Kärt återseendeEfter veckor av oro, tystnad och en infekterad kamp för att få hem sin tidigare mästerskapshäst kan Sissela Smith äntligen andas ut. När transporten rullar in på gården Ålberga utanför Nyköping är Ridsport på plats och möter en ryttare som är både lättad, utmattad och nära till tårar.
Efter kaosveckorna – Ridsport på plats när Charmonix CC kommer hem till Ålberga: ”Nu får hon bara vara häst”

Våren har exploderat på gården Ålberga, 15 minuter söder om Nyköping och vinden river i träden när lastbilen till slut svänger in på gårdsplanen. För de flesta är det bara ännu en hästtransport. För Sissela Smith är det slutet på flera veckors emotionellt kaos.
I transporten står Charmonix CC, stoet som tog henne till SM-silver och internationella framgångar, men som också de senaste veckorna blivit lite av en symbol för något mycket större: frågan om hur sporten behandlar hästar när rampljuset slocknat.
– Jag tror inte att jag kommer fatta att hon är här. Hela veckan har jag känt ”gud, hon är på väg”. Jag har varit orolig exakt hela tiden, säger Sissela Smith till Ridsport.
Har engagerat er Ridsportläsare stort
Bakom återföreningen som snart ska ske finns en historia som engagerat stort hos Ridsports läsare. Efter att karriären avslutats på grund av en allvarlig gaffelbandsskada såldes Charmonix CC vidare som avelssto. Men trots tydliga besked om att hon aldrig mer skulle ridas dök stoet nyligen upp som tävlingshäst på en holländsk auktion.
Det var där allt exploderade.
Sissela Smith gick ut i sociala medier, auktionen av stoet stoppades och efter intensiva samtal gick ägarna med på att sälja tillbaka hästen. Under hela processen beskriver Sissela en gnagande oro över om affären verkligen skulle bli av.
– Jag har inte kunnat slappna av en sekund. Jag har skrivit hela tiden: ”Hur går det? När kommer hon? Har du bokat något?” Ibland fick jag bara svar en gång i veckan. Jag kände hela tiden: kommer hon verkligen hem?
”De såg resultaten – inte hästen”
När lastbilen med Charmonix CC stannar och sidoluckan fälls ner hörs en gnäggning där inne. Det nu 18-åriga stoet reagerar på Sisselas röst och ingen av oss som är med kan hålla känslorna tillbaka. Att bandet dem emellan är starkt är tydligt, trots att det har hunnit gå fem år sedan de senast såg varandra.

– Jag tror inte att jag fattat det ännu. Mitt enda mål har varit att få hem henne hit, säger Sissela Smith till Ridsport. Foto: Lina Nydahl
”Många ser inte individerna”
Sissela klappar stoet över halsen medan fuxen spanar ut över gräshagarna på Ålberga.
– Min känsla är att vissa kanske såg resultaten och meriterna. Men inte hästen som individ. Och det är där jag vill vända på allt nu. Hon ska få ett liv som hon förtjänar efter allt hon har gjort för oss människor.
Planerna framåt är medvetet enkla. Lösdrift, hagliv och ett lugnt pensionärsliv tillsammans med andra hästar på gården.
Det är också här samtalet glider över i något större än bara en enskild häst.
För Sissela handlar veckorna kring Charmonix inte bara om ett känslosamt återseende, utan om ett systemfel hon menar att sporten måste börja prata mer om.
– Hästarna ger oss allt. Då måste vi också ta ansvar när de inte längre kan prestera.

– Jag är så otroligt tacksam mot Claes, Carin och Carins dotter Viktoria för att de engagerat sig så mycket i henne och hjälpt mig få hem henne. Utan dem hade det här inte gått, säger Sissela Smith till Ridsport. Foto: Natalie Lindholm
Vill se större ansvar efter karriären
Sissela Smith drar paralleller till galoppsporten, där flera internationella aktörer under senare år byggt upp organiserade aftercare-program för pensionerade tävlingshästar. Där finns nätverk för omplacering, tydligare ansvar och bättre kontroll över hästarnas liv efter tävlingskarriären.
Något hon tycker ridsporten behöver inspireras mer av.
– Jag tycker vi måste bli bättre på att se individen och inte bara resultaten. Det här är djur som gör allt för oss.
Hon beskriver hur upplevelsen förändrat hennes egen syn på vidareförsäljningar och framtida avkommor.
– Skulle vi prova att ta ett föl och det faktiskt tar sig, då ska det fölet födas här och stanna hos mig. Det finns ingen tanke att sälja vidare. Jag har fått lite svårt för hela den biten efter allt det här.

Ett nytt liv på Ålberga
På Ålberga bygger verksamheten på individanpassning och hästvälfärd, berättar Sissela. Tävlingshästarna går ute mycket, ofta tillsammans, men allt sker med fingertoppskänsla.
– Våra hästar har så mycket blod och energi att man måste tänka till hela tiden. Vissa hästar kan gå ihop och älskar det. Andra fungerar inte alls med kompisar. Man måste lära känna deras personligheter.
Charmonix beskrivs som en häst som alltid trivts med andra.
– Hon är en sådan häst som jag vet kan gå med andra hästar och må bra av det.

Pensionärsliv väntar
Planen nu är ett lugnt pensionärsliv med lösdrift, mindre hagar till en början och en försiktig invänjning till gräset.
– Man får gå på fingertoppskänsla. Jag vill inte att hon ska riskera att skada sig eller få problem nu när hon äntligen är hemma.


Lycklig start på nya livet
När stoet till slut släpps ut i sin första mindre hage dröjer det inte länge innan hon kastar sig ner och börjar rulla sig i gräset.
Sissela skrattar för första gången på länge.
– Hon såg lycklig ut direkt.
Efter allt som hänt är det också just där fokus ligger nu. Inte på sporten. Inte på resultaten. Utan på att en häst som en gång gav allt för sin ryttare äntligen har fått komma hem.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på