Patrik Kittel: ”Vår sport måste utvecklas”

Jag älskar dressyr, klassisk dressyr, men inser att vår sport måste följa med i tidens gång och utvecklas. Då tänker jag inte på annorlunda klädkod och liknande, jag ser ett stort värde i att alla ser lika ut. Det är hästarna som ska glänsa och vara de unika stjärnorna, inte vi ryttare som ska kläs ut som cirkusartister.

Men även de mest inbitna dressyrfantasterna måste erkänna att 50-80 ritter i Grand Prix på de stora mästerskapen är svårt att känna entusiasm över. Det blir för tråkigt, för enahanda och för tungt för domarna, det blir orättvisa resultat när klasser delas över två dagar.

Jag har ett förslag på hur man gör upplägget på mästerskap attraktivare. Varsågod, FEI!

Den inledande Grand Prix-klassen på mästerskap bör ta efter konståkningen med en kort friåkning med egen musik och ett antal obligatoriska rörelser. Men programmet ska vara korta, varje rörelse får bara göras en gång och maxtiden ska vara kring 4,30 minuter. Programmet ska börja och sluta med halt och enda undantaget från att varje rörelse får göras en gång ska vara piaff och passage, som är så viktigt. Ryttaren rider till egenvald musik i ett eget upplagt program, men det är bara det tekniska som bedöms.

Vinsten med det här är att varje ritt blir unik, det blir intressantare för publik och domarna. Spänningen stiger, för missar du en rörelse kan du inte ta igen den.

Sedan vill jag behålla den tuffa Grand Prix Special för ungefär 25 ekipage. Det är ett program som verkligen separerar ekipagen kvalitetsmässigt. Det är långt, fysiskt krävande och med många svåra kombinationer. Från Specialen går de 15 bästa vidare till den numera konventionella küren som alla älskar.

Med det här upplägget är varje enskild klass intressant och relevant. Några tycker säkert det här blir orättvist, när så få kan rida vidare i mästerskapet. Det är just det som är vitsen – det ska vara de allra bästa eftersom det är ett mästerskap. Vi kan inte visa upp hur många ekipage som helst i långa ritter i tv, vi behöver de korta programmen, vi behöver kunna visa variation och de bästa ekipagen.

På det här sättet behåller vi den klassiska Specialen och ingen kommer till prispallen utan att ha klarat av det svåraste av allt. 

Jag tror att vi kan göra Grand Prix mycket roligare och kortare utan att ta bort det svåra och utan att stressa. Lite klurande från oss alla kommer med säkerhet att göra det ännu mer spännande.

Hetast
Den glödheta världscupfinalen som innehöll så många starka bra ekipage i Paris. Det kommer att bli en het sommar och ett glödhett VM i september.

Iskallt
Att vi lever i en sådan värld att en verklig fest som världscupfinalen måste bevakas av vakter med k-pistar, området patrulleras med bombhundar och alla som går in ska passera genom metalldetektor.

Patrik Kittel har tre hästar på världsrankningen topp-25, varav två på topp-15. Han är ett av två svenska lagankare med flera elever i landslaget.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Texten publicerades första gången i Ridsport nummer 8, 2018.