Piia Pantsu: ”Vi kan vara stolta över vår hästhållning”

Piia Pantsu Jönsson har titeln chefsberidare för riksanläggningarna Flyinge och Ridskolan Strömsholm.

Vad innebär din nya roll?

–  Jag är talesperson i frågor om utbildning och ridkonst och jag är ”medrättande lärare” i den hippologiska undervisningen. Framför allt ansvarar jag för hästarnas arbete och utveckling. Tillsammans med hästutbildningens stipendiater och Beridarprogram håller jag i utbildningen av alla de yngre hästarna. Halva tiden undervisar jag, både hippologer och beridar­elever. Jag är med och utvecklar sportsatsningen och kommer att jobba en del med vår nya  stora tävlingsanläggning i Flyinge – förhoppningsvis är vi snart i gång med stora tävlingar där. Jag har också ansvar för hästrekryteringen. 

Vad söker du när du rekryterar hästar? Sport eller lugnare hästar?

– Vi söker både och. Vi har väldigt duktiga beridarelever som kan utveckla hästar för tävling. Vi har till exempel Wilma Lönnqvist som tävlade Zlatan Hästak (e Casanova Hästak) och det var fantastiskt vilken hejaklack hon hade, nästan hela skolan var där. Att vara med på de här duktiga ungdomarnas resa och bidra till att fördjupa deras kunskap är som att vinna medaljer även för en själv.

– Vi behöver även de lugnare hästarna, det finns gymnasieelever som inte har så mycket rutin. Men det viktigaste är att hästarna har rätt ställda ben och bra linjer, är friska och sunda.

Vad är roligast med ditt jobb?

– Det är väldigt kul att jobba med folk som pluggar för sin passion. Det viktigaste jag vill lära dem är att alla hästar är olika och att man måste ha olika tillvägagångssätt, även om målet är detsamma. Med min bakgrund från fälttävlan kan jag undervisa i mångsidigheten man ska ha med sig när man utbildar hästar. Att varva flatwork och roadwork, bygga kondition systematiskt. Eleverna har en veckoplan i vår digitala plattform, där de själva också skriver. Vi analyserarhästarnas rörelser via Sleip, där får eleverna också ett lärande moment.

Kan ni se effekt när det gäller hästarnas hållbarhet?

– Det har en väldigt stor del i hållbarheten. Våra hästar går kvar upp till 20-årsåldern. De är så fräscha, de går till sitt jobb och tycker det är roligt. De går regelbundet och rörelse är ju medicin för en häst.

Riksanläggningarna har fått en del kritik i hästvälfärdsdebatten, bland annat för att man använder inspänningstyglar.

– När jag började på Flyinge användes det sidotyglar och då gick jag och köpte ett par, för jag kom inte ihåg hur man använde dem. Men sedan två år tillbaka har vi en ny regel om att inte använda inspänningstyglar.

 – Vi har en väldigt fin hästhållning på riksanläggningarna, som vi kan vara stolta över. Vi utbildar våra elever i många aspekter av hästvälfärd, och vi fortbildar också oss själva i de här frågorna i samarbete med forskare och experter och håller oss uppdaterade om ny forskning.

Hur fungerar den nya organisationen?

– Vi har en tydligare ansvarsfördelning, där man fördjupar vissa detaljer. Det är skönt att ha ett bollplank i Henrik Ankarcrona (chef för häst och hästutveckling) som inte befinner sig i det operativa planet, som kan se det lite utifrån och med en annan vinkel. 

Ni är fyra ryttare i familjen – vem får bästa hästen?  

– Det är ju absolut Emil (sonen, 18 år). Det är fantastiskt att se honom rida, han har ett sådant otroligt driv. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 16/2025.