Räddningshästar – “visst finns en känslomässig komponent”

Annika Fransson hamnade i en svår sits när hon ville rädda hästar med hjälp av organisationen Fölhjälpen, läs mer om fallet här.
Den organisationen finns inte längre. Enligt de uppgifter Ridsport hittat ombildades den till en löst sammanhållen grupp som kallade sig Rescue Horses. Även den gruppen kritiserades för sitt sätt att hantera räddningar.
Idag finns det en förening som heter Rescue Horses, men de säger själva att de inte har någonting gemensamt med ”gamla” Rescue Horses.

Bildades i början av året
Den ideella föreningen Rescue Horses bildades i början av 2017 på initiativ av nuvarande ordföranden Sofia Hellberg. Hon brann för att rädda hästar men ville att det skulle göras på ett seriöst sätt. Hon valde att använda namnet eftersom det redan var många som kände till det och det redan fanns en facebookgrupp som samlade många personer.

Lova Brunell är sekreterare i föreningen. 
—Vår tanke är att driva en förening som räddar hästar, men undvika alla misstag som tidigare gjorts, säger hon. 

Öppen dialog om pengar
En sak som de är noga med är transparensen. De redovisar föreningens beslut öppet och den som vill kan få se ekonomin. De har ju dock inte haft ett helt räkenskapsår i föreningen än. 
—Vi håller en öppen dialog med våra större donatorer så de vet vad pengarna används till. Och även de som ger mindre summor är välkomna att höra av sig och fråga.

Organisationen arbetar på två sätt. Dels tar de in hästar till Sverige själva och dels förmedlar de hästar som står på slakterier, säger Lova Brunell.
Förmedlingen sker till stor del genom den slutna facebookgruppen, där det finns en hel del inlägg med bild på en häst och uppmaningen ”akut, går snart till slakt”. Men organisationen tycker inte att de spelar på känslor för att få folk att rädda hästar eller donera pengar. 
—Gruppen är sluten och inläggen går inte att dela. I gruppen finns det redan personer som är engagerade i frågan. För de hästar som redan står på ett slakteri är det ju ett faktum att det finns en deadline, säger Lova Brunell och fortsätter; 
– Men visst finns det en känslomässig komponent i detta, hade det inte engagerat mig emotionellt har jag svårt att se att jag skulle arbeta i föreningen. Då hade nog jag och andra valt färdiga, välvårdade hästar. Men jag håller inte med om att vi spelar på folks känslor. Det hade man kunnat diskutera om vi hade lagt ut annonser där vi beskrev hästarnas mående, skötsel, eventuella känslor och så vidare.

Bidragssystemet är felaktigt
Lova tycker att systemet med EU-bidrag för vissa inhemska raser som man vill rädda är fel, i alla fall i den form de har nu. 
—Om man vill bevara en ras och ger bidrag för det borde man väl följa upp bidraget? 
– Det görs ju inte nu, utan uppfödarna får bidrag för att fölen föds, sen kan de skicka dem till slakt. 

Hon håller däremot inte med om att de stödjer den här industrin genom att köpa in hästar som annars skulle gå till slakt. 
—Vi är så små i sammanhanget, så jag tror inte det påverkar alls. Däremot för den individ vi räddar har det förstås en stor betydelse.

Hör hela Kaliber i P1:s granskning av fenomenet Räddningshästar här.