Gabriella gjorde GP-debut som 59-åring

Tänk att få följa sina egna uppfödningar ut på unghästtester och unghäst-VM. Och tänk om det skulle gå riktigt, riktigt bra för de hästar som du själv varit med och förlöst. För Gabriella Grewin Bramberg var det länge en dröm. När den drömmen slog in var det dags för nästa mål: att själv rida Grand Prix på en egenuppfödd häst. 

Men vi tar det från början. Gabriellas mamma och mormor hade ridit, och därför blev det naturligt med ridskola. Men någon egen häst var det inte tal om, så det skulle dröja tills Gabriella blev 24 år innan hon blev hästägare. En dag var hon på resa i Tyskland för att leta häst åt en annan kvinna. 

Fakta

Gabriella Grewin Bramberg

Gör: Tandläkare, driver klinik med sin make. Uppfödare och Grand Prix-ryttare.

Ålder: 61 år. 

Bor: På en gård i Ekolsund nära Enköping.

Familj: Man och en son. 

Har alltid i kylskåpet: Färska blåbär. 

Expandera

– Då såg jag Bessie (f -88, e Larino-Germanist xx) och tänkte ”den här måste jag ha själv”, berättar Gabriella. 

Kul med uppfödning

Men Bessie fick fång och efter en lång rehabilitering togs beslut om att betäcka. Ut kom Camprionessa (SWB sto f -01 e Campari M), och senare föddes Riviera (SWB sto f-05 e Rubinrot). 

– Jag började tycka det var kul med uppfödning och fortsatte genom att betäcka Riviera, och köpte in lite andra ston.

En av Rivieras avkommor är Fiorucci HT (SWB hingst, f -09 e Florencio I-Rubinrot), som sattes i träning hos Jeanna Högberg. Ekipaget kom till unghäst-VM år 2016 och knep silvermedaljen.

Jobbar med Jeanna

– Jag har alltid lämnat ifrån mig hästarna och haft så duktiga ryttare som jag jobbat med. Det är fantastiskt att få jobba med Jeanna som kan rida både unghästar och upp i de högsta klasserna, det är få ryttare som kan det. Det är jättekul att följa hästarna och hur de kan leverera med en sådan ryttare. Men samtidigt blir det så att man själv inte rider den fina hästen, säger Gabriella. 

Hon funderade på om det skulle vara möjligt att själv tävla och rida Fiorucci, och fattade beslutet: jodå. 

– Innan dess hade jag nött till och med S:t Georges med lite olika hästar. Nu skulle jag upp i Grand Prix. 

– Om man inte ridit Grand Prix tror jag inte man förstår hur svårt det är tekniskt, det händer saker hela tiden, det går jättefort. Jag tycker det är ett stort hopp från Intermediaire II; det där snäppet mellan klasser har jag aldrig känt förut. 

Gabriella red sin första Grand Prix som 59-åring, för två år sedan. 

– Fiorucci är en underbar häst, en riktig pärla. Han försöker alltid göra sitt bästa. 

Nyligen var ekipaget på Strömsholm och tävlade, och hamnade en plats utanför placering. 

– Jag är ändå jätteglad, det blåste mycket och min häst blir lätt spänd. Jag har ändrat och börjat rida på träns och han är finare i formen, så det känns bättre. 

Går bättre på träns

Den som följt med i hästvälfärdsdebatten kanske undrar om just debatten om kandar har med saken att göra, men det avfärdar Gabriella bestämt.

– Det är bara det att min häst går bättre på träns och då ska jag använda det på honom, han håller sig uppe i sin form. Men en nackdel är att han kan bli lite mer svårmanövrerad om han blir spänd.

Okej, hon har gjort det många bara drömmer om, startat svår dressyr. Finns det några drömmar kvar?

– Jag skulle gärna rida lite internationell Grand Prix, och jag har inte ridit kür ännu så det skulle vara kul. Men toppryttarna rider på alla möjliga stora arenor och det inser jag är lite för svårt för mig. 

– Träning är också väldigt roligt, jag tränar för Jeanna och för Mads Hendeliowitz. Just nu är målet att förbättra resultaten i Grand Prix.

Betäcker Vici HT

I år kommer inga föl till gården, avelsstoet Riviera fick tas bort förra året efter kolikanfall och luftvägsinfektion. Men till sommaren ska Rivieras avkomma Vici HT (SWB sto f -18, e Van Vivaldi), som tog tredjeplatsen i 6-års-Breeders i fjol, betäckas. 

– Jag har inte kommit så långt ännu med hingstvalet. Det jag kan säga är att det finns några unga hingstar som jag tror på. Om det är unga hingstar går det inte att se så mycket till resultat, du måste titta på det som ligger bakom, säger Gabriella, som tittar mycket på filmer av både hingstar och deras äldre släktingar.

– Jag tittar mycket på ridbarhet, hur de blir i kontakten. 

I stallet finns också Severucci HT (SWB hingst f -19, e Secret u Riviera), som blev bästa 5-åring 2024, tog en tredjeplats i UVM samma år och som matchas av Jeanna Högberg. En annan box ockuperas av 3-åringen Rio de Janeiro HT (SWB hingst f -22 e Janeiro Platinum u Riviera).

– Han ser trevlig ut, vi har stora förväntningar, men man vet aldrig. 

Totalt har Gabriella sju hästar.

– Som mest har jag haft tio-elva hästar och två-tre föl om året, totalt 20-25 föl genom åren. Men jag har sålt några av stona, jag vill bara ha de bästa. Vi har ingen stor gård och jag vill att det ska vara fint, och med en stor lösdrift blir det inte så fina gräsmattor, säger Gabriella och skrattar.

I stället för lösdrift finns en stor gräsbana intill vattnet, en utebana med grus och ett ridhus med fibersand. Gräsbanan används ofta för ”roliga timmen”, något Gabriella och Jeanna hittat på för att hästarna ska få variation. 

– Vi har roliga timmen med mycket klappar, när hästarna ska få busa. Det kan vara cavaletti eller något litet studs, och tömkörning över bommar. 

”Självklart rider jag ut”

Gabriella är inte den sortens dressyrtant som bävar för att rida ut. 

– Självklart rider jag ut. Men jag kan vara lite rädd om jag måste sitta upp på en unghäst, dem låter jag andra rida.

Det bär sig när man väl säljer någon för mycket pengar, då betalar det tillbaka för de många år när det mest kostat.

Så till uppfödarens tankar om ekonomi.  

– Eller, det vet jag inte om vi ska prata om. Det bär sig när man väl säljer någon för mycket pengar, då betalar det tillbaka för de många år när det mest kostat pengar. Jag tror inte det är jättemånga uppfödare som det blir lönsamt för. Visst betalar det sig om du kan ha bra ryttare som visar hästarna – om det inte visar sig något på röntgen, förstås. Förr röntgades lite ben, nu röntgas allt. 

Om det är bra eller dåligt att hästarna undersöks in i minsta skelettdetalj vill inte Gabriella svara på. 

– Det är klart, köparen har en stor undersökningsplikt. Men jag kan ha köpare som vill ha ”en fantastisk kompis utan skadehistorik och utan avvikelser på röntgen”. Och till det ska hästen ”ha fantastiska gångarter och vara snäll i alla lägen”. Och den får ”inte kosta några pengar”. Det blir ju jättesvårt. Tror folk att sådana hästar finns? 

”Helt fantastiskt!”

Intervjun måste avslutas med frågan: Hur kändes det att en uppfödning tog brons i UVM, vann 5-års-Breeders och att två egna hästar kom trea och femma i Breeders – allt detta år 2024? 

– Det är otroligt, helt fantastiskt, jag önskar att alla fick vara med om det. Jag har förlöst dem – och de har gått hela vägen. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 8/2025.