Sandra Gustafsson efter tiden på IVA: ”Viktigt att bearbeta”

Det hela började med vad Sandra Gustafsson trodde var en vanlig influensa – trötthet, magsmärtor och en extremt uppsvälld mage. Symptomen började en söndag i november, men redan på torsdagen kände hon sig så dålig att hon tvingades ställa in sin verksamhet. Magsmärtorna blev värre, och på måndagen var hon fortfarande inte bättre.

– Det är nog något annat, tänkte jag och fick tid på vårdcentralen.

Blindtarmen blev snart föremål för undersökning och med oerhört höga infektionsvärden gick hypotesen mot infekterad eller brusten blindtarm. Sandra hänvisades till Varbergs sjukhus där blindtarmen tidigt uteslöts.

Livet på en skör lina

Istället fokuserade de på Sandras njurar, där en infektion i höger njure snabbt kunde konstateras. Njurens funktion var i stort sett helt utslagen och en p kateter sattes.

Men det skulle bli mycket värre. Efter att Sandra kommit till sjukhuset vid lunchtid blev hon akut sämre och skickades till intensivvårdsavdelningen, IVA, under dramatiska omständigheter samma kväll.

– Vid tretiden på natten visste de inte om jag skulle överleva.

Det var först efter tre dagar på IVA som hon fick veta att hon hade varit nära döden. Hon hade drabbats av en allvarlig bakteriehärd i buken, som orsakats av en urinvägsinfektion som legat i flera månader, som hon inte hade känt av.

”Otroligt tacksam för all hjälp”

Idag, en månad senare, är Sandra på bättringsvägen, men det har varit en lång och tuff resa. Kroppen är fortfarande svag, och hon har svårt att orka med speciellt mycket. Katetern som är inopererad i njuren måste sitta kvar i ytterligare en månad för att säkerställa att infektionen är helt under kontroll. Istället har hon fått förlita sig på familj, vänner och medryttare för att få skötseln av hästarna att gå runt.

– Utan så stor vänskapskrets hade det inte varit lika lätt. Jag har dåligt samvete för hur de sliter i leran, men är otroligt tacksam för all hjälp.

Senaste veckan har Sandra för första gången stått i ridbanans mitt i funktion som instruktör sedan insjuknandet. Några hästar har hon orkat borsta och de snällaste hästarna har hon lett in och ut från hagen. Men än får det dröja innan det är dags att sitta upp i sadeln igen.

– Jag får inte. Jag vågar inte – åker slangen som sitter i njuren ut menar läkarna att jag kan få sepsis igen.

Värdesätter livet

Sandra beskriver själv upplevelsen som att hon ”varit i kistan och vänt”, en upplevelse som fått henne att värdesätta livet.

– Man blir ödmjuk och tacksam till livet, konstaterar hon samtidigt som hon ser fram emot ett 2025 med träningar, tävlingar och som instruktör.

För Sandra har det varit viktigt att bearbeta händelsen, som hon fortfarande beskriver som overklig.

– Ett stort sätt att bearbeta är att prata om det, att det har hänt. En uppsvälld mage ska man ta på allvar.