SM-guld till Caroline och Sara

Den 27:e upplagan av SM i distansritt, en internationell CEI*** 160 km för seniorer, avgjordes för sjunde gången (fjärde året i rad) på en av Sveriges äldsta tävlingsbanor för distansritt. Göingeritten i Glimåkra i norra Skåne är välkända banor, men det är flera som genom åren underskattat den vackra men ofta varierande och luriga banan med flera sugande backar, som kanske sett lätt ut på kartan. I år med fyra internationella klasser från 80 till 160 km.

Ett SM ska vara det största och viktigaste i Sverige. Att rida EM- och VM-distansen 160 km är mycket svårt och kräver att både hästen och ryttaren är vältränade. Varje bana är unik med sina egna svårigheter och alla hästar och ryttare klarar det inte. Årets SM blev händelserikt.

Det var tio svenska ekipage som klockan 05.00 tog sig an de sex sträckorna på mellan 19 och 38 km med obligatorisk vila och veterinärkoll mellan sträckorna. Det norska ekipaget Her Ofir och Jan Gutubakken gjorde ett mycket bra lopp i tätposition och blev sekundslagen tvåa i klassen. Det fanns fem rutinerade  medaljfavoriter medan fem ekipage debuterade eller gjorde ett nytt försök att klara 160 km.

Man brukar säga att på 160 km börjar tävlingen efter 100 km. Då hade de två storfavoriterna, båda med trestjärniga segrar på 160 km nere i Europa, brutit. Bwuagadugo/Maria Hagman-Eriksson utgick på egen begäran därför att Maria med över 19.000 tävlingskilometer i distansritt (enligt andrahandsuppgift) tyckte att ”han inte kändes som han ska och jag vill inte riskera något inför VM”. Protokollet visade maxpuls i alla vetgates, något som inte är ovanligt bland de mest rutinerade som vill tjäna tid, men alltid en varningsklocka. King Peak/Annelie Eriksson blev uteslutna i vetgate 3 för hälta.

Debuterande TIIli/Marie Eriksson försökte hänga med de rutinerade ekipagens tempo från start på 16 till 19 km/tim, men det straffade sig med uteslutning för hög puls i vetgate 3. Mykonos/Ewa Mårgård utgick tidigt för hälta. Årets 6-åriga unghäst i distansritt 2011- Bohgazzi/Siw Warelius –  gjorde allt rätt i sin debut på 160 km genom att direkt från start lägga sig på ett jämt tempo på 14 till 15 km/tim hela vägen och avsluta startfältet. En hälta efter 120 km stoppade honom, men i det läget var de båda långt före den blivande bronsmedaljören.

Rutinerade Bomb Jack/Cecilia Hellesen-Hansen hade minst ett SM-brons från 2013 att försvara och låg på möjlig medaljchans när en svår omkullridning i trav drabbade ekipaget vid cirka 140 km. Framför fanns Ruwacha/Jessica Holmberg.
– Jag hörde att något hände bakom mig och såg då att Bomb Jack slog en kullerbytta och landade på huvudet. Cecilia hade inte en chans utan blev träffad av sin häst men fick som tur var inte hästen helt över sig, berättar Jessica.

Jessica hade tappat sin mobil och kunde inte larma, men red direkt tillbaka några hundra meter och hoppades att de groomar man nyss ridit förbi var kvar. Det var de, och Cecilia kunde få hjälp av tillkallad ambulans. Jessica red tillbaka till en sönderslagen, chockad och blodig Bomb Jack och tog sedan Bomb Jack som handhäst de sista kilometerna till vetgate. Hästen fick sys med många stygn och fick dropp. Cecilia, som var vid medvetande, hade flera skador i ansiktet och en rejäl hjärnskakning, fick stanna kvar på sjukhuset över natten. 

Det är inte första gången som distansryttare visat prov på både horsemanship och sportmanship. Tyvärr belönades Jessica med att Ruwacha blev utesluten i reinspection för pendlade puls.
– Jag är inte förvånad för det har hänt förut på tävling trots att hon både dricker och äter bra och inte var trött. Den danske veterinären trodde att det kunde bero på att hon har svårt att hantera mjölksyran snabbt, säger Jessica.

Det var alltså bara tre ekipage kvar som skulle göra upp om medaljerna. Debutanterna Topas/Lena Folkung red klokt från start en bra bit från tätekipagen, men kroknade helt och ensam utan draghjälp på slutet. Knep välförtjänt ett SM-brons med lite hjälp. Har matchats försiktigt, men var mycket bra när han segrade på Kristinehamnsrittens 80 km i september förra året, och 12-åringen har nu lagt en grund för lite större uppgifter.

Charlotte Tillman och den 12-årige Varenne lyckades i sitt tredje försök genomföra 160 km. Hängde med nära täten från start i 100 km, men sedan sjönk tempot rejält och låg klart under Topas sista 40 km. Satsningen från start och det stora manfallet belönades med SM-silver.

Caroline och Ganzir hade över en timmes försprång till guldet inför sista 19 km.
– Hade trevligt sällskap i täten av det norska ekipaget hela resan, men på slutet blev det jobbigt. Varken den norska hästen eller Ganzir hade lust att dra i täten på slutet, men Ganzir gjorde grovjobbet och det höll med några sekunders marginal, säger Caroline som fick segertiden 9.45,27 tim/16,4 km/tim.

Ganzir ox, 12 år, och Caroline Franzén, 34 år, har nu över 5.600 tävlingskilometer och SM-guldet var deras tredje seger tillsammans.
– Det här är min största seger, och speciellt när jag har fött upp honom själv. Att rida 160 kilometer är alltid jobbigt, och att göra det med tolv skruvar och en platta i lårbenet efter att ha ramlat ned från en stege i vintras, var med facit i hand lite väl dumdristigt och gjorde ont hela vägen. Men det var det värt för jag är så lycklig över vad min häst har klarat i dag, säger Caroline och fortsätter.
– Jag har kämpat för att bara kunna komma upp i sadeln igen och behövde ett mål för att komma tillbaka. Nu måste jag vila och försöka läka ihop ordentligt.

Om att hon missade den av förbundet uppsatta kvaltiden för VM-biljett med en 1/10 eller 4 minuter (16,4 km/tim i stället för 16,5 km/tim – FEI kräver kval på 14 km/tim) säger hon att ”regler är regler men en fräsch häst i mål är viktigast”.
– Men om regeln ändras så är jag beredd att satsa och sätta nästa mål på VM i Frankrike. Om inte så är jag sugen på det stora tredagarsloppet (3×70 km) i Slovakien i september, säger Caroline, som vill tacka sin tränare Ella Lindblom för all träningshjälp.

Sedan några år avgörs young rider-SM CEI**120 km samtidigt på samma banor. För tredje året i rad blev det tyvärr åter ett tunt startfält med fyra ekipage. Inför sista sträckan var det bara en kvar. Sara Henriksson tog sista chansen till ett YRSM-guld när hon lotsade Elopolda i mål på 7.02,26 tim/16,9 km/tim.

På CEI** 120 km segrade Baron Blazer och Frida Söderström på 6.52,20 tim/17,5 km/tim. I det enstjärniga loppet över 80 km blev det norsk seger. Molinas Nicow/Tonje Danielson vann på 4.47,8 tim/16.7 km/tim.