”Det ska se ut som att hästen gör allt själv”

Vid premiäromgången av ”10 trainers, 10 clinics, one dream” fick den svenska dressyrvärlden stifta närmare bekantskap med den portugisiske OS-ryttaren Gonçalo Carvalho.

Hans filosofi i ridningen bygger på avslappning, finkänslighet och balans. Det är den han vill förmedla till sina elever.
– Du måste hitta vägar att lösa upp blockeringar så att ridningen blir avslappnad och fri.

Fokus på ryttarens hjälper

Gonçalo fokuserar mycket på ryttarens hjälper. De ska vara små, precisa och målet är att ryttaren själv ska känna exakt när de olika hjälperna ska läggas till.
– Det är det jag vill förmedla – att ryttaren ska känna i kroppen när den ska driva på eller göra en halvhalt.

Det handlar mycket om att ryttaren inte ska sitta och hålla hårt i tyglarna utan ge efter och lossa upp med fingrarna.
– Det är som att köra bil, du kan inte gasa och bromsa samtidigt. Med hästar är det samma sak. Ändå är det ofta så det blir – att man både driver på med skänkeln och bromsar med handen.

– Hela poängen vid tävlingar är att det ska se ut som hästen gör allt själv – även om ryttaren förstås ger små fina hjälper vid rätt tillfälle. Är hästen avslappnad och du har självförtroendet att det går så är det möjligt med vilken häst som helst, säger Gonçalo.

– När du känner att hästen går av sig själv utan att du gör något – det är som en drog. Du bara vill känna det igen. Det känns som att du flyger – utan att du gör något flyger du.
– Det är det som är målet med dressyr och när människorna känner den avslappningen blir de lyckliga.

Uttryck och energi

Dressyreleven Pia Bolin från Vännäs beskriver hur Gonçalos råd ganska kvickt fick hennes häst att få fram uttryck och energi.
– Det var en jättehäftig känsla när allt fungerade, jag kände mig som en världsmästare nästan, säger hon.

Gonçalo Carvalho är född i Lissabon och växte upp med föräldrar som inte alls höll på med hästar. Men Gonçalos farfar hade ett nära samarbete med Nuno de Oliveira – dressyrikonen som är grunden för hela den portugisiska ridläran.
– Alla människor känner till honom men jag träffade aldrig Nuno de Oliveira. När jag var yngre hade jag astma och fick hålla mig långt från hästar. När jag började med ridning var Nuno de Oliveira död, berättar Gonçalo.

I början var det inte den klassiska ridningen som lockade Gonçalo. Hans dröm var att bli picador vid tjurfäktningar.
– Min farfar förklarade för mig att då måste jag först rida bra, men han var för gammal för att själv kunna hjälpa mig med det.

I stället lyckades Gonçalos farfar få in honom på Escola Portugeese d’Arte Equestre – den portugisiska skolan för klassisk ridkonst. Det var där Gonçalo lärde sig filosofin från Nuno de Oliveira som kom att forma honom till den ryttare och tränare han är i dag.

Ung elev

Gonçalo var anmärkningsvärt ung när han togs in på skolan – bara 18 år.  Efter elevåren blev han medlem av skolan och stannade kvar som professionell beridare.
– Min utveckling gick väldigt snabbt och jag var kvar där i tolv år.

2013 lämnade Gonçalo den portugisiska skolan och sedan dess driver han sin verksamhet som inhyrd i ett stort stall i Cascais i södra Portugal.

Gonçalo brinner för lusitanohästen och bedriver en egen liten uppfödning av rasen. Hans mål är att få världen att inse rasens kvaliteter. När han vid OS i London tog sig till kürfinalen med lusitanohingsten Rubi var det den största sportsliga framgången som gjorts med en lusitano. Nästa år ska han starta Grand Prix med en av sina egna uppfödningar och han hoppas kunna ta sig till OS i Tokyo med den hästen.

– Rubi hade riktigt höga poäng för att vara en lusitano men jag tror den här får ännu bättre resultat. Jag tror på utvecklingen av rasen. En dag ska en lusitano vinna VM, det är mitt mål, förklarar Gonçalo.

Denna text publicerades första gången i Ridsports pappersutgåva nummer 20-2017