Olycka och seger – landslagskuskens omtumlande helg

Mor och son groomade åt varandra och när Oliver Sternhag startade i hinderområdet hängde Marika Strömberg med där bak.
– Som han körde och vilka bra tider han fick, säger Marika.

Det var Oliver som bestämde att vi skulle på det igen. Marika Strömberg efter den dramatiska olyckan.

I Åstorps klassiska hinder runt en gammal ek kom katastrofen, vagnen krängde till, både groom och kusk for av och ponnyn tog tag och stack iväg. I full karriär på en parallellväg till bilvägen förbi tävlingsområdet.

Färden fortsatte ner för en backe och in mot tävlingsstallar och camping. Innan han nådde dit blev han inmotad i ett av ridhusen på plats och där blev han också infångad.

Låg kvar

Marika tog sig snabbt upp, Oliver blev kvar på marken där han fallit med sjukvårdare snabbt på plats. Inget brutet på någon av dem.

Med ponnyn såg det värre ut, mycket blod och dramatik.

Landslagsveterinären Barbro Olsson, som i vanlig ordning var på plats, sydde ihop såret fick stopp på blödningen.
–  Det såg ju mycket värre ut än vad det faktiskt var, menade hon efteråt.
– Ponnyn är omplåstrad och prognosen är mycket god att han inte ska få några fysiska men efter den här olyckan. En vecka eller så i hagen så är han pigg igen.

Både Marika och Oliver var omskakade efteråt. De hade dessutom en tur kvar – Marikas start i den svåra klassen med sitt ponnypar.

–  Jag kände mig helt tom efteråt, det var Oliver som bestämde att vi skulle på det igen. För att skingra alla tankar inte minst.

Så det gjorde de. Ut igen i den heta solen och mot de tuffa hindren. Och de vann.

Inte bara maratonmomentet utan också totalsegern.

”Nu kör vi hem”

Efter alltihop var Marika helt slut. Kroppen värkte och hon hade plockat delar av vagnen lite överallt runt hindret.
– Nu kör vi hem och hoppas att ponnyn kommer över det här även mentalt så han vill vara i vagn igen. Vi ska hem och smälta det här alla tre.