Ett nytt liv för Rolf-Göran

När Rolf-Göran Bengtsson efter segern i Global Champions Tour red ärevarv med Casall Ask galopperade han bokstavligen ut ur en glänsandeepok i sitt liv.

Den där majdagen i Hamburg var mer än stående ovationer och hyllningar, den var slutet på en era och början på en ny: Casall skrittade in i avelsboxen för att stanna där och Rolf-Göran Bengtsson själv slöt cirkeln.
Nu är han tillbaka i en liknande situation som den där han en gång började hemma på gården utanför Flyinge: som sin egen, med den framtida karriären helt i sina egna händer.

Förutsättningarna är förstås annorlunda, då var han en hårt arbetande, ganska okänd, talang. I dag är Rolf-Göran en världsledande ryttare som åtnjuter väldigt stor respekt i hela hoppvärlden. Men stekta sparvar flyger inte in i munnen, trots att man har ett prisskåp nästan utan motsvarighet.
– Jag måste bygga upp en helt ny organisation, säger han.

Plattform för ny epok

Vi har kört av den hektiska motorvägen och tagit in på de sensommarvackra småvägarna i nordtyska Schleswig-Holstein.

Vägen går genom den ganska söta orten Itzehoe och så småningom hittar vi den parkeringsficka där vi enligt vägbeskrivningen ska köra in. Vi ser också den pyttelilla väg som finns i ena änden och styr bilen i rätt riktning.

Och där, bara några hundra meter nerdanför en backe ligger den, Rolf-Göran Bengtssons nya bas, den som är plattformen för en ny epok i hans ryttarkarriär och som fått namnet Stall Bengtsson GmbH.

Det är lummigt och vackert. Skogen bildar en mjuk fond till ridbanan där Rolf-Göran sitter och trimmar Holsteinerförbundets hingst Crunch, medan beridaren Bart van der Maat galoppgymnastiserar en annan av stallets hästar.
Omgivningen är inte olik den han levt i under alla år hos Breido Graf zu Ranzau i närbelägna Breitenburg. Men skillnaden är ändå enorm.

Tjugo år utomlands

När Ridsport besöker Rolf-Göran Bengtsson och hans hustru Evi Penzlin är det nästan på dagen 20 år sedan Rolf-Göran lämnade Sularpsgården utanför Flyinge och begav sig till Nederländerna för att börja sitt arbete som beridare hos Jan Tops. Och vilka framgångar Rolf-Göran nått under dessa 20 år.

Två OS-silver, ett guld och ett brons individuellt i EM, plus ett silver och ett brons i lag, och en fjärdeplats i VM. Lägg till otaliga Grand Prix-vinster och totalsegern i Global Champions Tour förra vintern, så har vi bara nuddat vid allt det som gjort att Rolf-Göran Bengtsson toppade FEI:s rankningslista i många månader i rad, fick Jerringpriset, nästan konstant fanns bland världens topp-tio och självklart toppade Ridsports tio-i-topp i så många år att de knappt går att räkna.
Allt det här uppnådde han alltså som anställd hos Jan Tops, och sedan under sitt samarbete med Bo Kristoffersen.

Vi sitter i det gemensamma lunchrummet, tillsammans med Evi, dottern Pamina, tre år, och alla de anställda (utom Celia Rijntjes som är ledig). Det bjuds på pastalunch och en massa sallad och trivselnivån är hög. Pamina busar och leker med stallets flickor, men helst sitter hon i pappas knä. Rolf-Göran pratar med henne på svenska, Pamina envisas att svara på tyska. Det är måndag och mitt i allt försöker Evi få styr på alla.
– Det är helt nödvändigt, vi måste ju göra en planering, säger hon och bläddrar i sina papper där tävlingsterminerna är noggrant utprintade.

Vilka tävlingar ska Rolf-Göran och beridarna åka på? Vilka hästar ska gå vilka klasser? Vilken hästskötare ska åka med vem?
– Det är mycket och det måste fungera. Jag är ju i stort sett bara hemma måndag till onsdag. Då ska jag rida igenom de hästar som inte tävlat under helgen, jag ska undervisa elever, prova hästar och vara med i planeringen för hela rörelsen, säger Rolf-Göran.

Svårt att hitta sponsorer

Kanske ännu viktigare, han måste nu ta tag i den del av verksamheten som Bo och Helle Kristoffersen tidigare skötte: anskaffning av och kontakt med sponsorer och hästägare.
– Det är detta som är det nyaste i min organisation. Att hitta sponsorer är ingen lätt uppgift, säger Rolf-Göran.
Än har han inget klart.
– Men det är en del på gång, med folk som vill synas tillsammans med oss.
– Dock är det ju inte så att det finns en mall på hur ett samarbete med en sponsor ska funka. Det finns så många olika varianter. Jag tycker exempelvis att idéen med konsortier är tilltalande, ett jättebra sätt att vara hästägare utan att ensam behöva stå för kostnaderna.

Rolf-Görans dilemma är att arbetet med samarbetspartners inte får ta för stor del av hans tid. Han måste kunna koncentrera sig på hästarna, ridningen och tävlandet.
– Det är ju det som är mitt jobb och det som jag verkligen kan, säger han.
– Kanske blir det så att jag tar in folk som kan ämnet sponsring och får det att funka.

En av hans tidigare samarbetspartners har följt med honom i flytten, nämligen Holsteinerförbudet. Med tanke på vad Rolf-Göran åstadkommit är det inte förvånande att det stora avelsförbundet vill fortsätta samarbetet med svensken.

När uppfödarna tvekade kring Casall och tvivel rådde om hingsten var lämplig för avel, då var det Rolf-Göran som förvandlade den rädde unghingsten som helst ville fly från allt som var farligt, till världens bästa hopphingst. Som dessutom har visat sig nedärva sin talang väldigt bra.

Rolf-Görans samarbete med Holsteinerförbundet kommer dessutom att utökas. En tillbyggnad kommer snarast att göras till ett av stallen. Den byggs till den del av stallet där hingstarna står.
– Här ska vi ha foderförråd i en del, men största delen av tillbyggnaden kommer att rymma en tappningsstation, säger Rolf-Göran.

Ska bli lättarbetat

Han visar runt på marken som just nu mest består av ogräs och visar hur han tänkt. Det hela blir lättarbetat. Det blir dock inte Rolf-Göran själv som ska stå för den delen av verksamheten.
– Holsteinerverband kommer att skicka hit folk som tappar hingstarna. Jag är väldigt nöjd med vårt nya arbetssätt. Hingstarna behöver inte åka iväg för att tappas. Samtidigt får de en strukturerad tillvaro eftersom de snabbt lär sig vad som gäller om det är killarna från Holsteinerverband som kommer eller om det är min personal som gör hingstarna färdiga för min ridning. Det blir bättre för samtliga.

Osäker framtid

Just nu har Rolf-Göran fyra holsteinerhingstar, även om framtiden för den längst komne är lite osäker. Clarimo Ask vrickade en kota under nationshoppningen i Rotterdam i våras, missade därmed bland annat att försvara sin Grand Prix-seger i Falsterbo från 2016 och är ännu inte återställd.
– Jag vet faktiskt inte hur framtiden ser ut för honom, säger Rolf-Göran.

Det blir i stället en son till Clarimo, 9-årige Crunch (ue Canturo) som får axla ”familjens” ansvar. Övriga två holsteinerhingstar i stallet är 6-åringarna Quibery (e Quintero-Caretino) och Casaltino (e Casall-Carthago).

Nybyggt stall

Gården som utgör Rolf-Görans nya bas tillhör hans hustru Evi. Här finns plats för 44 hästar, här finns ridhus och stor utebana. Stallen är fräscht nybyggda i tegel, de är stora och ljusa med väldigt god ventilation under de höga taken. Hästarna står mjukt på halmhack.
– Det fungerar väldigt bra och miljöanläggningarna för biogas tar gärna emot och bränner gödseln, säger Rolf-Göran.

Till gården hör elva hektar mark. Det finns fina ridvägar och hagar till alla hästarna. Men marken går inte att använda hur som helst.

När vi tittar ut bakom stallen ser vi en bit bort en hög betongmur med måltavlor och Rolf-Göran berättar att det finns flera liknande där bakom.
– Det här var skjutbana och träningsanläggning för militärer, säger han.
Det går därför inte att gräva som man vill i marken, risken att stöta på bortglömd ammunition är för stor, trots att sista skjutningen här gjordes 2002. Planen är att få marken undersökt bit för bit för att i framtiden kunna utnyttja den fullt ut.
– Man kan ju behålla några av murarna och anlägga en paintball-bana, skrattar Rolf-Göran.
– Fast det gillar nog inte Evi… Men kanska kan man hyra ut till inspelning av deckare eller liknande, miljön är ju perfekt.

När det stod klart att samarbetet med Bo Kristoffersen skulle avslutas i år blev det ganska naturligt för Rolf-Göran att flytta sin hästverksamhet till Evis anläggning, den som Evi själv byggde från grunden 2010. Att både leva och arbeta tillsammans blev en självklarhet.
– Jag har inte tid att rida så mycket själv just nu, säger Evi. Det administrativa måste skötas. Dessutom måste vår dotter Pamina få sin tid. Det är inte optimalt att tvinga en treåring att vara på en tävling från morgon till kväll. Därför stannar jag ofta hemma med henne och det kommer jag att göra under några år. Min egen karriär får komma i andra hand.

Evi sköter alltså allt pappersarbete och hon ser till att organisationen fungerar med allt vad det innebär på en stor tävlingsanläggning.

Kan ta mer betalt

– Innan jag flyttade hit mina hästar hade Evi en massa inackorderingar. Förutom att det ibland kan vara besvärligt med en massa folk i stallet, så var det inte så mycket ekonomi i det. Driftskostnader och lån ska betalas. Vi kan ta mer betalt för en häst i träning och därför var det det bästa att jag kom hit, och såg till att stallet är fullt. Det var ett gemensamt beslut vi tog, att vi ska göra det tillsammans.

– Vi tar betalt för de hästar som ställs hos oss. Vi har olika avtal och olika mål för hästägarna och hästarna men alla betalar för det vi gör.

På anläggningen finns också plats för en eller två elever och för dessa ska även bostadshuset få en gästsektion. Just nu är det tyskan Luisa Bahrs som finns hos Bengtssons med sina fyra hästar.

Rolf-Görans hästar flyttades till Evis gård i början av september och de trivs i sin nya omgivning. För dem är tillvaron organiserad, värre är det med det runt omkring.
– Inget är färdigt, här råder rena kaoset, suckar Evi.
Vi som besökare uppfattar det inte riktigt så så. Visserligen står det en tvättmaskin här och en torktumlare där, det hänger sadlar och utrustning lite si och så i de olika sadelkamrarna, schabrak, putssaker, burkar med fodertillskott och allt annat nödvändigt är tillfälligt placerade i hyllor, eller i högar på golvet.
Men det är ändå viss ordning och det går att se ett mönster. Det är inte svårt att locka fram en bild i huvudet på hur fint det kommer att bli när allt är på plats.

Utan Casall (och Clarimo) saknar Rolf-Göran just nu en häst för de stora Grand Prixerna och för mästerskapen.
– Spring Dark, Casall-avkomman Oak Grove’s Carlyle och Yajamila är på gång. Men i sommar har det mest varit två- och trestjärniga tävlingar, i vinter kanske det blir något mer. Någon världscup lär det inte bli den här säsongen, jag tycker det är för tidigt.

Prat om framtiden

– Det är lite svårare för mig att komma in på tävlingar just nu, men som situationen är blir det nog tillräckligt ändå för att jag ska kunna utveckla hästarna i rätt omgivning.

Det är mycket prat om framtiden och det är lätt att inse att Rolf-Göran på intet sätt är mätt, trots de fantastiska framgångar han haft. Han är 55 år och han sköter sin kropp, inte minst den tidigare så skadade ljumsken.
– Jag har mina övningar som jag kör så regelbundet jag kan, säger han.

Minst fem år till tänker han ge sig själv, innan han helt går över till att enbart träna.
– Fast har jag riktigt bra hästar om fem år är det inte hugget i sten att jag ska sluta då.

Denna text publicerades första gången den 5 oktober i Ridsports pappersutgåv nummer 19-2017.