”Silver-Sara” trivs på gymmet

Den Tysklandsbaserade OS-silvermedaljören Sara Algotsson Oshtolt, 41, är näst intill lyrisk när Ridsport ringer upp. Hon har precis kört landslagets dressyrtränare Elisabet Lundholm till tåget efter några dagars träning.
– Jag tycker att mina hästar går bättre än någonsin samtidigt som jag känner att det finns ännu mer i dem. Och själv har jag förbättrat min sits och min tajmning. Det har hänt jättemycket, säger hon. 

Årets mål är OS i Rio de Janeiro i augusti. Vägen dit går inte bara över många timmar i sadeln utan även via gymmet. Tre dagar i veckan tränar Sara Algotsson Ostholt främst styrketräning. 
– Det har hänt mycket. Jag har ju vetat mina svagheter länge och grubblat på hur jag ska göra. Men nu har jag fått mycket hjälp, inte minst när vi var på SOK-lägret på Playitas i november. Så fort sjukgymnasterna såg att jag inte kunde göra en övning rätt var de där och kände och klämde. 

Liksom många andra elitryttare dras Sara Algotsson Ostholt med flera gamla skador. Hon har har bland annat brutit ena lårbenshalsen, en fot och ett nyckelben har gått av två gånger. Hennes kropp har kompenserat för skadorna och svagheterna de har fört med sig på många sätt.
– Nu har jag förstått att jag inte riktigt har kunnat koppla ihop hjärnan med en del muskler. Jag har fått öva på att tänka att jag gör en anspänning i den muskeln jag vill jobba, till exempel de nedre magmusklerna. Det är bland annat dem jag håller på att träna upp nu. 

Lite konditionsträning i en roddmaskin och balansträning står också på träningsschemat genom olika övningar, bland annat med tyngder och stående på ett ben.
– Jag känner att jag har nytta av det i ridningen. Jag känner snabbare när jag inte riktigt håller balansen och kan parera tillbaka mig snabbare. Jag kan också analysera min kropp och vad som händer med den när jag rider snabbare nu. 

Sara Algotsson Ostholt har fystränat till och från tidigare, men inte med den medvetenheten som hon har nu. Det har inte varit helt enkelt att få till rutiner med över 20 hästar i stallet och två små barn. 
– Nu tittar jag i speglarna på gymmet och ser när ena den skuldran där jag har brutit nyckelbenen åker ner och rättar till det. 
– Det handlar inte alls om att jag ska bli muskelbyggare. Men det ger så oerhört mycket ändå för varje del av kroppen man kan knacka i gång och bara bli lite starkare och lite mer rörlig. Och nu börjar man ju komma upp i den här åldern att man får börja tänka på att man ska hålla sig fräsch i kroppen även när man har blivit ännu äldre. 

Hon har kommit på att det fungerar bäst för henne att träna på morgonen och känner också att träningen påverkar henne mentalt. 
– Det ger mig så mycket energi resten av dagen. Jag blir klar i huvudet, blir mer strukturerad. Just nu skulle jag inte kunna vara utan träningen. Den tiden det tar får jag igen flera gånger om.
– Och så är det himla roligt att känna att det fortfarande finns massa saker att utveckla efter alla dessa år man har hållt på.