Skånesommar

Det var någon gång i våras vi började kolla runt lite efter en praktikplats åt Saga. Och nu är hon på plats hos Niklas Lindbäck i norra Skåne.

Det började med att jag gjorde bort mig. Jag ringde upp och presenterade mig och förklarade mitt ärende. Niklas var just då på den internationella tävlingen i Eketorp där Saga också var med sin pappa. Det borde jag ju ha kunnat räkna ut, så nu kände jag mig inte så lite dum att störa där. Han var dock artig och sa att det nog kunde vara tänkbart och att vi kunde prata mera sen.

Då skickade jag ett sms till maken. Bara det att det sms:et råkade hamna hos Niklas!

Så här stod det:

”Niklas Lindbäck är positiv att ta emot Saga i sommar. Det var han som kom femma i Badminton det året då du var med dit. Om ni ser honom kan ni ju gå fram och hälsa? Om han han inte verkar upptagen. Puss och Kram <3 <3 <3 (en massa rosa hjärtan).

Jag upptäckte inte själv att jag hade skickat fel, utan fick det klart för mig långt senare när Niklas upplyste mig. Lite sent för skämskudde då, men icke desto mindre pinsamt.

Nå, det blev bestämt att Saga kunde komma efter hans tävlingar i Polen var avklarade. Jag gladde mig åt slippa forsla ponnyn upp och ner för E4:an 60-70 mil x 2 flera gånger.

Men det fanns också andra skäl till att vi ville hitta en praktikplats. Vi vet av erfarenhet att det kan bli lite rörigt hemma på sommarlovet och att rutinerna lätt faller isär. Kompisar är lediga, hemmatränare kan vara på semester och det är lätt att ligga och sova hela förmiddagarna. Vi tänkte att det nog var lättare för Saga att hålla fokus under denna sista ponnysäsong om hon befann sig hos en tävlingsryttare.

Så i tisdags började vi rulla, bara en halvtimme försenade. I släpet stod Sagas ponny Bonnie Bee, men också vår nya ”lånehäst” Aurora Lee. Saga ska starta en första H90 på henne på Flyinge.

En titt på startlistan visade att hon då kommer tävla mot en massa rutinerade elitryttare som Anna Hassö, Niklas och många fler.

– Äh, skitsamma, jag ska ju bara tävla en första gång och se hur det går och förhoppningsvis börja samla ihop till att kvala vidare, sa Saga.

Det är förstås rätt inställning.

I Jönköping stod det helt still på E4:an. Lite synd om både hästarna och oss om vi skulle sitta och krypa i en lång, outhärdlig kö genom den tråkiga biten genom Småland tänkte jag och tog istället Nissastigen ner mot Halmstad. Den åkte jag jämt fram till 2005 när mina Föräldrar bodde i Halmstad.

Inte för att Nissastigen är roligare. Men lite nostalgiskt var det. Gislaved. Smålandsstenar. Dessa orter där jag inte kan låta bil att undra –vilka är det som bor här? Och sedan gasar jag på för att jag blir lite rädd. Jag vet att det låter drygt, men jag har bott nära havet i hela mitt liv och inlandet skrämmer mig lite. Speciellt småstäder mitt i skogen.

Saga försökte slå ihjäl tiden med att lyssna på musik i hörlurar. Jag knuffade lätt på henne.

– Här åkte vi jämt när du var liten, kommer du ihåg det?

Saga såg sig omkring på tallarna som susade förbi.

 -Nä.

När vi efter vad som kändes som en evighet kom till Skåne körde vi fel vid Ängelholm och Munka Ljungby. Men till slut hittade GPS.en till Niklas´ställe.

Niklas själv var med Mr Pooh på klinik. Stjärnhästen drog på sig en senskada i våras och var inne för koll. Vi installerade hästarna i varsin box, och Saga gjorde sig hemmastadd i en husbil som hon ska bo i. Sagas klubbkamrat Amanda Berglund är också praktikant där och var redan på plats.

Dagen efter fick jag träffa Niklas och hans Lotta och deras lilla baby. Nu får vi se hur det går. Det är definitivt inget slavschema, utan det bör finnas gott om energi kvar för ridning. Till Niklas sa jag att Saga är händig som få och kan hugga i, och till Saga sa jag att hon ska jobba bra och uppföra sig väl  😉

Lite stack det allt till i mammahjärtat när jag lämnade henne där med hästarna, det måste jag medge. Bit för bit försvagas navelsträngen, och det är så det ska vara. Vi ponnyföräldrar är väldigt nära våra barn, men man måste också lära sig att släppa. Ibland krävs att man helt enkelt kliver åt sidan ett tag.  

Nu kliver jag åt sidan. Jag lämnar mitt barn med ponny och häst i Skåne hos en OS-ryttare. Nu ska jag njuta av att få ha mitt stall för mig själv ett tag. Jag ska plocka och sortera och slänga och laga. Kanske organisera om lite.

Falsterbo borde väl ingå i en skånesommar, men det går inte att trycka in bland alla andra resor och arbete som jag har. Redan om en dryg vecka börjar SM-veckan på Flyinge, och då ska jag att åka ner igen. Men jag slipper iallafall köra hästsläp, och hästarna slipper åka så mycket.

Nu önskar jag er alla en härlig sommar! Njut av sol och värme.

/Ulrika