Nya lärdomar på svensk tävling

Man kan undra om det beror på att man tror man har så mycket tid på sig att man gör allt i halvfart. Sen var det ju semester också och då måste man ju ha choklad paus en gång var tionde minut bara för att, ja bara för att det är helg. Då kanske det tar lite längre tid.

Man känner sig kanske som den drygaste personen i världen, men eftersom mitt liv i körsporten började hos en internationell kusk har jag inte varit på så många svenska tävlingar. Och de svenska reglerna skiljer sig en hel del från FEI så nu har man lärt sig en massa nya grejer. Kanske en hel del regler som fick en att undra om man måste ha varningsskylt på allt och inte lämna något till det allmänna folkvettet, och några regler som faktiskt var ganska bra.

Tillbaka på stenshill fortsätter livet som vanligt, var ute med ett par häromdagen och snälla Rebecka följde med med en häst på släp. En busig häst som stegrade ut sig i odlad mark. Shiiiiiit!!! Som tur var blev det några steg och vi var snabba med att berätta för bonden vad som skett. Ingen fara sa de, det var ju verkligen inte som att vi gjorde det med flit. Men så har vi de där ryttarna som tror att världen är till för dem. Snälla häst medmänniskor, sluta rida på odlad mark. Ni förstör för alla andra, det är inte bara ni som får skit för det, vi andra, som sköter oss, får också skit för det. Är det en kris situation och er häst busar ut en bit, jamen då är det sånt som händer. Men meddela bonden vad som skett och var beredd att ersätta om så skulle vara för vi är väl ändå sådana som respekterar varandra i den här världen?