Högbergs nya högkvarter

Drygt ett år har gått sedan Jeanna Högberg handplockades av Andreas Helgstrand, som haft ögonen på henne länge. Med start långt innan VM-debuten i franska Caen 2014 med drömhästen Darcia VH har hon gjort sig ett namn som unghästutbildare av rang.

Breederssegrarna har stått som spön i backen, hon har varit i final i unghäst-VM flera gånger och som tvillinggravid tog hon silver med Fiorucci Ht 2016. Dessutom har hon haft framgångar med flera hästar på landslagsnivå.

Familjen följde med till Danmark

Efter mycket övervägande satte Jeanna sitt utbildningsstall på vänt och tog med sitt pick och pack till danska Nordjylland och Helgstrand Dressage. Med sig hade hon ett gäng hästar och familjen, bestående av de i år femåriga tvillingarna Esther och Noah samt sambon Marcus.

Kvar av hästarna är bland andra den gnistrande framtidsstjärnan Astoria och Breedersfinalisten BE Allex, som var testryttaren Cathrine Dufours favorit i årets 4-årsfinal på Breeders Trophy.

Några av de andra hästarna är sålda – till förmån för fler timmar i sadeln på allt från 3-åringar till GP-hästar på toppnivå hos Helgstrand.

Utdelningen har inte låtit vänta på sig. Tidigt i våras offentliggjordes satsningen mot Tokyo med OS-meriterade Lorenzo och vid årets unghäst-VM blev det guld med den 5-årige DWB-hingsten Hesselhoej Down Town. Det blev slutligen en reservplats till OS men inget Tokyo. Däremot blev det en EM-uttagning och fina ritter i Hagen. Förhoppningarna om att få rida några av världens bästa hästar har minst sagt infriats.
– Första året har varit över förväntan. Framför allt har jag fått fantastiska möjligheter med både Down Town och Lorenzo, det var något jag tänkte kanske skulle komma senare, summerar Jeanna.

En tydlig chef

Efter UVM-guldet lovordade hon Andreas Helgstrand som var ett stort stöd vid sidlinjen.
– Han är en fantastisk coach. Jag hade inte tagit det där guldet om jag inte hade fått hans hjälp, både när det gäller hästmaterialet och på framridningen.
– Han är väldigt säker på vad han vill se och vad han vill komma fram till. Han är väldigt tydlig, som han ju är i det mesta, säger Jeanna om sin chef.

När Andreas Helgstrand rekryterade henne prisade han inte bara hennes skicklighet i sadeln, utan även hennes affärsmässiga mindset som egenföretagare. Med tanke på den omfattande ruljangsen i det som i dag är ett av världens främsta dressyrstall, fungerar det inte att vara blödig.
– Hon är superduktig, hon kämpar på och lär hästarna någonting hela tiden. Hon är också en iskall tävlingsryttare och tar inte illa vid sig när hästarna säljs, säger Andreas Helgstrand om sin toppberidare.

Hela det här företaget går ut på att sälja hästar och det är också något som jag kan lära mig av.

Att Jeanna inte sörjer hästarna som försvinner betyder dock inte att hon inte fäster sig vid dem. Men hon är väl införstådd med arbetsgången.
– Jag har inte tyckt att det är så jobbigt, för jag vet att det är så det är. Hela det här företaget går ut på att sälja hästar och det är också något som jag kan lära mig av, säger Jeanna.
– Det är bara någon enstaka häst som jag efteråt kan tänka att jag gärna hade velat fortsätta med. Jag red en häst i början av året som jag gillade väldigt mycket. Jag går inte runt och saknar den, men det hade varit en rolig häst att fortsätta utveckla.

Arbete med högt tempo

Arbetsdagarna på magnifika Møgelmosegaard är inget för saktfärdiga. Tempot är högt och kunderna står på rad. Det finns ingen dötid utan allt sker ”just in time”.

Hästarna värms upp lätt av beridarna i det stora ridhuset innanför huvudentrén och ropas över till visningsmanegen med hjälp av stallchefen som kommunicerar via walkie-talkie. Varje kund tittar på mellan fem och trettio utvalda hästar – och det är Helgstrand Dressages general manager Thomas Sigtenbjerggaard som håller i taktpinnen.

Det är många fler ställen som har många hästar och anställda ryttare – hela businessen är större.

Han känner av kunderna och växlar mellan uppfodrande och uppskattande tillrop medan beridarna avlöser varandra med den ena hästen efter den andra.

Första intrycket är viktigt. Hästarna gör entré med power och beridarna rider som att startsignalen precis har gått. Det är ett mycket väloljat maskineri med stora pengar i omlopp.

Att ha både kundernas och Sigtenbjerggaards ögon på sig flera gånger om dagen utgör främst en positiv press, menar Jeanna. Att gå från uppvärmningen in i visningsmanegen ger en användbar anspänning.
– Du märker lite hur hästen tar in miljön och hur den är i en tävlingssituation. Om hästen blir spänd så vet man att man behöver jobba med det inför tävling.

Blir ett kvitto på vad du gjort

Vissa hästar visas flera gånger i veckan då de passar in på vad många kunder vill ha, medan de högst utbildade kanske går för kunder en gång varannan vecka. Även om ridningen inte är lika utvecklande hela tiden med mycket visningar är det inget problem.
– Det är kul att rida för kunder. Om de tycker om hästen blir det också ett kvitto på det du har gjort. Om de tycker att den var si eller så, vet du vad du behöver jobba mer med. Du kanske måste få den att bli lite mjukare eller mer framme.
– Rider jag en Grand Prix-häst brukar jag tänka att det är som en träning där jag får rida GP-rörelserna och öva på att rida GP-vägarna.

Just den affärsmässiga aspekten tror Jeanna är det som brister när det handlar om att få produktionen av svenska dressyrhästar att lyfta fullt ut. Med lovande SWB-hästar som Astoria och Touchdown på väg upp är det inte uppfödningen av bra hästar som felar, menar hon. Den svaga länken är affärsupplägget.
– Det är så mycket större kvantitet i Danmark, inte bara hos Helgstrand utan överallt. Det är många fler ställen som har många hästar och anställda ryttare – hela businessen är större.
– Om vi skulle föda upp fler hästar i Sverige och få kortare generationer, kan vi snabbare utvärdera olika hingstar och kombinationer. Men då måste vi också ha fler stora stall och fler ryttare som kan rida och utbilda unghästar. Ryttarna måste kunna leva på att rida, vi måste sälja fler hästar och ha fler kunder. Hela kedjan måste bli större och tyngre.

Barnen pratar bättre danska än föräldrarna

Familjen har acklimatiserat sig väl i det hyrda radhuset ett par minuters bilväg från Helgstrand. Jeannas sambo, Marcus, pendlar mellan Danmark och Sverige för att få sitt jobb att gå ihop. Tvillingarna pratar bättre danska än mamma och pappa, som också har fått vänja sig vid att fixa matlådor till barnen varje dag. I den danska förskolan tar barnen själva med sig mellanmål och lunch.
– De flesta danska barnen har med sig rågbröd med pålägg till lunch, våra barn är nog de enda som har med sig lagad mat som de får värmd. Ibland går de på skogstur och då behöver de ha med sig mat som fungerar att äta kall, berättar Jeanna.

Att hela tiden ha duktiga ryttare omkring sig och se hur andra ryttare gör tror jag är utvecklande för alla.

Hur långvarig hon blir i Danmark vet hon inte. Än finns det mycket att suga in, känner hon.
– Det är en inspirerande miljö och det är väldigt lärorikt att rida så många olika hästar. Du har alltid sällskap i ridhuset och folk att bolla med. Att hela tiden ha duktiga ryttare omkring sig och se hur andra ryttare gör tror jag är utvecklande för alla. Vi är som ett stort vinnarteam.

Efter EM finns inte längre Lorenzo med i bilden. Precis inför världscupen i Herning blev det klart att han ska tillbaka till sin ägare i USA, vilket gjorde att det inte blev någon världscupstart.

Är lyrisk över sina fina hästar

Landslagsaspiranten just nu är Astoria, som nyligen gjorde internationell debut med en topplacering i Grand Prix Special. Jeanna rider Astoria på arbetstid och BE Allex rider hon när jobbet är klart. Efter en hektisk dag på Helgstrands hästar är det då som Jeanna går in i andra andningen. Hon är lyrisk över sina fina hästar, inte minst Astoria som hon har gjort hela resan med sedan stoet var fem år.
– Äntligen är vi framme, nu vet jag att hon är en internationell Grand Prix-häst och att kvaliteten håller. Det finns förstås väldigt mycket att slipa på, men det känns väldigt hoppfullt.

Förhoppningen är att det ska öppnas upp en ny möjlighet efter Lorenzo.
– Just nu får jag tänka att det är Astoria som är min topphäst, men jag skulle gärna vilja ha två hästar som är på den nivån. Det sa jag till Andreas från början, att det är det jag vill. Då kontrade han med att det vill han också, men att det kanske inte kan vara så jämt.

Kvar hemma i Sverige väntar främst ett 3-årigt sto vid namn Visenya LVST med ”livets häst” Darcia som mamma. Efter att Darcia tragiskt rycktes bort med ett föl efter D’avie i magen i början av förra året, är hennes dotter nu betäckt med Jameson. Det Jeanna främst vill åt är Negro-blodet, berättar hon.

Hästen hon fastnade för hos Helgstrand hade Negro som far och en tidigare delägd häst hade Negro som morfar. Det de har haft gemensamt är en stor talang för de samlade rörelserna.

Har kö på folk som väntar

När det blir dags att återvända hem, vilket det ändå blir någon gång, kommer Jeanna inte att gå arbetslös. Även om den vilande verksamheten just nu är ganska nollställd när det gäller hästar, skulle det inte vara som att starta om från scratch igen. Stallet skulle fyllas på nolltid.
– Jag tror att det skulle gå väldigt fort, jag har redan en kö med folk som väntar. Och jag hoppas att jag kommer kunna dela med mig av mina erfarenheter till svensk dressyrsport. Samtidigt är jag medveten om att jag har fantastiska möjligheter här.

Fakta

Jeanna Högberg

• Ålder: 39 år.
• Bor: Grindsted på danska Nord-jylland.
• Familj: Sambon Marcus och tvillingarna Noah och Esther, fem år.
• Aktuell: Beridare på Helgstrand Dressage.
• Främsta meriter: UVM-guld 2021 med Hesselhoej Down Town och UVM-silver 2016 med Fiorucci Ht. Deltagit i VM och EM. Har även ett EM-brons i lag på ponny.
• Bästa hästminnet: UVM-silvret med tvillingarna i magen.
• Gillar inte: Vitlök (eller tål inte).
• Oanad talang: Baka surdegsbröd.
• Inspireras av: Intressanta hästar.
• Livsmotto: Det löser sig.

Jeanna om..

• … bakslaget
  Det var en otrolig besvikelse att inte få fortsätta resan med Darcia. Först blev hon skadad och sedan fick hon fång efter rehabiliteringen. Jag försökte länge att få igång henne, men till slut tog det stopp. Hon var verkligen ett framtidshopp. Det var väldigt tungt.
• … iskylan
  Jag blir inte speciellt nervös när jag ska in på banan, men jag har mina svaga ögonblick. Det dyker upp många tankar kring om hästen är fräsch och om vi verkligen är tillräckligt väl förberedda när vi ska iväg på tävling. Jag vill väldigt mycket men jag vill inte bli besviken eller göra andra besvikna.
• … Patrik Kittel
  Patrik är verkligen en sådan som tar folk under sina vingar. Jag tränade mycket hos honom under mitt internationella år med Darcia. Han hjälpte mig även nu på EM och på SM kallade han mig för sin elev. Han är väldigt härlig.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 21/2021.