Sandra Nordin Johansson: ”Ett totalt jävla mörker”

Jag tyckte att den här vintern flutit på fint. Ni vet – hösten och vintern upplevs ju till stor del som en enda lång uppförsbacke när man är hästägare. Det är mycket stånkande och stönande bland hästägare när man möts, men också i meddelanden på sociala medier. Men jag har hållit lågan uppe och förhållit mig rätt positiv. 

Tills i veckan. När min pannlampa slocknade för alltid och jag befann mig i ett totalt jävla mörker. 

(Pluspoäng till er som förstår band-referensen här!). Inte en enda stjärna lyste upp min väg när jag var på väg ut för att kvällsfodra hästarna. Höpåsar var överfulla och vetskapen om att det fram  till fodringsplatsen var kantat med isfläckar gjorde att ångesten slog mig hårt i ansiktet.

”Måtte jag inte bryta lårbenshalsen vid en ålder av 35 år”, bad jag stilla medan jag skred likt en mörklagd lucia längs vägen för att ge mina hästar sin efterlängtade middag.

Vintern är en utmaning. Så är det – vi kan rusta oss bäst vi kan med lager av foder, pannlampor, grus, värmebaljor broddar och förhoppningar om att ljuset är på väg tillbaka. Men likväl är det vinter. Likväl smälter snön och eventuell lera skitar ner allt, likväl är det en sko som tappas lagom tills det blir blankis överallt och likväl så tar gruset slut trots man tycker man lagt upp ett tillräckligt  stort lager. 

Något kommer alltid hända och listan över saker som behöver åtgärdas fylls alltid på.

Pannlampebryderiet slog hårt mot mig måste jag erkänna. Men då dök ett citat från boken Harry Potter och Fången från Azkaban upp i bakhuvudet:

”Happiness can be found, even in the darkest of times, if one only remembers to turn on the light”

Så jag gjorde det enda rätta. Jag gick och köpte en ny alldeles för dyr pannlampa. För är det något som gör hästlivet lättare under vintern så är det lite gammalt hederligt ljus.

Kämpa på, snart är det vår!

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2025.