Sport
29 april 19:32

Powerryttaren Sofie Relander börjar blogga för Ridsport

PowerbloggareRidsports nya bloggare är ingen mindre än dressyrryttaren Sofie Relander. En påhittig powerkvinna som rider utan sadelgjord, bjuder in till wine and dine-ridläger och älskar att köra motocross – när hon inte gör hela resan från unghäst till Grand Prix. Här berättar hon mer om sig själv.

Powerryttaren Sofie Relander börjar blogga för Ridsport
Sofie Relander och Barcelona MW. Foto: Roland Thunholm

Nu hälsar vi dressyrryttaren Sofie Relander välkommen som bloggare på Ridsports sajt där hon kommer att dela med sig av allt mellan himmel och jord kring arbetet med hästarna och vardagen som hästföretagare. Kanske blir det även lite personliga reflektioner kring livet, ridsporten och pandemin samt en och annan vlogg.

Sofie Relander har tagit flera hästar upp till svår klass och på meritlistan märks både lagsilver på NM som U25-ryttare samt ett SM-guld i lag som senior. Idag har hon 14 hästar i träning på familjegården utanför Varberg. Mellan varven sitter hon även upp och finslipar tävlingsformen utan sadelgjord och hon har även gjort ett mycket uppskattat filmklipp om hur man tvättar hästen utan att bli blöt i armhålorna. För att lära känna henne lite bättre ställde vi några snabba frågor – svaren hittar du här under. Och hennes första blogginlägg läser du under torsdagen.

Vem är Sofie Relander?
Jag är 27 år gammal och jag bor tillsammans med min dotter Emilia på vår familjegård strax utanför Varberg. Jag har även en särbo som heter Linus som bor i Göteborg. Han pluggar just nu till brandman (jag klagar inte).

Jag hyr in mig med min verksamhet på gården. Jag och min mamma Maria Winberg jobbar sida vid sida med våra olika verksamheter. Hon har uppfödning av hästar, ridläger på somrarna och driver en fårbesättning samt föder upp och tränar vallhundar. Tidigare har hon tränat och tävlat upp till svår klass i dressyr. När jag var liten hade vi ridskola som jag växte upp på och när jag var elva flyttade vi till denna gården.

På gymnasiet gick jag industri med inriktning svets. Jag älskar att köra motocross, men har tyvärr ingen i dagsläget,  jag snor dotterns fyrhjuling ibland. Däremot kör jag runt på min älskade segway som jag har införskaffat för att bli snabbare med vissa stallsysslor.

Jag tycker även om att baka och laga mat, vilket jag får göra mycket av på mina ”ride, wine and dine”-läger. Jag tränar också crossfit för att hålla kroppen i trim. Dock inte så intensivt just nu. Nu tränar jag mest löpning inför 3-årstestet.

Idag tar jag emot hästar och ponnyer för utbildning, tävling, inridning och försäljning. För tillfället har jag 14 hästar i utbildning. Utöver dessa har jag flera av mamma Marias uppfödningar, bland annat Barcelona MW som jag har utbildat från start och som jag nu tävlar Grand Prix på. Jag har två hästar som jag är delägare i, en 3-åring och en 6-åring. Sedan har jag en 2-åring som jag äger helt själv. Det är den enda hästen jag äger själv.

Vad minns du av ponnytiden?
Jag minns att jag tyckte dressyr var tråkigt och hoppning var roligt. Ett starkt minne är när jag och mitt lag (Jessica Hagström, Alexandra Nylander och Ellen Goiting) tog en ”fin” fjärdeplats på lag-SM i dressyr – det var ju bara fyra placerade. Några av ponnyerna som nu går i ridlägerverksamhet tävlade jag på och när jag blev lite äldre fick jag lov att rida ridponnyhingstarna, bland annat Veronas Gerswin, Feno-Me, Wacos Rache MW och Geld MW.

Din bästa häst just nu?
Bästa och bästa vet jag inte, men den jag tävlar högst på är Barcelona MW. Den jag tror är bäst gångarts- och kvalitetsmässigt är en 3-åring som ska visas på 3-årstest.

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?
Det varierar beroende på antalet hästar som ska arbetas, men just nu går jag upp och fodrar klockan 6 på morgonen. Sedan jobbar jag med några unghästar. Klockan 7 väcker jag Emilia, äter frukost och kör henne till skolan nere i byn. Vid klockan 8 släpper jag ut hästarna, lämnar de två första hästarna inne som jag ska arbeta med. När hästarna är ute börjar jag rida.

Runt 13-tiden är det lunch för mig. Efter det så kör jag ut hö till alla hästarna i hagen. Mamma hjälper till att köra ut vatten till hagarna. Sedan fortsätter jag rida ett gäng hästar till. Vid 17-tiden hämtar jag dottern på skolan och ibland rider vi ihop efter skolan. Sedan vid 19-tiden blir det insläpp av hästarna. Just nu har jag en elev som bor på gården som som gör i ordning stallet med halmning och fodring.

Mockar du verkligen bara två gånger om året?
Inte ens det! Då vi har djupströbädd till hästarna behöver jag endast halma varje dag, kanske att jag flyttar på en skithög ut i ett hörn och jämnar till bädden. Men annars ägnar jag min fulla tid åt att rida hela dagarna. Två gånger om året kommer grannbonden hit och kör ut bäddarna med traktorn. Man drar alltså ut mellanväggar i stallgången. Det är väldigt effektivt. Jag har fem gästboxar som behöver mockas för hand.

Hur kommer det sig att du bytte från hoppning till dressyr?
Det var min mamma som tvingade mig till det kan man väl säga. För att jag ens skulle få tänka tanken att vara med i hopp-SM sa hon att jag först måste rida SM i dressyr. Jag var väldigt kass på grunderna helt enkelt. Men jag såg till att rida SM i dressyr. Direkt efter SM så gick jag ut och hoppade igen.

Men nu var det ju roligt med dressyr eftersom jag helt plötsligt förstod vad det var. Sedan gjorde det otroligt mycket för min hoppning. Mina omhoppningssvängar var inte att leka med. Med full kontroll kunde jag rida skitfort för att lätt och snabbt samla upp galoppen och göra en piruettliknande sväng. Det var häftigt.

Dina styrkor och dina utmaningar?
Jag tycker min styrka är att våga ta mig an utmaningar. Göra det ”omöjliga” och att vara flexibel. Både i livet och i ridningen. Min utmaning är nog klockan … jag är en väldig tidsoptimist.

Vad har du för filosofi kring hästar och ridning?
Det ska vara enkelt, roligt och varierat. Jag måste få variation i mitt jobb för att det ska vara kul, det får jag tack vare alla olika hästar jag får rida på och ta emot. Det gäller även hästarna. De måste verkligen få variation i sitt arbete för att tycka att det är roligt. Man måste känna på hästen att den tänker: ”Yes, vad kul detta är, bring it on baby”. Typ så.

Tankar om pandemin och ridsporten?
Nu under pandemin jobbar jag egentligen på precis som vanligt. Då det är mycket unghästar så har jag ingen stress att komma ut och tävla med dem. Utan vi tränar på. Alla 3-åringar kommer förmodligen få gå sitt 3-årstest. Dock så får alla 4-, 5- och 6-åringar jag har inte åka iväg på tävling såklart. Men jag åker på träning med dem till min ena tränare som bor bara 15 minuter härifrån. Så de får miljöträning den vägen.

Jag tror man kommer inse att man inte behöver tävla på det sättet som det tävlats på innan. Jag är en väldigt positiv människa och flexibel och finner mig enkelt i läget. Jag kan ju inte göra något åt det, så varför klaga? Det skulle vara som att klaga på att det regnar. Alltså lägga sin energi på helt fel sak. Jag tränar på helt enkelt. Men visst, tankarna snurrar och man känner sig lite oviss ibland över situationen. Man vet ju inte hur slutet blir.

Vad vill du skriva om i bloggen?
Jag vill skriva om allt! Nästan i alla fall. Om hästarna som är i träning, mina tankar om träning och annat, mina idéer, mina tips och trix. Kanske hjälper det någon i alla fall? Dela med mig av min vardag och mitt tänk helt enkelt.

Kanske kommer jag vlogga lite också, jag är rätt kass på det än så länge. Men man lär sig väl.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden