Sommarkollo på Öland

Sedan mitten på 2000-talet har det småländska stuteriet Hästak, ägt av Anders och Christina Kjellson, haft bete för sina 1- och 2-åringar på Alvaret på södra Öland. Till en början var det bara stoflockar men sedan några år har man två separata beten, som används till en stoflock och en hingstflock. 

Ridsport fick följa med när elva unga ston släpptes på betet som sträcker sig hektar på hektar ut över Alvaret. 

Det är genom Anders och Christinas goda vänner, uppfödarparet Anders och Gunilla Håkansson, Östragården Sölvesborg, som betessamarbetet har kommit till stånd. Gunilla Håkanssons föräldragård på Öland har både åkermark och naturbeten vid Alvarets utkant strax innan Degerhamn. Från maj till september hjälper hästarna till att hålla markerna öppna och betet är fullt av örter och gräset extra kalciumladdat tack vare jordmånen på Alvaret. 

På Hästak i Älmeboda har sju 1- och 2-åringar lastats i den stora lastbilen, medan två åker i den mindre hästlastbilen som stallchefen Vendela Vedin kör. 

– Det är bland annat mitt jobb att hålla totalkoll på vilken brun hopphäst med bläs som är vilken, säger hon med ett stort skratt. 

Innan avfärd ansluter Anders Håkansson med två åringar med dressyrstam. Så startar en av två resor till Ölandsbetet med en karavan lastad med ston. Dagen efter görs samma resa om med hingstar i lasten. 

Genom lastbilens kamera ser Anders Kjellson stona stå lugnt och fint under den knappt två timmar långa resan. 

– Vi lastar dem alltid direkt in från stallet och som regel är det aldrig några problem, de 2-åriga stona som åkte förra året lastas först och sedan följer 1-åringarna efter. Under alla år har vi alltid klarat att både lasta dem hemma och sedan ute på betet på Öland på hösten. Då kan det vara både bistrare väder och mörkare, men hittills har det alltid gått bra, förklarar Anders Kjellson. 

De vidsträckta Ölandsbetena är kända sedan flera hundra år tillbaka som gynnsamma för inte minst hästar. I Kurt Graafs bok om ”Den svenska varmblodshästens historia” står beskrivet hur man på tidigt 1800-tal utsåg Ottenby på Södra Öland till platsen för ett nytt landsstuteri. ”Klimatet på Öland var dessutom milt, varför hästarna skulle kunna gå ute hela året och därigenom bli härdiga och motståndskraftiga.” 

Ön rymmer fortfarande många kända uppfödare. Kjellsons och Håkanssons hästar är lite mer som flyttfåglar, kommer med våren och flyttar till hösten.

Efter en sommar på Öland har hästarna musklat sig fint, gått många kilometer mellan bete och vatten, vilket är otroligt gynnsamt för dem.

Anders Kjellson

– Vi brukar kunna ha hästarna på Öland september ut, ibland längre beroende på väder och vind. Vi har folk på ön som har tillsyn, vilket inte alltid är lätt då de rör sig över stora ytor. 

– Efter en sommar på Öland har hästarna musklat sig fint, gått många kilometer mellan bete och vatten, vilket är otroligt gynnsamt för dem, förklarar Anders Kjellson. 

Framme på Alvaret sker urlastningen av en transport i taget. Först ut är de två 1-åriga dressyrhästarna Roxette La Belle (e Rosebank VH–Fürstenball) och Rosa La Belle (e Revolution–De Noir). De kliver lugnt av och springer sedan iväg för att utforska området. 

Hästlastbilen med 2-åriga Eva Lena Hästak (e Casanova Hästak–Dirco Hästak) och ponnyn Fanta  öppnas och de två stona får syn på sina nya kollokompisar – stosläppet har börjat på allvar. Medan de fyra gör lite cirklar runt varandra utan större ceremonier backas lastbilen till. 

Nu kommer de sju sista stona ur lastbilen med siktet inställt på den nya lilla flocken. 

Det är från Hästaks E- och F-årgångar, födda 2022 och 2023. Här kommer Elektra, Engla, Eris, Freja, Fröken, Florence och Fanny, alla med efternamnet Hästak och ihopsläppet är komplett. 

De unga stona börjar att utforska markerna men allt går lugnt till och efter några repor fram och tillbaka lockar gräset ännu mer och alla börjar beta i lite mindre grupper. 

Deras vattenkar med flottörpåfyllning finns vid insläppet till den stora hagmarken och snart har alla varit framme och druckit. Under den långa sommaren kommer de att vandra fram och tillbaka mellan bete och vatten. 

– De går så mycket att vi inte brukar behöva verka dem under sommaren. De kommer tillbaka med starkare sen- och ledgångar, fina muskler och hårda, fina hovar. Om de varit lite tunna under våren så har de fyllt ut ordentligt över sommaren, berättar Anders Kjellson, och Anders Håkansson håller med. 

Det är något magiskt med betet här på Öland.

Anders Håkansson

– Det är något riktigt magiskt med betet här på Öland, de mår så bra av att gå här, säger han. 

Hingstarnas bete ligger i anslutning till det som numera är Anders och Gunilla Håkanssons familjegård och det sträcker sig om möjligt ännu längre ut över Alvaret. 

– Vi har faktiskt aldrig haft problem med att någon häst gått igenom staket eller kommit ut. Det tar lång tid att gå runt och kontrollera staketet innan släpp på båda ställena och det krävs att det är rejält med el hela vägen runt, även om det finns många stengärdsgårdar. 

På vägen hem går diskussionen kring det numera annorlunda livet för Anders och Christina Kjellson, som inte längre har någon aktiv hingststation på
Hästak. Fortfarande finns hingstarna Viking, Zezar och York hemma men de är inte i avel. Efter att i flera år ha drivit semin- och hingststation är det numera bara seminstationen för eget behov som är kvar, utöver uppfödnings- och utbildningsverksamheten för de egna hästarna. 

– Det är klart det är annorlunda nu när vi inte är så tidsbundna och arbetet inte är så tungt som det blir med hingstar på station. Nu kan vi åka till vår sommarstuga i Blekinge och det finns tid för mitt barnbarn och ponnytävlingar till och med, berättar Anders Kjellson.

Någon riktigt rejäl nedtrappning är det dock inte fråga om, Hästak har fortfarande runt 60 hästar. I år har det fötts nio föl på gården och en handfull unghästar har ridits in och förberetts för unghästtest, bland annat de två 50-poängarna Dynamit Hästak och Diva Hästak.

 Dessutom bedrivs det stor utbildnings- och tävlingsverksamhet med både hingstarna och unghästarna, som behålls upp till 5–6-års ålder beroende på utveckling.

Anders fyllde 70 år förra året men vill gärna fortsätta så som stuteriet är upplagt nu. 

– Jag vill gärna jobba på, varför inte, lite ledigt är skönt men inte bara, säger han och skrattar. 

Christina driver guldsmedsbutik med sin syster utöver allt kring gården och de anställda. De två vuxna barnen har egna liv med ”vanliga” arbeten, det har inte varit aktuellt för dem att ta över. 

– Vi kör på ett antal år till, numera när vi bara arbetar med våra egna uppfödningar är det faktiskt enklare. Vi känner hästarna från det de föds och hela vägen upp, vi vet vad de varit med om och vi kan ta deras utbildning i en takt som passar dem. För oss är det bra att kunna ha eget foder, ha hästarna på bete, ge dem en bra uppväxt, vi tror det betyder en del för hållbarheten, menar Anders Kjellson.

Och under tiden blir det ännu fler Hästak-uppfödningar, uppväxta i småländska marker med sten och stock i parti och minut, härdade av insekter och underlag till en framtid i hoppsporten. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 12/2024.