”Ston med PPID kan ha nedsatt fertilitet”

Det är inte helt ovanligt att avelsston är 15 år eller äldre. Vid den åldern kan några ha utvecklat  hormonella störningar, till exempel den komplexa sjukdomen PPID, tidigare kallad Cushings, utan att ägaren har märkt det.

PPID (Pituitary Pars Intermedia Dysfunction) drabbar 10-20 procent av hästar och ponnyer från 15 år och uppåt. Många av sjukdomens symtom liknar vanligt åldrande och kan vara lätta att missa.

Veterinär Sanna Truelsen Lindåse, SLU, har forskat kring PPID och säger att det kan vara svårt att upptäcka sjukdomen.
– Det absolut säkraste tecknet på PPID är lång och raggig hårrem och att hästen inte fäller vinterpälsen. De flesta hästar får flera, mindre tydliga, symptom innan detta, men vilka symptom de utvecklar är väldigt individuellt.
– Ston med PPID kan ha nedsatt fertilitet, de kan både ha svårt att bli dräktiga och få en onormal brunstcykel. Detta är viktigt att känna till. Om ett äldre sto har dessa symtom kan det vara värt att göra en provtagning för PPID.

PPID går att fastställa genom blodprov

Det går att fastställa om en häst har PPID genom blodprov. Veterinär får sedan göra en bedömning om stoet är i tillräckligt god form för att kunna genomföra en dräktighet och om hon eventuellt ska sättas på medicinering med läkemedel innehållande pergolid, vilket har effekt mot PPID. Det finns inga studier som har undersökt om pergolidbehandling kan påverka fosterutvecklingen, men det används runt om i världen på dräktiga ston.
– Studier visar att behandling med pergolid kan öka fertiliteten hos ston med PPID. Om stoet betäcks och står kvar på behandling under dräktigheten, bör behandlingen avslutas cirka fyra veckor före beräknad fölning.

Denna rekommendation grundar sig i studier på möss, där man sett att medicinering med pergolid kan hämma mjölkproduktionen. Efter fölning bör därför stoets mjölkproduktion kontrolleras.
– Det finns väldigt lite publicerade studier att luta sig mot vad gäller dräktighet hos ston med PPID. Men min personliga bedömning är att en dräktighet medför större risker för stoet med konstaterad PPID än för fostret som hon bär på.
– Risken för komplikationer är högst individberoende och troligtvis kopplat till hur sjukt stoet är. Om stoet på grund av sin PPID är insulinresistent kan hon ha större risk att drabbas av komplikationer under dräktigheten, till exempel hyperlipidemi (blodförfettning).
– Ston som har haft fång på grund av obehandlad PPID eller där behandlingen med pergolid inte gett effekt, skulle jag inte rekommendera för avel. Det innebär ju en extra påfrestning att bära på fölet, säger Sanna Truelsen Lindåse.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2020.