Rodrigo Pessoa är i Sverige – lär av världscupkungen

– Jag fick hästviruset tidigt. Det är verkligen som ett virus, men ett bra sådant, skämtar Rodrigo Pessoa med de drygt 400 åskådare som på tisdagskvällen satt på på läktaren i Smedstad Ridsportcenter när The Rodrigo Pessoa Show angjorde Linköping.

Duon Augusta Speiser och Madeleine Broman Toft på Riders Event hade bjudit in hoppstjärnan med målet att ryttare på olika nivåer ska få praktiska tips att träna på hemma.

Att Rodrigo Pessoa blev hästfrälst tidigt råder det ingen tvekan om. Hans far, Nelson Pessoa, drillade honom från unga år och han fick tidigt följa med och se alla kända världsnamn i aktion.

Redan som 17-åring deltog Rodrigo Pessoa i VM i Stockholm 1990. Under måndagen var han tillbaka på Stadion (där GCT går av stapeln i juni) igen för första gången på 29 år.
– Det var ett känslofyllt återseende och det var då allt verkligen började, berättar han.

Många framgångar

Sedan dess har framgångarna staplats på varandra, med bland annat ett individuellt OS-guld i Aten, VM-guld i Rom, två OS-brons i lag, samt att han med Baloubet du Rouet kammat hem tre världscupfinaler tre år i rad. I dag är Rodrigo Pessoa lagkapten för det irländska hopplandslaget, vilket han coachade till EM-guld i Göteborg och nu laddar för att försvara titeln i Rotterdam.

– Folk ser glasyren på tårtan, men det är många lager som inte syns alls, säger han och betonar att  även den som har talang och en bra tränare måste lägga ner otaliga timmar av hårt arbete och vara noga med disciplinen.

Viktiga käpphästar

Det framkommer snart att han har ett antal återkommande ”käpphästar”. Här är ett axplock:

• Håll det enkelt. ”Ridning är tillräckligt svårt ändå”, säger han.
• Allt handlar om kontroll. Att placera hästen rätt framför hindret har ingenting med slump att göra.
• Håll ridningen naturlig. Rid ut och använd naturen för att stärka hästen. Även om hästen är ett vanedjur får det inte bli monotont. De ska inte arbeta som i ett fängelse.
• Titta inte bakåt, släpp det som har varit och titta framåt.
• Allt blir enklare om du rör dig framåt och håller tempot. Dra inte bakåt, låt hästen röra sig framåt, det måste finnas ”freedom in front”.
• Du får ingen andra chans i hoppning, det måste blir rätt direkt, vilket kräver full koncentration.
• Känn när det är dags att sluta. Du ska pressa gränserna, men inte för mycket.
• Markarbetet är centralt: hästen måste vara mjuk och flexibel i kroppen för att kunna hoppa.
• Titta inte ner, då följer överkroppen efter.
• Håll buren hand och böjda armbågar. Då kan armarna kan vara flexibla i rörelsen och i kontakten med munnen.
• Du kan aldrig titta för tidigt på nästa hinder
• Träna inte på för höga hinder, det sliter onödigt på hästen.

Ett typiskt Rodrigo-pass

Rodrigo Pessoa går igenom hur ett typiskt ridpass ser ut, som han vill ha det. I korthet innebar det fyra moment:
1. Uppvärmning i alla gångarter (några varv i båda riktningar).

2. Rid hästen mjuk och flexibel
Här använder han sig framför allt av rörelsen öppna i nedsutten trav, för att få hästen att böja kroppen och flytta sig sidvärtes.
På en volt fick ryttarna först varva öppna med att följa voltspåret.

Därefter varvades öppna med sluta i en åttformad övning.
Först en större volt tillbaka i öppna med hästen formad runt innerskänkeln. Med bibehållen böjning fortsatte rörelsen sedan i sluta, där hästen flyttade sig för ytterskänkeln mot fyrkantspåret.
Därefter ställdes hästen om till öppna i det nya varvet, för att göra en ny volt tillbaka i öppna. Åtföljd av en sluta.
När hästarna mjukt böjde om och flyttade sig undan för skänklarna var Rodrigo Pessoa nöjd.

3. Öka och samla galoppen 
Rodrigo Pessoa betonade vikten av att kunna rida snabbt och att kunna korta galoppen, ungefär som ett dragspel.

Galoppträningen är något som Py Jägerden tog fasta på under träningspasset:
– Vi åker hem och tränar ännu mer på gas och broms och det som är lite av Rodrigos specialitet, att använda galoppen på ett bra sätt. Han är en av världens snabbaste ryttare, men det ser aldrig särskilt snabbt ut när han rider, för han använder galoppen på ett väldigt bra sätt, säger Py Jägerden, hopplärare på Ridskolan Strömsholm och unghästutbildare med segrar och placeringar upp till 1,50m.

Övningen gjordes både på en volt och längs fyrkantspåret. På en volt reds ett kvarts varv i samlad galopp och tre kvarts varv i frisk galopp.

Därefter fick de galoppera avspänt över fyra bommar (”klockan”) och räkna sprången. Syftet var att ”få total kontroll över galoppsprången” mellan bommarna.

4. Gymnastikhoppning
Rodrigo Pessoa har hittat en modell för gymnastikhoppning som han brukar hålla sig till. Målet är att hästen hoppar genom serien i låg hastighet för att få hög kvalitet på sprången. Avstånden och höjderna avpassades för att hoppa i lugnt tempo.

Serien börjar med en studs som rids på i trav för att träna och testa reaktionsförmågan. Avståndet sattes till tre meter.

Därefter två rättuppstående hinder med ett galoppsprång emellan vardera. Avståndet sattes till sex meter.
”Aldrig två språng emellan, då blir tempot för högt”.
Serien slutar med en oxer. ”Aldrig två oxrar”, påpekar Rodrigo, det stora språnget ska vara utgången på övningen.

Före det första hindret och mellan varje hinder placerades en hjälpbom. Där fanns ingen risk för att hästen skulle trampa på bommen, påpekade Rodrigo Pessoa, eftersom den låg mitt i ett galoppsprång.

Så fort någon häst rev ett hinder med frambenen placerade Rodrigo dit en markbom och vips drog hästen upp benen mer. Markbommen gjorde att hästen blev mer uppmärksam på att lyfta frambenen, förklarade han.

– Det är kvaliteten på hoppen i träningen som räknas och att rida rakt. Även om det inte finns markbommar på tävling brukar jag använda det i träningen som hjälpmedel och ser inga nackdelar med det. Det viktiga är att få riktigt bara övningspass, säger Rodrigo Pessoa.

Men hur blir det på tävling och vad göra om hästen skyggar för saker där?, frågade en åskådare.
– På tävling är allt annorlunda, och det kan bli rena mardrömmen. Det händer alla. Med tålamod och erfarenhet går det att övervinna och få hästen bekväm i situationen. Hemma ska man inte skydda en känslig häst från saker, tvärtom ska man snarare tapetsera väggarna i ridhuset med det som hästen reagerar på. Men när du kommer in på tävlingsbanan har du bara några sekunder på dig att visa hästen saker som den reagerar på och göra den trygg. Då är det inte läge att göra något drama kring saker, då förstorar man problemen, säger han.