Sporten regerar

Det finns ju flera skäl till det. Ett är mycket enkelt, har du fått ett uppdrag som frilansare, i andra branscher är man kanske kallad konsult, avbytare eller inhyrd – så ska det genomföras. Så enkelt är det och för det mesta berättar vi aldrig om insidan av den zon vi har som arbetsplats på tävling. Och det är lika bra det, för egentligen vill ni läsare inte veta om hur det händer, bara vad som händer. En ganska självklar ordning.

Det största skälet till att bita ihop, komma igen och knata på är självklart SPORTEN.

Oavsett hur shuttlarna går, eller snarare inte alls, så har sporten här nere varit fantastisk och spektakulär, enggerande och frustrerande. Den berör precis som all bra underhållning.

Villkoren för sportutövarna är bra, hästarna har bra boxar och uppstallning, underlaget känns säkert här på Stade D’ornano. I distansens Sartilly och fältävlans Haras Le Pin var det som vi alla vet idag en helt annan historia, väderguden hade sagt sitt.

Sporten här har bjudit på underbara ögonblick, gåshudsritter från dressyrryttarna, ett svenskt voltigelag i final!, dramatik på fälttävlansbanan och inte minst på hoppbanan och idag startar tre svenska kuskar sin väg mot placeringar.

Men, varje dag som vi försöker få fram nyheterna till er har sitt pris. för att klara sig här i Caen ska du vara en kombination av charmtroll, überbitch, ragata och street-wise på ett sätt som är svårt att kombinera med regelrätt konventionellt arbetsfokus. Du går på en adrenalindos värdig ryttarna själva, fast den har inträtt långt innan du når arenan.

Strulet tar inte bara på oss, de frivilliga volontärerna har ingen lätt uppgift. Ibland får det bli en tupplur.

En anonym FEI-steward berättade för mig idag att FEI absolut inte vill ha några fotografer i gången ut från arenan, runt framridningen och på väg till stallet.

Ett skäl är att de många tv-bolag som köpt sändningsrättigheter dyrt av FEI vill vara garanterade att ingenting intressant dokumenteras på närmare och bättre håll än vad de själva kan filma. 
Det andra skälet är lite mer skrämmande. Med den nya kontrollen av benskydd efter varje ritt vill FEI gardera sig för att den inspektionen fångas på bild. Varför det skulle vara så känsligt är svårt att förstå, men det sätter oneklingen myror bak pannbenet på en amatörmurvel. 

Överhuvudtaget är den franska organisationen här, inte det generaliserande uttrycken Frankrike/fransmän, utan bara just tävlingrrangören här ganska långt från de gamla franska slagorden frihet, jämlikhet och broderskap. Lliberté, égalité, fraternité klingar ganska ihåligt.

Här är det hierarki både i sporten och runt arenan. Pressen hålls hårt i örat – vifta med en VIP-badge och du kan parkera och knata runt överallt.

Klass 2 Broadcasting–people, en speciell sort här nere, till och med framridningen bevakas av de stora bolagen.

Klass 3 Detta är den helfranska hejarklacken uppe på övre etage som får representar publiken. De har det inte alltid helt lätt.

Sporten gör dock att alla samlas i gemensamma applåder, drar efter andan samtidigt och gläds åt att chilenaren Tomas Couve Correa som blev liggande igår förmodligen bara har ett brutet nyckelben och tappade luften rätt rejält när han blev trampad.

Snart är det dags igen, hästnördar i alla länder, förenen er och njut av alla miljoner som betalats i tv-rättigheter så att ni kan se bättre än bäst hemma från soffan.

Vid tangentbordet

Kim C Lundin