Planerade GP-debut i hemlighet: ”Det kommer aldrig kännas helt perfekt”

Rolecz (SWB val f -09, e Rosevelt-Calino, uppf Lena Nilsson, äg Anna Nilsson) har spenderat hela sitt liv hos familjen Nilsson på Jursta gård utanför Stockholm – han är uppfödd av Anna Nilssons mamma Lena, som även har fött upp Rolecz mamma.

Anna Nilsson, tidigare Österberg, har ridit valacken sedan han var tre år och lotsat honom igenom årgångschampionat och Falsterbo-starter, innan de tog sikte på tourerna för unga dressyrhästar vilket bland annat tog dem till Friends Arena 2018. Vid det här laget känner de varandra väl.

– Han har alltid gått väldigt fint och oftast varit i final, men har ingen direkt topplacering, konstaterar Anna Nilsson.

Rolecz är hennes första och hittills enda häst som kommit upp till högsta nivå – det finns ingen möjlighet att köpa in hästar utan i familjen Nilsson rider man på det man har. Att ekipaget nu tagit sig upp till Grand Prix-nivå ser Anna som en chans att peppa andra att satsa på en liknande resa.

– Man ska ju vara en inspiration för andra som också håller på och kämpar, man tänker kanske ofta att det inte går om man inte har värsta plånboken.

Man ska ju vara en inspiration för andra som också håller på och kämpar.

Efter att ha hållit sig frisk under hela sin karriär kom Rolecz första skada i början av 2022, en ligamentskada som uppkom i samband med att familjen bytte hovslagare då den tidigare gick i pension. I augusti var ekipaget tillbaka på tävlingsbanan, efter en lång rehabilitering.

– Jag startade honom i Intermédiaire II för en månad sedan. Det var första gången på 1,5 år som han tävlade, berättar Anna.

Tränar för ”Lussan”

Då hon ingår i det som kallas landslagsgrupp C, får ekipaget vara med på förbundsträningar där de rider för Louise ”Lussan” Nathhorst.
– Lussan var ganska peppig att jag skulle starta Grand Prix redan innan Rolecz fick sin ligamentskada. Jag känner nu i efterhand att man tar saker för givet, jag tänkte att jag har lång tid på mig. Jag ville bli bättre först innan jag vågade. Jag red Lövsta-finalen i Grand Prix för unga hästar, men det är inte riktigt samma sak, konstaterar Anna.

När de nu var tillbaka på tävlingsbanan bestämde sig Anna för att släppa lite på det gamla tänket.
– Efter han blev skadad tänkte jag att ”visst, jag kanske inte känner mig helt redo, men nästa gång ska jag våga lite tidigare”. Man vet ju aldrig vad som händer, man kan inte ta saker för givet – helt plötsligt står man där med en skadad häst. Jag har ingen annan Grand Prix-häst att plocka fram, det är det här jag har.

Efter starten i Gripen, där ekipaget vann, började planen ta form.
– Jag började smida på en liten hemlig plan och tänkte att nu får jag börja träna på alla Grand Prix-vägar. Jag sa inget till Lussan, säger Anna och fnissar lite.

”Fanns inget att förlora”

När hon kom till Tinne Vilhelmson Silfvén för träning i tisdags så var Anna däremot tvungen att avslöja sina planer.
– Hon började skratta och sa ”det är ju rätt svårt Anna”. Men vi red igenom alla delar av programmet och jag lämnade trots allt en dörr öppen för att debuten kanske inte skulle komma denna helgen.

Hon kollade dock upp i förväg om det skulle vara möjligt att efteranmäla till Grand Prix efter fredagskvällens start i Intermédiaire II på Elitdressyren på Djursholm.
– Jag frågade om de överhuvudtaget tog emot efteranmälningar. Nu var jag så inställd på det, jag var så sugen.

Efter att ha slutat tvåa i fredagens klass på över 71 procent så var beslutet taget.
– Han gick jättebra och det kändes ganska lätt. Då kände jag att det inte fanns något att förlora, det är min egen häst. Det är kanske mer att jag är en perfektionist och ska vänta tills det blir perfekt – men det kommer ju aldrig hända, säger Anna och är ett enda stort leende åt all den stöttning och peppning hon fick när anmälan till Grand Prix-debuten väl var gjord.

Fina poäng trots missar

Inför starten funderade Anna en del på vad hon förväntade sig av sin första Grand Prix.
– Jag visste inte riktigt vad jag skulle vara nöjd med, men jag var nog väldigt mycket inne på känslan. Jag ville inte känna halvvägs att jag måste gå ut för att det är för dåligt. Men jag var väldigt fokuserad, man behöver verkligen rida varenda steg och förbereda sig för nästa sak i programmet.

– Jag missade i båda serierna, det var lite förargligt för det brukar vi klara. Då börjar man redan tänka att ”jag kan ju så mycket bättre”. Men det är lite så som jag är, det är lättare att se det man kan göra bättre. Men det kändes ändå jättekul med så fina poäng, för jag känner att det finns jättemycket mer i oss, säger Anna om resultatet, 66,8 procent och en fjärdeplats – första utanför placering.

Nu har Anna fått mersmak, och berättar att hon kollat upp hur resten av tävlingssäsongen ser ut.
– Det finns någon Grand Prix kvar, så någon till hinner jag nog med innan vintern.

Hon vill inte sia om hur långt familjeuppfödningen kan gå – ”jag är ju partisk” – men säger att hon än så länge inte har märkt av några begränsningar och att Rolecz har helt rätt inställning.
– Det känns jättespännande. Jag kämpar på och vi lär oss tillsammans, så får vi se hur långt det räcker. Han är i bästa åldern, och så har han ju chillat i 1,5 år nu.

Avkomma dog i tågolycka

Tidigare i år drabbades familjen Nilsson av en tragedi, då flera unghästar från gården kom lösa och tre blev påkörda av tåget.
– Det var Rolecz lillasyster Chelzies avkomma som gick bort, det hände precis innan Falsterbo där jag skulle starta ett annat syskon till Rolecz, Maracanã. Det tog hårt, jag var inte sugen på att vara med hästarna men kände att jag inte kunde ställa in vår start när vi kämpat så för det.

Händelsen finns med Anna och hennes familj, något hon tror kommer att sitta i ett tag.
– Så fort man hör tåget så kommer de bilder som man har på näthinnan upp. Det är jätteobehagligt. Vi har ju fortfarande några hästar ute på bete, det känns jobbigt innan man har tittat till alla på morgonen.

– Vi har så små medel, vi är bara fattiga bönder. Vi kämpar på men vi hade avlat fram en enda 1-åring – det är en så skör verksamhet. Vi har inga andra resurser än det lilla vi har, så det känns så orättvist att en sådan här grej skulle hända, fortsätter hon.

Breeders Trophy nästa

Nästa vecka styr Anna Nilsson hästlastbilen mot Flyinge, Breeders Trophy och bästa vännen Mia von Essen. Anna ska starta mamman till den 1-åring som dog i somras, 5-åriga fölstoet Chelzie (e Total Hope).

– Jag tar med mig Rolecz och andra brorsan Maracanã också och står hos Mia med alla tre hästarna. Jag brukar åka till henne för lite träning och umgänge, jag får bra hjälp av Mia, avslutar Anna Nilsson, som nu kan titulera sig som Grand Prix-ryttare.

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Anna Nilsson (@annadressyr)

Resultat Grand Prix på Djursholm