Svensken som tagit irländsk fälttävlan till prispallen

När Ridsport besöker Dag Albert på gården i England, i september 2025, har han nyss kommit hem från EM i fälttävlan med lagsilver i bagaget.  

Telefonen ringer och han pausar rundvisningen av familjens gård. Samtalet kommer från arrangören av Boekelos fyrstjärniga tävling, som rids i Nederländerna i oktober varje år. När han lägger på har han i egenskap av irländsk förbundskapten blivit erbjuden 18 (!) platser i tävlingen. 

– Och jag kommer nog nästan kunna få fram 18 ekipage som kan åka dit, så här i slutet av säsongen och efter EM och allt, säger han belåtet.

Stark utveckling

Förutom dubbla silver på VM i Tryon, USA, 2018 har det varit tunt med mästerskapsmedaljer på seniornivå. EM-silvret i Blenheim var Irlands första medalj i ett Europamästerskap på ganska precis 30 år.

– Och jag hade kunnat ta ut ett bra EM-lag till, säger Dag Albert.

Så gott om ekipage på hög nivå var det inte när han, till en början tillfälligt, tog över rollen som förbundskapten för irländsk fälttävlan VM-året 2022. Då hade han redan varit landslagsledare för Irlands juniorer och young rider några år, med bland annat en JEM-medalj som resultat. 

När seniorernas förbundskapten Sally Corscadden stängdes av för en utredning om användande av oetiska/otillåtna träningsmetoder kort före VM i Italien, erbjöds han att ta över seniorerna också. Det blev en femteplats på VM – strax före Sverige som blev sexa  – och fixat OS-kval för irländarna. 

När Sally Corscaddens avstängning blev definitiv 2023 fortsatte svensken sitt uppdrag. Till en början över OS i Paris 2024, där det blev en åttonde plats, och sedan har det fortsatt fram till nyligen. Efter en rekryteringsprocess där han sökte kaptensuppdraget fick han plötsligt ett mejl där det stod att uppdraget hade gått till en annan person.

Rider till husbehov

Rundvisningen av gården på den brittiska landsbygden med böljande kullar och gröna häckar fortsätter. Det är en familjegård på Dags frus sida och där bor även hennes föräldrar. Efter en torr sommar är det äntligen grönt i hagarna, som är hägnade med ordentliga trästaket på brittiskt vis. Det finns ett tiotal hästar på gården – några pensionärer, några yngre förmågor och så två hästar som dottern Maja rider. 

Dag själv rider mest lite till husbehov numera. Att vara förbundskapten innebär många resdagar på ett år och därmed svårt att få kontinuitet i ridningen. Det kan det dock bli ändring på när han inte längre är förbundskapten för Irland.

– När jag är hemma fungerar det att ha lite mer hästar, men när Liz är själv med allt så blir det för mycket jobb för henne. Att hitta anställda som också är duktiga på att rida för att hålla gång hästar på högre nivå när jag är borta så mycket är också svårt, säger Dag.

I det rymliga stallet med väl tilltagna boxar finns det dock några unghästar. 

– Det är klart att jag gärna köper in en bra yngre häst då och då. Antingen för att se om det kan bli något till Maja eller för utbildning och försäljning. 

Viktigt behålla hästarna

Tillbaka till Irland: Den irländska stamboken Irish Sporthorses (ISH) har länge legat bland de främsta i fälttävlan i World Breeding Federation for Sport Horses årliga rankning, och två i EM-silverlaget tillhör just den stamboken. Irländska hästar har inte sällan sålts efter genomfört unghäst-VM, och att få ryttarna att behålla sina hästar har varit en del i Dag Alberts strategi för att utveckla irländsk fälttävlan. 

– Nu har en del av de bästa ryttarna börjat få i gång system med hästägare som håller dem med bra hästar. Ett EM-silver är inspirerande och framgångarna ger ringar på vattnet. Vi hoppas att fler kan tänka sig att äga en tänkbar mästerskapshäst. 

– Ryttarna ser ju också att de har alla möjligheter att komma med och rida mästerskap och andra stora tävlingar. De som har gjort bäst resultat kommer med, fortsätter Dag Albert. 

Jag försöker att pusha dem till att gå utanför sin komfortzon. 

Under sina år som förbundskapten har han också ständigt pushat ”sina” ekipage att åka på tävlingar med bättre och svårare banor – och inte minst tuffare motstånd – än de som finns på Irland. Detta tror han har bidragit stort till att standarden har höjts och toppen har breddats.

– En del hade inte tävlat utanför Irland när jag tog över. Jag försöker att pusha dem till att gå utanför sin komfortzon. 

– Samtidigt visar jag hela tiden att jag tror på dem, det har säkert varit viktigt. 

Han är dessutom fortfarande ledare för irländarnas young rider-landslag. Där tog han tillvara sitt stora nätverk i Storbritannien genom att få fram elevplatser till en handfull av de unga irländska ryttarna över sommaren. Det var på ett liknande sätt han själv fick ett uppsving i sin karriär. 

– Jag hade vunnit JSM och tyckte jag var ganska bra. Sedan red jag YREM och tyckte att jag också gjorde det ganska bra. Men jag hamnade på plats 54 och såg att runt 50 av dem som var före mig i listan var baserade i England. Det var då jag tänkte att jag måste ta mig hit.

– Jag hamnade hos Angela Tucker som då hade slutat tävla på hög nivå. Och sedan blev jag kvar här. 

Rundvisningen har slutat vid köksbordet, i huset som en gång var gårdens första stall. Dator, telefon och listor av olika slag sprids snabbt ut när det är dags att arbeta. Det är härifrån det mesta av arbetet som förbundskapten sköts när han inte är ute på tävlingar. 

– Jag är med på i stort sett alla större tävlingar. Men det är inte så att irländarna åker med full uppställning av olika tränare och så. När vi kom trea i Aachen 2024 blev det väldigt slående. USA och Storbritannien som var före oss hade stor uppställning med ledare och tränare med sig. Jag var ensam för Irland. 

Ont om pengar

– Det irländska förbundet har det tajt med pengar, det finns inga större resurser, säger Dag Albert, som har en administratör/koordinator till hjälp på det irländska förbundet. 

Han besökte även de irländska landslagsryttarna då och då under sin tid som förbundskapten, även om de alla sköter sin hemmaträning själva. 

– Men det är alltid bra att komma hem till dem, inte minst för att se vad de har för yngre hästar. 

Svenskarna behöver utmaningar

När det gäller svensk fälttävlan, som han själv har varit en del av i form av landslagsryttare i många år, ger han ifrån sig en liten uppgiven suck. OS i Paris var väl godkänt för Sverige, som slutade femma i lagtävlingen, men de senaste två Europamästerskapen har inte varit några blågula höjdare. Den svenska toppen verkar har väldigt svårt att breddas. 

– Jag tror att de svenska ekipagen måste växla upp och ge sig ut på svårare tävlingar och möta bättre motstånd för att det ska hända något, säger han. 

Engelska vanor

Under alla år i Storbritannien har Dag Albert hunnit skaffa sig många vanor som känns igen för britter – det blir ett och annat besök på byns pub, han rider gärna jakt och jagar fasaner när tillfälle erbjuds. Han håller också en del träningar. 

– Egentligen levde jag samma liv som förbundskapten som jag alltid har levt, förutom att jag inte rider själv. Men jag åker fortfarande från tävling till tävling och alla känner alla. De flesta förbundskaptener, tekniska delegater och andra är sådana som jag själv har tävlat mot en gång. 

Fakta

Dag Albert

Ålder: 56 år. 

Bostadsort: Lichfield, cirka en och en halvtimmes bilresa norrut från Oxford, Storbritannien. 

Gren: Fälttävlan.

Gör: Förbundskapten för Irlands seniorer och young rider i fälttävlan. Tränare. 

Familj: Gift med Elisabeth ”Liz” Albert, paret har två barn. Två vuxna barn från ett tidigare äktenskap.

Egna tävlingsmeriter: 7:a i lag på OS 1996 tillsammans med Nice’N Easy, 31:a individuellt och fyra i lag på OS 2008 med Tubber Rebel (ISH val f -00 e Rich Rebel-Carrabawn View, uppf Liam Kenneally, äg L och D Albert). 32:a på VM 2014 med Tubber Rebel, 14:e på VM 2006 med Who’s Blitz (ISH val f -94 e Silver Wonder-Bulldozer, uppf R J Conlon, äg D Albert). Har ridit sju EM, världscupfinaler och flera UVM. Har genomfört över tio femstjärniga tävlingar (Badminton och Burghley). Gjorde sin sista internationella start i Badminton 2018 med Mitras Eminem (SWB val f -01 e Marco Mitras-Marino, uppf Claes Brudefors, äg Dag och Liz Albert). 

Hobbies: Rida jakt, fasanjakt. 

Kuriosa: 14-åriga dottern Maja Albert tävlar fälttävlan och planerar att tävla för Sverige när det blir dags att tävla internationellt. 

Relationen till Sverige: ”Jag åker gärna dit på sommaren och hälsar på familj och vänner, men jag kan inte säga att jag saknar Sverige.”

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 1/2026.