Sigrid Bergåkra: ”Jag är hundra på att jag kommer sist”

När Ridsport når Sigrid Bergåkra har hon lastat fem hästar och är på väg mot SM i Strömsholm. Emilia och Olivia Bergåkra finns också med, medan Cecilia Bergåkra på sitt håll kör två hästar med samma destination. Olivia ska hoppa, medan övriga familjemedlemmar ska rida dressyr.

Men det är inte ”vanliga” SM som Sigrid ska rida. Nej, hon startar i SM i paradressyr för ryttare med grad 5.
– Jag har haft en diskussion med mig själv de senaste åren om hur jag skulle göra. Det är lite som att komma ur garderoben, säger Sigrid.

Strök sig från SM

Hon har haft reumatism i tio års tid, en autoimmun sjukdom som gör lederna onda och stela. Cellgifter utgör bromsmedicin och kortison kan lindra smärtan. Inflammation kommer i skov, och dessutom har en del av ena lungan påverkats vilket ger nedsatt syresättning.
– Ett skov kanske inte syns men man måste gå och vila ofta och få somna för att det onda ska släppa. När man vaknar är man stel. Jag vill inte vara svag utan kunna göra mitt jobb. Jag har varit sjukskriven i perioder. Sjukdomen stjäl tid, kortison ger bieffekter och cellgifter kräks man av, säger Sigrid.

Ändå var det alltså svårt att acceptera sig själv som någon med funktionsnedsättning.
– Mina barn hade anmält mig till SM men jag ringde och strök mig, jag ville inte utsätta mig för förnedringen, jag var inte redo. Men sedan har jag fått mängder av pep talk, framför allt från de som är i para. De berättade för mig att vi rider för att det är roligt, det finns inga krav på resultat, säger Sigrid, som till sist ändrade sig och anmälde sig.

”Det var skitjobbigt”

Att hon kommit i kontakt med pararyttarna beror på att hon varit tränare inom ATG para.
– Jag fick träffa dem och närma mig parasporten på det sättet, hur duktiga de är som är med. Hästarna trivs med deras ridning.

En holländsk läkare satte Sigrids grad till 5, den grad som innebär lägst funktionsnedsättning av de fem graderna.
– Det var skitjobbigt när de skulle mäta hur svag man var. När jag fick det på papper var jag tvungen att sätta mig i bilen och grina en stund.

Ytterligare en faktor som gjorde dagen tung var att ridtestet inte gick så bra.
– Mitt fina lilla sto var jättefint men det gick så dåligt. Vi har bara ridit LB men nu var det rörelser från Msv B, som diagonalslutor. Jag tänkte ”hur kan man vara så dålig på att vara sämst” när jag deppade i bilen.

”Jag kan ingenting”

Det blir som att börja om i en ny sport, menar Sigrid.
– Jag har ridit i hela mitt liv men jag är ödmjuk inför en ny sport, eller i alla fall en ny gren. Man måste träna i flera år för att bli bra på de här programmen och vad domarna vill se i det här formatet.

Eftersom den erfarenheten inte finns ännu är det inga höga mål som ställs i helgen.
– Förut har jag tänkt att jag inte ska vara med om jag inte kan vinna, men det måste jag ändra på. Jag är hundra procent på att jag kommer sist. Jag kan ingenting och hästen är inte där i utbildningen. Men det är en vinst för mig att våga stå för att jag tävlar i den här grenen.

Avkastardrottning

Hästen heter In the Woods (SWB sto f -14 e Bretton Woods-Donnerfly uppf P & A Development AB, äg P & A Development AB samt Susanne och Pähr Lövgren) och kallas Lillasyster. Hon var högst bedömda 4-åringen i Gävleborg. Men efter att hon fått ett föl blev det som en ny inridning, berättar Sigrid.

– Lillasyster är rödhårig men det är jag också. Hon blev kallad avkastardrottningen och barnen ville inte rida, så då fick mamma ta hästen. Och nu är hon parahäst, jag vet inte hur omtänksamma mina barn är egentligen, säger Sigrid och skrattar.

Genom att låta träningen ta tid och rida ut mycket har ekipaget fattat förtroende för varandra.
– Jag tror hon har internationella kvaliteter i framtiden. Men det får ta tid. Vi har fött barn båda två.