Lång väg tillbaka för målmedvetna Frida

21-åriga Frida Gustafsson från Kumla har sedan barnsben vetat att det är hästar som är hennes framtid. Den fyrbenta banan började på ridskola och fortsatte sedan med egen ponny.

Tillsammans med ponnyn Elegantia vann de inverkanskval i SM och de var det enda felfria ekipaget i Elitserien. Oväntat ändå, med tanke på att Elegantia egentligen var en dressyrponny.
– Jag skolade om henne. Hon hoppade som satan, säger Frida Gustafsson med ett skratt.

På gymnasiet läste hon ett yrkesprogram som tillsammans med skolans elitidrottssatsning gjorde att hon kunde ha praktik fyra dagar i veckan.
– Då var jag hos Niklas Jonsson och fick rida mycket.

Pandemin grusade planerna

2020 tog hon studenten samtidigt som covid-19 stängde ner möjligheterna att röra sig ute i världen.
– Det gjorde att jag inte kom iväg till Tyskland som jag hade tänkt. Istället åkte jag och provjobbade på Hästak och flyttade strax därefter dit.

Det blev en tuff start på Hästak. Tidigare anställda hade sagt upp sig och Frida skulle ensam sköta och rida cirka 80 hästar. Hon fick till slut med sig sin kompis som flyttade dit någon månad efter Frida.
– Jag fick rida väldigt mycket och lärde mig samtidigt mycket om hur jag skulle jobba på bästa sätt i stallet, berättar Frida.

Jobbet på Hästak var ett stort steg i rätt riktning i Fridas dröm, men trots hennes unga ålder så började kroppen varna för att det började bli för mycket.
– Redan då fick jag många varningstecken från min kropp. Ibland kunde jag inte hålla tyglarna rätt. Händerna funkade inte och domnade bort. Jag lärde mig att vira tyglarna runt fingrarna på ett visst sätt så att de inte gled ur händerna, berättar Frida och fortsätter:
– Jag kunde ramla ihop när som helst. När det blev lite mycket satte jag mig ner i fem minuter men sen körde jag på igen. Jag hade mycket höga mål och tränade stenhårt för att komma dit.

Olyckan förändrade allt

Efter ungefär ett och ett halvt år hos Hästak så kände Frida att hon ville komma vidare. Hon flyttade hem igen till Kumla och fick kontakt med Linn Hörnwall.
– Jag har alltid sett upp till Linn. Jag såg en enorm chans att få rida mycket och träna bredvid henne. Att få utveckla min ridning ännu mer, få se hur hon gör och knyta fler kontakter.

Både Frida och hennes häst Cortina flyttade till Askersund kort därpå. Frida hade skaffat lägenhet där och Cortina stod uppstallad i Linns stall. Allt kändes toppen och hon såg fram emot att få insupa all kunskap och få fler timmar i sadeln.
– Jag var verkligen taggad på att se vart det kunde leda, säger hon.

Tre och en halv vecka senare skedde olyckan som ändrade på allt.

Sen ramlade jag ihop, började svamla och tugga, som att jag fick ett anfall.

Det var en blåsig dag. Frida skulle rida en häst som var lite problematisk: väldigt spänd och hade mycket i huvudet. När hon satte foten i stigbygeln för att sitta upp small det till i flaggstången och hästen for iväg. Frida blev hängandes efter på rumpan på hästen. Efter ett tag ramlade hon av baklänges, landade på nacken och slog i huvudet.

Allt blev svart.

–  Jag vaknade till snabbt och hade en sådan adrenalinchock att jag sprang efter hästen och fick tag i den. Sen ramlade jag ihop, började svamla och tugga, som att jag fick ett anfall. Den stackars praktikanten fick ta hand om mig, berättar Frida.

Frida fick åka in till sjukhuset där det konstaterades att hon fått en grov hjärnskakning, blödningar i musklerna i ryggen och nacken.
– Jag har haft ganska många hjärnskakningar tidigare, bland annat en på Hästak, men jag har alltid ridit på ändå.

Kroppen sade stopp

Efter olyckan kunde Frida knappt röra sig och hon var tvungen att bli buren upp för trappan till lägenheten. En vecka senare bestämde hon sig för att åka hem till mamma istället. Under bilresan görs en hård inbromsning varpå Fridas hörsel försvinner helt.
– Det bara tjöt. Vi åkte in till sjukhuset igen, men jag blev så frustrerad. Jag hade ju så mycket planer. Så jag lämnade sjukhuset samma dag, berättar Frida.

Redan samma kväll påpekade familjen att Fridas ansikte hängde, men hon vägrade att åka in.
– Jag hade inte tid! Jag var tvungen att komma tillbaka. Tillbaka till hästarna. Jag tänkte att det går över.
Dagen efter fick Frida Gustafsson en mindre chock när hon tittade sig i spegeln.

– Då blev jag orolig. Halva ansiktet hängde bara. Jag kunde inte dricka vatten utan att det rann ur munnen och jag kunde inte lyfta vänsterarmen. Då tänkte jag: fan, ska jag dö nu?

Frida åkte ambulans till sjukhuset igen och blev inskriven i en och en halv vecka. Sex olika röntgen gjordes och de tog benmärgsprov, men hittade ingenting.
– Ingenting var trasigt. Jag hade bara dåliga blodvärden, berättar Frida.

Traumatiserad

Efter många samtal med fysioterapeuter och sjukgymnaster började de granska Fridas liv och vad hon varit med om. På grund av allt trauma som kroppen varit med om både fysiskt och psykiskt så hade den gett upp. Frida hade gått in i väggen, rejält.
– Jag har funktionella neurologiska symtom. Hjärnan funkar som den ska och kroppen är inte trasig men sladden har gått av, kan man säga. De kan inte kommunicera med varandra, förklarar hon.
-De sa att hästjobb inte är för mig. På ett bra tag.

Frida fick säga upp sig hos Linn och bli sjukskriven på heltid. Då kraschade hon totalt psykiskt.
– Jag visste vad jag ville, vart jag skulle och vad som krävdes. Nu kunde jag inte duscha eller ens gå till hästarna själv. Jag har alltid varit säker på att det är hästar som jag behöver i mitt liv. Jag har social ångest i det vanliga livet, men när jag har en häst bredvid mig så vågar jag prata. Då vågar jag vara mig själv.

Vänder sakta livsskutan

Nu ett halvår efter den avgörande händelsen i Fridas liv börjar hon få bättre koll och hon vet hur hon ska lösa saker. Hon är tillbaka i sadeln och har hunnit starta 1,40 med sitt sto Cortina.
– Mina mål har inte försvunnit. Jag ska fortfarande dit. Jag måste bara anpassa mig efter min kropp.

Idag är Frida fortfarande deltidssjukskriven men hon har startat upp sin egen verksamhet lite smått. Hästarna och Frida har flyttat hem till mamma i Kumla. Hon får ta pauser mellan hästarna och göra allt väldigt långsamt.
-Jag tänkte starta min egen verksamhet i framtiden, men nu blev jag istället inkastad i det. Jag vill egentligen ha mer erfarenhet bakom mig. Vissa dagar är sämre än andra. Jag har fått bygga upp musklerna på nytt, men får hela tiden bakslag. Jag går regelbundet till kiropraktor och sjukgymnast.

Målen och drömmarna har inte ändrats något trots den mentala smällen.
– Jag är lite skraj för att drömma stort eftersom att det har blivit så många bakslag. Men jag vill fortfarande ut och tävla mer på många hästar. Fortsätta där jag är och nå högre.
– Jag känner mig inte klar. Jag har mer att visa och jag ska fortfarande dit jag ska även om jag behöver ta en annan väg nu. Jag behöver hitta en lösning med någon som kan kombinera mina behov och besvär med deras behov. Hitta ett bra samarbete.

Målet i framtiden säger Frida är att ha en egen verksamhet som tävlingsryttare och utbildare.
– Jag vill ha ungefär ett 30-tal hästar i ruljans. Tio tävlingshästar, tio unghästar och tio försäljningshästar.

Med sin erfarenhet i ryggen av slitiga hästjobb vill Frida i framtiden skapa en annan miljö för sina anställda.
– Jag vill att mina anställda ska ha det bra och de ska få betalt som de förtjänar för allt arbete. Som det är idag tjänar man bara lärdomar, men vad ska man med dem till när de sätter sig på kroppen så här, avslutar hon.