodlingar avseende stor blodmask de senaste åren, vilket tyder på att hästägare börjar bli medvetna om problemet.
– Utvecklingen av stor blodmask inne i hästen tar lång tid, berättar Pia Svedberg, veterinär vid Vidilab. Det innebär att när en häst som delar hage med andra hästar har testat positivt för stor blodmask, är det fullt möjligt att fler är smittade men inte har hunnit börja utsöndra ägg ännu.
– Här är det viktigt med samarbete och gemensamma insatser kring parasitbehandlingen.

Orsaken till att just denna parasit ska tas på allvar är dess härjningar under lång tid i hästens blodbanor. Från att ett ägg har kläckts i gräset, utvecklas parasiten i flera larvstadier. I det tredje stadiet, kallat L3, tas larven upp i hästens mun och sväljs ner till tarmarna. Där utvecklas den vidare och under ett halvår vandrar den i tarmväggens blodkärl. Det är under denna period som larverna kan orsaka skada.
– Klinisk sjukdom på grund av stor blodmask är relativt ovanlig, men för de hästar som drabbas blir läget väldigt allvarligt, säger Ylva Hedberg-Alm vid hästkliniken på UDS.
– De kan få blodproppar som i sin tur kan orsaka en infarkt i tarmväggen och en del av tarmen går i nekros, den dör helt enkelt. Den operation som då krävs är avlägsnande av en bit av tarmen och det är tyvärr ett ingrepp med dålig prognos.

Viktigt att sköta betet

Eva Tydén vill poängtera vikten av att sköta betet.
– Beteshygien är en otroligt viktig parameter, säger hon. Att behandla genom avmaskning bryter livscykeln hos masken inne i hästen, men att behandla betet bryter livscykeln utanför hästen och det är ett viktigt komplement till att avmaska med läkemedel.

I övrigt är det typen av stall som avgör åtgärderna.
– I stall med stor omsättning av hästar bör man rutinmässigt ta träckprov inkluderande provtagning för stor blodmask, säger både Miia Riihimäki, veterinär vid SLU, och Eva Tydén. Nyanlända hästar ska alltid provtas inklusive diagnostik för stor blodmask och avmaskas innan de släpps ut på bete.

I stall med ett stabilt bestånd och hästar som betar hemma på gården kan man ha andra rutiner. Här kan stallets veterinär hjälpa till med riktlinjer.

Bland hästägare går ibland diskussionerna höga om var smittan kommer ifrån – om hjortar har fört in den i hagen, om det är risk att låta hästen gå i en hage borta under en kurshelg och om hästar kan smittas inne i en box.

Stor blodmask är främst en betessmitta, så hagarna är den stora utmaningen.

Pia Svedberg

När det gäller hjortar och smittspridning säger Eva Tydén:
– Hjortar och hästar har inte samma parasiter, hjorten är en idisslare. Så varken de eller andra idisslare kan sprida stor blodmask till hästarnas bete.
– Beträffande tillfällig vistelse i en hage under en kurs går det inte att gradera risken, säger Pia Svedberg. Om det finns larver i hagen och hästen äter dem, så smittas den.

Främst en betessmitta

Smitta från en box hör inte till vanligheten, men om förutsättningarna för larvutveckling är gynnsamma – fukt och hög värme – skulle det teoretiskt kunna förekomma.
– Stor blodmask är främst en betessmitta, så hagarna är den stora utmaningen, säger Pia Svedberg. Om jag skulle ställa en egen häst tillfälligt i en gästbox skulle jag personligen nöja mig med att boxen är urmockad och skurad.

I dagsläget finns ingen gemensam nationell strategi för bekämpning av stor blodmask, men det finns planer på att ta fram en sådan. Det är viktigt att så många som möjligt sätter in rätt åtgärder i hagarna, för att stoppa maskarnas livscykel.

En återgång till att avmaska alla hästar rutinmässigt är inte tänkbar; resistensutvecklingen hos små blodmaskar har medfört att det i dag är de makrocykliska laktonerna ivermektin och moxidektin som används mest för avmaskning av vuxna hästar. Dessa är även mest effektiva mot stor blodmask i alla stadier, inklusive larverna.

Strikt schema för mockning för framtiden

Det som återstår är nytänk vad gäller hagarna. Ett utökat samarbete mellan hästägare där man ordnar gemensamma stora hagar där hästarna roterar mellan betessäsongerna, samarbete med lantbrukare där man byter hagar eller djur med varandra och strikt schema för mockning av hagar är några tänkbara scenarion för framtiden.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 11/2021.