Nytt liv på Stenshill

Philippa har, de senaste X antal fölen, lyckats föla i sin ensamhet på natten, ofta när föl vakten har gett upp och sagt att den inte kommer. Precis som att hon känner av att hon ska vara själv och att hon vill vara själv. Så får man en liten trevlig överraskning på morgonen när det står en till individ i boxen, hon är en fantastisk märr som bara finner sig i det mesta och har ett himla tålamod.

Fölningen gick bra, problemet var sen när fölet hade problem att dia. Den hittade liksom aldrig dit! Tålamod tålamod, jag gav upp klockan 02.00 när stoet och fölet tog en gemensam paus i halmen medan herr och fru Persson stannade uppe en timme till och såg att den fick i sig den där viktiga råmjölken. Tur den kom nu innan tävlingen iaf så att vi kan andas ut, tidig tisdag morgon åker vi.

Första tävlingen blir till Valkensward hemma hos Boyd som anordnar tävling på sin relativt nyköpta gård i Holland, Jättespännande ska det bli. Som alla kuskar och groomar vet så är första tävlingen den absolut jobbigaste att packa inför.
Man  har ju tömt alla skåp och hela lastbilen och spritt ut det överallt. Man svär minst tio gånger om dagen över att man inte har bättre koll på grejerna och varför man måste använda sakerna resten av året så det hinner bli smutsigt. Eftersom första turens också blir en treveckors tur för mig så hade det ju varit skönt om man inte hade glömt någonting viktigt så man vet att man har alla grejer till nästa tävling eftersom man inte åker hem mellan.

Här har det förövrigt också haglat, detta resulterade i att en mängd mindre varmt vatten hade samlat sig på duken till släpen. Om man sedan, i all hast, bestämmer sig för att fälla in luckan till släpen så kan det hända att man får allt detta mindre varma vatten på sig.
Så sitter man i godan ro inne hos fru Persson och diskuterar livet när man hör ett vrål ute på gården och kommer en dyngsur figur springandes över gården i skymningen. Möjligtvis det roligaste som har hänt!

Hoppas ni följer oss!