Ridsports webbchef: ”Om du får hög puls av mitt liv så är det ditt problem”

Min häst är inte renast i stallet. Allt som oftast parkerar jag mitt släp när det är becksvart ute. Min utrustning är inte skinande blank och jag trimmar ofta på när resten av befolkningen gått till sängs. Ja, så ser mitt liv ut just nu. Men som jag älskar det!

För 15 år sedan bestämde jag mig för att sälja min häst i samband med att jag skulle börja studera. Ridstövlarna hamnade på hyllan och det visade sig att de skulle bli riktigt dammiga.

Men så en dag, tio år senare, när jag och min sambo flyttade ut på landet, började jag fundera på att ta upp ridningen igen. Jag blev medryttare till en häst men insåg snabbt att jag ville ha en egen.

Tack vare en god vän fick jag upp ögonen för fälttävlan. En gren som kräver mycket av såväl häst som ryttare. Det lockade mig. Efter en hel del googlande och hästsökande fann jag min stjärna och nu jobbar vi stenhårt på en ”amatörkarriär” i fälttävlan.

Men som sagt, livet ser annorlunda ut i dag jämfört med för 15 år sedan. Min dotter Penny är drygt ett år. Jag jobbar heltid, har en sambo som vill att jag är hemma i alla fall ibland och ett hus som kräver sitt. Och på det en häst som jag vill tävla med.

Men det går och det handlar om prioriteringar. Nej, jag städar inte lika ofta som tidigare, gräsmattan är lite vildare än grannens och i krukorna på entrétrappan sitter tåliga växter som blommar länge.

Men vet ni vad som är mest störande? Att jag måste försvara min livsstil för andra.

Det är inte en eller två utan flera gånger som jag fått följande frågor: ”Hur kan någon vid sina sinnens fulla bruk sitta och rida 22.30 på kvällen i snöstorm?” ”Har du tappat det?” ”Hur orkar du?” ”Gud vad jag blir stressad av att höra hur du håller på!”

Mitt svar till alla är: Om du får hög puls av mitt liv så är det ditt problem.

Kära läsare. Jag vet att ni förstår mig. Ni vet att jag inte tappat det. Jag älskar det här livet och för er behöver jag inte förklara varför.

Det här är en ledare, en personligt skriven text som publicerades i tidningen Ridsport nummer 09/2018. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i ledaren.