Pensionerar topphästen: ”Handlar om att ta ansvar och göra det bästa av det man har”

Natalie Oldfors, 38 år från Onsala, har utbildat flera hästar från unghästnivå till Grand Prix, men det har alltid varit något extra speciellt med Mickey M (SWB val f -06 e Metall-Bonaparte, uppf Medorid Ab, äg Natalie Oldfors) eller ”Henke” som han kallas. 

– Jag vet inte riktigt hur det kom sig att vi började kalla honom för det, men det började redan när han var föl. Han är ”Henke”, helt enkelt. Det känns nästan konstigt att kalla honom för något annat, säger Natalie. 

Framgång handlar sällan om de perfekta förutsättningarna. Det handlar om att ta ansvar och göra det bästa av det man har. 

Blommade ut senare i livet

Hästen föddes på hennes familjegård. 
– Han har alltid varit väldigt söt och busig, men var inte den mest spektakulära unghästen. Han hade ganska tråkig och ej taktmässig trav, men har alltid haft fin galopp och skritt. En tränare jag hade såg honom ganska tidigt som unghäst och sa ”vad ska du göra med den där ponnyn?” Och det visste jag väl inte riktigt själv, säger Natalie med ett skratt. 

– Men jag hade inte ekonomin för att köpa en färdig häst. Jag har fått lära mig att inte jämföra med andra utan utgå ifrån de förutsättningar man har och göra det bästa av det. Jag valde att satsa med den här hästen. Framgång handlar sällan om de perfekta förutsättningarna. Det handlar om att ta ansvar och göra det bästa av det man har. 

Långsiktigt tänk med hållbarhet i fokus

Vägen till framgång har inte varit spikrak. Redan i tidig ålder hade Mickey problem med patellaupphakning. Till en början krävdes en mindre operation som sedan behövde följas upp av ett större ingrepp när hästen var fyra år. Sedan följde år av eftertanke kring träningsupplägg och management för att bygga upp hästens hållbarhet långsiktigt. 

– Många tror att alla hästar som tävlar på toppnivå är prickfria på röntgen, men det är inte så. Det är få hästar som inte har några defekter alls. Skillnaden är hur man lägger upp träningen på ett stärkande sätt med ett upplägg som passar för individen. 

I träningen har hon lagt stor vikt vid att bygga upp över tid, tänka förebyggande och lägga in många skrittpauser. 

– Det gäller att känna in individen dag för dag och framförallt vara beredd att anpassa sig efter hästens behov. Att inte vara nonchalant för detaljer som kan ha stor betydelse i det långa loppet. Det gäller också att man rider lagom mycket  och varierar träningen så att hästarna behåller glädjen i det de gör. Det viktigaste är att de tycker det är roligt. Det är avgörande att hitta en balans mellan arbete, återhämtning och omsorg för varje individ, att lyssna på hästen och ge den det den behöver för att må bra både fysiskt och mentalt.

Hade lätt för piaff och passage

”Henke” blommade ut efter unghäståren. De gjorde Grand Prix-debut tillsammans år 2018 på över 69 procent. Samma år tävlade de även i Falsterbo, var en del av det svenska landslaget vid Nations Cup i Hickstead och åkte till Tallin, där de tog dubbla segrar. År 2019 blev de inbjudna till de femstjärniga tävlingarna i Doha. 

– Ofta är det så att de bästa unghästarna inte behöver bli de bästa Grand Prix-hästarna. Som unghäst var han medioker, men hade sedan lätt för piaff, passage, piruetter och en fin skritt. Det kommer man ganska långt på i Grand Prix. Gör man det på ett lekfullt sätt blir det bra. 

Visade upp sig på de stora arenorna

När hon ser tillbaka på minnena är det ett speciellt tillfälle som sticker ut. 

– När jag fick rida världscupen i Göteborg för första gången år 2020. Det var stort att få rida världscupen överhuvudtaget, men dessutom på hemmaplan. Att gå in där och dessutom sätta en av våra livs bästa ritter och känna att vi faktiskt hörde hemma där i startfältet bland de stora namnen. Vi hade så kul och han var med mig hela tiden. Det var kul att vi kunde få stadiga poäng där och visa upp oss på ett fint sätt.

De red även världscupen i Göteborg år 2024. Världscuptävlingarna i Tallin i oktober 2024 blev deras sista start tillsammans, då de kom tvåa i Grand Prix och trea i GP kür. 

Hålls igång

Nu ska den 19-årige valacken gå i pension och han stannar kvar på gården hos Natalie. 

– Det blir inget mer tävlande, men han ska fortfarande ridas och hållas igång. Han tycker att det är superkul att jobba och gör fortfarande allt väldigt lätt. Han är i sitt livs form känns starkare än någonsin, frisk, glad och full av energi och just därför väljer jag att avsluta på topp istället för att tävla in i det sista. Han har gett mig allt, och nu är det hans tur att bara få njuta av livet.

– Han är en riktig karaktär som har en räv bakom örat. Det var mycket flykt i honom redan som liten och det kunde komma från ingenstans, att han bara flydde iväg, både i hantering och i ridning. Det är något som vi har jobbat med och idag kan jag känna det innan det händer och stoppa det i tid. Han har varit svår att komma in på livet och släpper inte in vem som helst, men han är också väldigt rolig att ha och göra med.

Vill tävla igen

För Natalies del vill hon själv tillbaka till tävlingsbanorna i framtiden. 

– Jag älskar att tävla och vill gärna tillbaka till den nivån igen. Samtidigt är det främst utvecklingen och träningen av hästar som jag brinner för. Jag har flera hästar i stallet, bland annat en svenskfödd häst som jag hoppas och tror mycket på, så jag kommer tillbaka.