Ridsport Play: Böjprovets framtid

I närmare 100 år har böjprovet spelat en betydande roll vid bedömning av hästens rörelser. På senare år har allt fler tekniska lösningar tågat in på veterinärklinikerna; sensorer, AI och appar som alla kan detektera avvikande
rörelsemönster.

Att böjprovet och tolkningen av detta väcker många känslor råder det ingen tvekan om. Speciellt eftersom flera studier visar att även väldigt erfarna veterinärer har svårt att bedöma var hältorna egentligen kommer ifrån.

Svårt att lokalisera hälta

En studie som gjordes vid SLU, där 86 veterinärer fick se 60 videosekvenser av hästar som longerades, visade att det är allt annat än lätt att lokalisera vilket ben en hälta kommer ifrån. I studien graderades resultatet mellan 0 och 1, där 1 var helt överensstämmande. I studien fick de mest erfarna veterinärerna i snitt värdet 0,38. I skalan bedömdes allt under 0,3 vara riktigt dåligt och över 0,8 utmärkt.

Ett böjprov innebär att en eller flera leder i hästbenet böjs ihop och hålls så under en till två minuter, sedan släpps benet ner och hästen får trava framåt på hårt och jämnt underlag. Om en led är skadad, brukar denna provokation innebära ökad smärta i området och hästen visar hälta.

Böjprov görs alltid i den vanliga första utredningen av hältor.

Dörte Bühring

Veterinärens öga står för bedömningen av hur hästen rör sig. Bland de tydligaste tecknen på hälta räknas huvudnickning och ett förändrat sätt att belasta det smärtande benet – en häst som har ont försöker att undvika att trampa till
ordentligt på det benet.

På senare år har det kommit flera sätt att objektivt mäta hästars rörelsemönster och därmed upptäcka även små förändringar.

Mätinstrument hjälper till

En av dem är Lameless Locator, där lätta mätinstrument sätts på hästens huvud, på kotan vid höger fram samt uppe på bäckenet. Signaler sänds trådlöst från varje mätapparat till en dator.

Det är asymmetrin i hästens rörelser som mäts, framför allt hur hästen rör sitt huvud och kors.

En annan är Q Horse, där kameror mäter hästens rörelsemönster i 360
graders perspektiv. Hästen har markörer på huvud, ovanför bogen och ovanför bäckenet. Rörelserna kan mätas både på rakt och böjt spår.

Flera kliniker och hästsjukhus har numera någon form av teknisk utrustning för rörelsemätning, vilket gör att dagens unga veterinärer får tillgång till denna
redan från början.

Tycker att böjprovet behövs

Frågan om böjprovet därmed har spelat ut sin roll, går till Dörte Bühring, som tog veterinärexamen 2017 och arbetar på Evidensia Hästkliniken Mantorp. Bland hennes arbetsuppgifter finns hältutredningar och på kliniken finns tillgång till Lameness Locator.
– Jag använder både böjprov och Lameness Locator, de kompletterar varandra, säger Dörte Bühring, som tror att böjprovet kommer att finnas kvar även i framtiden.
– Undersökningarna ger olika information. Vid dubbelsidig hälta kan böjprovet ge ytterligare information om det finns smärta eller överbelastning någonstans, för den syns inte på Lameness Locator. Där ser hästens rörelser symmetriska ut om den är halt på två ben.
– Däremot är Lameness Locator mycket mer sensibel än ögat vid låggradig hälta.

På Mantorp används ytterligare ett system för objektiv rörelseanalys i form av en app som vidareutvecklas i samarbete med UDS, Universitetsdjursjukhuset, Uppsala.
– Den används dagligen på alla hästar som kommer för hältutredning, både vid första rörelsekontrollen och efter bedövning. Vi använder den mest på rakt spår. Efter det tittar vi vidare på hästen på olika underlag och på böjt spår vid longering.
– Böjprov görs också alltid i den vanliga första utredningen av hältor. Det kan ge mycket information bara genom sättet hästen reagerar när benet lyfts; vissa hästar drar sig bort direkt och då förstår man att det finns smärta eller problem.

Samma utbildning i Tyskland och Sverige

Dörte Bühring har gjort sin veterinärutbildning i Tyskland och där ingick böjprov i
undervisningen.
– Jag har stämt av med mina svenska kollegor och det verkar vara i samma omfattning som vid utbildningen här. Men det var mest teoretiskt, vi fick inte stå och böja en mängd hästar i utbildningssyfte.
– De tyska kliniker som jag kom i kontakt med under min praktik använde sig alla av böjprov.

Det kan ge mycket information bara genom sättet hästen reagerar när benet lyfts.

Dörte Bühring

Mantorpskliniken har även ambulerande verksamhet, men det är sällan det utförs några hältutredningar ute i stallarna.
– Vi gör mest en första koll och sedan får man fortsätta undersökningen inne på kliniken. Det är inte alltid det finns en bra och jämn asfaltväg att trava upp hästarna på ute i fält.

Böjt över 100 000 hästar

Rätt använt är böjprov bra. Det menar Charlie Lindberg som har varit veterinär sedan 1973. Han har genom åren böjt över 100 000 hästben, då han gjort mängder av hältutredningar och hästbesiktningar. Han tycker att böjprovet är till god hjälp och fortfarande har en plats i veterinärens arsenal.
– Böjprov är bra om det görs på rätt sätt och jag har svårt att tro att det inte kommer att leva kvar, säger Charlie Lindberg. Tillsammans med palpation av hästen är det ett viktigt redskap för veterinären.

Vid besiktningar böjer alltid Charlie Lindberg benet själv, men vid en hältutredning kan en väl inarbetad assistent göra en del av detta.
– Böjprov kan göras på hela benet eller fraktionerat – då delar av benet böjs. Jag har alltid som standard att böja helben vid besiktningar, men böjer naturligtvis fraktionerat om köparen begär det.
– I samband med hältutredning, då man letar efter en orsak till att hästen inte fungerar, är fraktionerat böjprov till hjälp.

Åldern på hästen har inte stor betydelse, det går att utföra böjprov både på unga och äldre hästar.
– Man får titta på hästen och hur den uppför sig. Man ska alltid ta hänsyn till hästen och ha en dialog med ryttare eller tränare om hur den fungerar. Det är viktigt att känna till att ponnyer kan vara känsligare och har lättare att uppvisa reaktion vid böjprov, även om de är helt fungerande och högpresterande.

Gjort flera studier kring böjprov

Att friska hästar kan reagera på böjprov uttrycks i en ofta citerad mening av den holländske forskaren René van Weeren, Universitetet i Utrecht, som genomfört flera studier kring böjprov. I en sammanfattning säger han: ”Jag skulle hellre köpa en rörlig häst som reagerar på böjprov på ett ben, än en stelbent häst som klarar
böjprovet på alla fyra!”

Det är djur vi håller på med, inte en bilbesiktning.

Charlie Lindberg

Genom åren har böjprovet ofta kritiserats och diskuterats, dels för att det är en subjektiv bedömning, dels att kraften i böjningen inte är standardiserad.

En undersökning som gjorts i Holland visade att veterinärer använder en genomsnittlig kraft av 150 N (Newton).  Den visade även att det går att få falskt positivt resultat, dels genom handens placering på benet, dels genom att öka kraften i böjningen och tiden benet hålls böjt.  En ökning av kraften med 25 procent gav reaktion; tre av åtta hästar visade reaktion jämfört med en häst när normal kraft används. Även tiden lederna hålls sammanböjda påverkade antal hästar som reagerade; vid fördubblad tid, 120 sekunder i stället för 60 sekunder, visade dubbelt så många hästar positiv reaktion.

Samma forskare undersökte även resultatet efter upprepade böjprov; om de gjordes med tio respektive 30 minuters mellanrum reagerade fler hästar på provet än vid en enstaka böjning. Ett böjprov som upprepades efter 48 timmar
påverkade inte resultatet. Ston visade sig känsligare än valacker i denna studie.

Räknades från början som något svenskt

Från början räknades böjprov som något typiskt svenskt, men det är numera allmänt vedertaget internationellt och förekommer på intyg på hästar som importeras. När det gäller ny teknik, menar Charlie Lindberg att det är viktigt att påminna unga veterinärer om att inte enbart förlita sig på tekniska data, utan arbeta upp en känsla för hur hästen uppför sig och reagerar för olika underlag, longering och ridning.
– Det är djur vi håller på med, inte en bilbesiktning! Fynd på röntgen och ultraljud eller asymmetri i rörelsen behöver inte vara ett tecken på ett smärtutlöst problem.

Forskarna bakom de objektiva mätmetoderna poängterar också hur viktigt det är att användaren har förståelse för vad utrustningen mäter och för teknikens begränsningar. Det har bland annat framkommit att det är mycket vanligt med asymmetriska rörelser även hos hästar som betraktas som ohalta och som är i full träning. Ojämnhet i rörelsemönstret kan därför vara naturligt förekommande variationer som måste tas med i bedömningen.

Böjprovet verkar vara en metod som kommer att finnas kvar ett bra tag till.

Fakta

Troligen ett svenskt ursprung

Trots hjälp av Veterinärmuseet i Skara har inte någon specifik upphovsman till böjprovet kunnat letas fram. Professor Ebbe Gerhard Forssell (1882-1964) räknas som föregångare inom hältdiagnostik – han står bland annat bakom dia-gnostisk lokalbedövning – och han nämnde böjprov i sina föreläsningar under 1920-talet.

I flera internationella studier framhålls att böjprovet finns beskrivet i Sverige från 1923, vilket förmodligen syftar på professor Forssell och hans föredrag i olika sammanhang.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2021.