Sofia på flygtur

Sitter i sängen med ett blått knä och ett svullet knä. Inget mer än det egentligen. Jag kan stå, gå och rida. Ingen skada skedd. Hästen (unghäst) som är världens snällaste fick lite sadeltvång och jag satt och började tänka hur jag smartast kunde ramla av.

Det är så sjukt hur mycket man hinner tänka när man har så lite tid! Jag inser ganska tidigt att jag troligtvis inte kommer hålla mig kvar om pollen inte stannar så jag börjar alltså överväga att släppa allt när han är som högst eller som lägst. Inser att lägst är jävligt svårt eftersom tyngdkraften gör att man skjuts upp igen tillsammans med hästen (som bockar). Jag bestämde mig i alla fall för att inte, inte, INTE landa på någon av mina axlar. Mina axlar är nämligen min akilleshäl. Får de en smäll igen så är det nog kronisk smärta i axelleden för resten av livet. Och det orkar jag ju inte med så det är bara att låta bli.

Efter noga beräknande faller jag tills sist av. Jag lyckas hålla mig upprätt och landar på fötterna, slår knäna i sanden och faller sedan framåt och skjuter ut luft i ett inte-särskilt-feminint stön. Jag reser mig upp och konstaterar att jag är hel och skitig. Hästen stannar snällt när vi ber om det och jag hoppar upp igen med Mads hållande i en lina för säkerhets skull. Lätt som en plätt, han släppte och hästen gick fin fint.

Det första jag sa till mig själv när jag fick tillbaka normal andning var, helt ocensurerat: ”Fy, fan vad nice! Nu behöver jag inte ramla av på jäääätte länge!” Därefter så tackar jag gudarna för att hjälmen är uppfunnen. Nu tror jag inte att jag hade slagit i huvudet särskilt hårt även utan hjälm, MEN marginalerna är så, så, så, så små när det verkligen händer. Några centimeter mer i framvikt och jag hade lätt fått en hjärnskakning om jag varit utan hjälm. Hur som helst är det så skönt att det är gjort. Nu kan jag låta bli i nått år till innan det är dags igen! Måste säga att vi har en väldigt bra ridhusbotten att ramla av på. Jag kom ju ändå från ett par meters höjd och klarade mig med blåmärken på knäna.

Gör som jag, ramla av smart! Gör det regelbundet, känn av när det är dags och planera innan ni låter er falla ner mot marken. Tänk lite ninja, tyst och effektivt.